emelie

Första veckan i mars började som vilken vecka som helst, jag var på mina dansklasser och gymnastikträningar. Jag hade ett telefonmöte med arbetsförmedlingen och jag var på ett besök hos min terapeut men sen bar det av på den mest intensiva helgen i mannaminne.

 

Det var lite oklart först om det ens skulle bli nån inspelning då Barcelona drabbats av ett regnoväder. Men efter lite om och men så fick jag besked på onsdagskvällen att jo det blir av och klockan 4 på torsdagsmorgonen blev jag hämtad av en taxi som körde mig till flygplatsen. Flygresan ner gick bra, jag kan ju aldrig sova på färdmedel men jag såg en massa avsnitt av Vampire Diaries. Väl framme sammanstrålade jag med två till skådisar som också skulle vara med och så blev i skjutsade till vårt hotell. De andra två, Jenny och Vilbert, var äldre, medelålders, och jättetrevliga. Den ena var också musikalartist i grunden så vi hade en del gemensamma bekanta. Framme vid hotellet var inte alla våra rum riktigt klara än så då satt jag mig i nåt lounge rum som de hade och satt där och pratade vilket var trevligt.

 

När jag väl fick mitt rum var jag helt slut men det var inte läge att gå och lägga sig än. Jag hade ju ändå en hel eftermiddag i Barcelona och jag behövde köpa nåt att äta. Tack och lov så blev regnovädret inte lika illa som prognosen sa så när det slutat regna gav jag mig ut på en promenad. Vi bodde inte så långt ifrån La Sagrada Família så jag gick dit och var lite turist utanför och tog bilder haha. Jag har ju varit i Barcelona en gång förut och var då även in i kyrkan men det var galet nog nästan 13 år sen! Jag promenerade tillbaka sen och hittade nån restaurang som sålde lyxiga hamburgemackor och tog med och åt på hotellet. Vid det här laget var jag helt slut efter så få timmars sömn och alla intryck att det fick bli tidigt i säng.

 

Jag sov 10h vilket jag tydligen behövde och på morgonen blev jag upphämtad och skjutsad till inspelningsplatsen. Vi spelade in på ett riktigt gathörn och det var också en hel drös statister med i just min scen. Väl på plats var det in i smink och kostym och jag hade två spanska stylister som sminkade och fixade med mitt hår och pratade spanska med varandra och sjöng och höll på haha. Jag fick träffa regissören och fick veta hennes vision och sen när jag var klar var det bara att börja filma. Det var så roligt men också lite nervöst. Hälften av teamet var spanskt så det gällde att hålla koll på språken. Det var otroligt lärorikt och jag fick superfin stöttning och regi från min regissör. Men det är så svårt att veta hur saker ter sig på film, som teaterskådespelare så är det ju en helt annan grej. Jag fick verkligen bara lita på teamet och göra det jag blev tillsagd att göra. Jag är så spänd på att se slutresultatet sen! Det är också lite kul att när vi stod och filmade lite closeups i slutet så stod det liksom folk på andra sidan gatan och tog bilder på mig med sina mobiler. Det var ju ändå ett film-set och det ser ju häftigt ut. De har ju ingen aning att jag bara är en vanlig tjejja och ingen kändis liksom haha.

 

När vi var klara hann jag slänga i mig lite lunch innan jag blev upphämtad av en taxi och skjutsad till flygplatsen. Förutom en timme försening på flyget så gick allt smidigt och jag var tillbaka på svensk mark igen efter mitt lilla äventyr. Jag fick verkligen mersmak att spela in film, det var en otroligt rolig upplevelse och också kul att få jobba med ett team av främst unga kvinnor! Jag hoppas jag får göra nåt liknande igen snart!  Rast och ro fick dock vänta då jag fick sprinta genom Arlanda för att hinna med mitt tåg till Gävle.

 

På lördagen sen hade jag den första av helgens två auditions så jag och pappa tog bilen och åkte till Mora på morgonen. De var jättegulliga och hade låtit mig byta till en senare auditiontid så jag inte behövde vara där kl. 8 på morgonen vilket var väldigt tacksamt! Audition var på Tomteland och det var första gången jag var där. Jag hade den sista tiden men behövde inte vänta så fasligt länge ändå. Jag pratade lite med de andra sökanden som var kvar och sen så var det till sist min tur att gå och värma upp. Det är lite speciellt att värma upp i ett julpyntat tomtehus haha. Hur som helst så kändes min audition jättebra. De var supertrevliga och jag kände att jag verkligen gjorde det jag kunde. De blev också så chockade när jag berättade om att jag hade varit ända bort i Barcelona dagen innan haha. Jag hade bara skrivit att jag fått ett gig, när jag mejlade om att byta tid men inte specificerat var. Nöjd och tacksam över dagen bar det av hemåt Gävle igen. Pappa råkade köra lite fel men vi hann ändå hem lagom till mellofinalen.

 

På söndagen sen var det dags för audition nummer två och denna gång i Gävle. Den kändes också riktigt bra. Jag träffade även fina, fina Anna på plats och vi har nog inte setts sen nån gång i höstas så det var fint att hinna catcha up lite. Även hon hade fått samma negativa besked som jag, där i början av februari och på ett sätt kändes det läkande att kunna mötas i det. Vi hade båda varit ledsna men var på väg framåt igen.  Hur som helst tillbaka till audition, det var ett roligt dansprov och sen när jag kom in och skulle sjunga, ganska direkt efter så frågade de om min akrobatikbakgrund. ”kan du göra volter?” Ja ”kan du göra en volt nu?” Alltså ja! Så jag började allt med att köra en hjulning flickis över golvet, vilket är ett väldigt avdramatiserade sätt att börja en sångaudition haha.

 

Jag var så lätt att jag nästan kunde flyga efteråt. Jag klarade det! Den intensivaste helgen i mannaminne och allt hade gått bra. Vilken pers! Det är så lätt att glömma bort att klappa sig själv på axeln efter nåt sånt här men jag kände mig faktiskt stolt! Finns det en vilja, finns det en väg och lite hjälp på vägen skadar inte heller.

 

En betydligt lugnare vecka i jämförelse med veckan innan. Det blev mest fokus åt gymnastik och dans. Dansen var dock väldigt svår denna vecka och vi var lite färre än vanligt och de som var där var väldigt duktiga vilket jag kan tycka är lite jobbigt. Jag tror egentligen att ingen bryr sig men det känns lite som att ha sina svagheter på full display. Samtidigt så vet jag ju att jag inte kan jämföra mig med tjejer som har dansat sen de var barn och är yrkesutbildade. Det gäller att påminna sig om att jag är musikalartist och har lika stor rätt att träna där men ibland vacklar självförtroendet.

 

Till helgen var jag sen en sväng till Gävle igen. Det blir mycket fram och tillbaka nu men pappa hade biljetter till Per Anderssons Kardborre-show så då hängde jag på. Den var intensiv haha, Per Andersson är galen! Men den var rolig och jag är glad att jag hängde på.