emelie

Redovisningsveckan, sista veckan innan "lovet" huvudet är trött, kroppen är trött, livet är trött men vi kör på rakt in i kaklet bara.

 

Vi startade upp alltsammans med att i måndags redovisa vår balettklass vi jobbat med de senaste veckorna. Det var varit en rolig men samtidigt svår och krävande klass som har krävt en hel del av oss. Själva redovisningen gick bra, det var en avslappnad stämning och kändes mer som en vanlig klass fast med lite publik. Jag är nöjd, det är klart att det blir lite extra nerver men överlag gick det bra och jag har gillat den här klassen, kanske inte alla övningar men det har varit roligt att få utmana sig själv mer, särskilt ute på golvet. Lektionen efter var det ettornas tur att redovisa och de gjorde sina översättningsduetter vilket var väldigt kul att se, de var riktigt duktiga. Vi var ju den första klassen som körde det projektet och det är galet att se hur mycket det har växt sen dess, vi fick typ två veckor på oss och eftersom det var mitt i pandemin så var ju alla tvungna att vara hemma vid minsta snuva så det var en sån stress att kunna repa ihop nåt överhuvudtaget haha… plus att vi inte fick ta i varandra! Det känns så galet när man tänker tillbaka på det.

 

Efter lunch hade vi vår sista teaterlektion med berättelseblocket innan redovisning så det blev som ett litet genrep, vi fick våra större grupper och salar vi skulle köra i och testade hur vi skulle dekorera dem samt hur vi skulle lägga upp ordningen på berättelserna och så fick några av oss testa att köra. Det gick bra, det mesta faller till sist på plats.

 

I tisdags sen var det äntligen dags att redovisa, så vi var på skolan tidigt och började dekorera och fixa i salen. Jag var i sal 7 tillsammans med Norea, Ida, Anna, Alva, Samuel och Elvira. Vi satt upp ljusslingor, fixade med kuddar och mattor på golvet och Jo hade bjudit alla på saft och kakor innan. Det blev en jättemysig morgon och det var så kul att få höra folks berättelser och se hur olika alla har tolkat uppgiften. Det var såklart lite synd att man inte fick chans att se alla i de andra salarna men allt filmades i alla fall. För min egen del gick det bra, jag hade suttit kvällen innan och bundit mig själv en bok av mitt manus med hjälp av en häftapparat, kartong, papper och passepartouttejp. Allt för rätt känsla och så tog jag med mig min sänglampa till skolan också. Jag var alltså döden, klädd i nyårsblåsa och svart kåpa som besökte en nyårsfest med en berättelse och en uppmaning till dess besökare. Jag läste ju mest innantill förutom i början och slutet då min text var 5 A4-sidor lång. En del av mig var nöjd över det beslutet för mitt eget välmåendes skull men jag kunde ändå inte riktigt släppa tanken på att jag hade velat kunna göra det utantill. Det gnager lite i mig faktiskt men med dessa omständigheter så fick det bli så här. När jag kan se på det i backspegeln så finns det så många saker jag hade kunnat göra annorlunda och jag är medveten om att jag låste mig en hel del men det var tufft att arbeta om en hel bok på 4h till 20 min, det har jag verkligen lärt mig nåt utav.

 

Efteråt skulle vi ha jazz men tack och lov så körde vi yoga istället. Vi hade redan dragit över en bra bit pga. redovisningen och alla var helt uttömda på energi så yoga var verkligen perfekt och det blev en väldigt härlig och givande klass. Efter lunch sen hade vi musik med vår vikarie Terran så alltså mer teaterövningar än musik, vi gjorde impro i grupper bland annat. Sen avslutades dagen med kör som vanligt på tisdagar och vi fortsatte med låten till julshowen.

 

Onsdagen var vår vilodag på veckan skulle man kunna säga, vi började dagen med att kika på tvåornas redovisning av Hantverkarna sen hade vi hål där tiden gick till att öva sång och fixa med att klippa noter. Efter lunch så fick vi se ettornas Shakespeareredovisning och sist på dagen hade vi jazz med Maria. Denna gång hade vi verkligen jazz också, massor med teknikträning vilket var kul men det var också lite kämpigt att få uppe energin efter att ha mest suttit som publik hela dagen.

 

Torsdagen skulle bli min värsta men på ett sätt också en av de mest lärdomsamma dagarna för terminen. Vi hade fejk-audition vi treor. Allt var upplagt som en riktigt audition och det var även några folk från branschen på plats för att skapa en mer riktigt känsla för oss. Premissen var att vi skulle söka West Side Story som ”SMU-production” skulle sätta upp. Dagen började med ett dansprov, en halvtimmes utlärning och sen körde vi i grupper för juryn. Jag fick kämpa en del, det var i klack och det var en rätt teknisk koreografi med mycket byte av riktningar men jag tyckte ändå det gick okej och jag försökte så gott jag kunde att få med uttrycket också. Det var inte mitt bästa men det var inte heller mitt sämsta. När vi var klara så var det dags för sångprov. Jag hade haft svårt att välja låt, jag har varit så stressad över annat den senaste tiden så till slut landade jag i att bara ta en låt som jag kan vilket är Breathe. Jag sjöng den, jag vet att det inte var det bästa valet för musikalen men jag tyckte det gick okej.

 

När alla var klara sen skulle vi få feedback av alla i juryn framför hela klassen, det var otroligt tufft vilket jag inte trodde det skulle bli. Så här i efterhand så kan jag se att det helt enkelt är tough love, de vet vår potential och de vill att vi ska lyckas och då kommer de ge oss kritik att ta till oss. Men jag har sällan känt mig så dålig, det var som att alla mina elaka tankar om mig själv blev bekräftade av 8 viktiga personer. Jag fick väldigt hård rak kritik vilket jag såklart inte var ensam om men det var enormt tufft att höra och tillslut kunde jag inte ta in mer än bara allt negativt. Det gjorde inte saken bättre heller att jag hade valt just Breathe att sjunga med min egen text eftersom den betyder så mycket för mig och jag var helt enkelt inte redo att få den kritiserad på det här sättet. Det var ett dumt val.

 

Jag kunde höra mig själv gå i kras inombords men var i mitten på listan och var tvungen att hålla ihop det och sitta kvar en timme till och lyssna på alla andras feedback men sen bröt jag ihop totalt. Jag har haft det väldigt tufft den här hösten, eller ända sen i våras egentligen om man ser tillbaka. Motivation som är körd i botten, jättehöga krav på mig själv, jättemycket tvivel på min egen förmåga, imposter-syndrome ja hela paketet helt enkelt. Det är och har varit kämpigt och det här fick mig att faceplanta över kanten. Jag hatar att vara en börda men jag är så sjukt tacksam åt de som fångade upp mig den eftermiddagen och höll om mig, lyssnade, peppade och fick mig att tänka om. Jag var inte den enda som var ledsen heller, det var en tuff eftermiddag men vi tog varandra under vingarna och det räddade mig. Innan vi fick gå hem hade vi en lektion i att presenter oss själva i auditionrummet med Roine och det gick ändå bra men jag vet inte hur jag tog mig igenom den lektionen. Det var en kämpig kväll och eftermiddag sen jag hade väldigt ont i huvudet och kunde inte riktigt fightas med tårarna men livet på går ju och jag var tvungen att tvätta, tack och lov så mötte jag i alla fall inte nån granne i källaren eller så.

 

Jag var fortfarande väldigt skör på fredagen så jag gjorde valet att ta en sovmorgon första lektionen och kom in till steppen sen istället. Jag brukar pusha igenom det mesta men ibland måste jag verkligen bli mer snäll mot mig själv. Det var tufft i början av dagen, jag nästan skämdes att komma till skolan vilket är en så konstig känsla. Men när vi kommit igång med lektionen och jag hade mötts av många varma leenden så mådde jag bättre. Steppen gick okej och även jazzen sen efter lunch. Vi hade Maria och körde på med massor av teknik och hopp vilket var väldigt roligt. Det var också skönt att få prata om gårdagen med folk i klassen utan att bryta ihop och jag kunde få ett annat perspektiv på det hela, tack ni som pratade med mig verkligen tack!

 

Efter skolan så städade vi inför höstlovet sen bar det av till Baras Backe för några av oss för att fira Jirrans födelsedag. Vi var först där ett tag och drack öl (läs cider, för min del haha) och spelade vändtia. Men sen när vi började bli hungriga så gick vi till Morfar Ginko också på söder för att de har lite bättre mat. Det var dock fullt med folk där och svårt att få bord så vi fick vänta ett tag. Efter mycket om och men så fick vi till slut ett bord där alla fick plats och vi kunde äta. Det var jättegoda pizzor även om vi fick vänta ett bra tag på maten. Jag höll på att somna runt 22 och begav mig hemåt men det var en jättetrevlig kväll, en bra start på höstlovet.

 

I lördags var jag flytthjälp till Ida som skulle flytta till Västertorp. Hon hade fått hjälp av de i Handen att flytta ut där och så mötte jag och Samuel upp henne och Adam vid nya lägenheten. Det var på tredje våningen men det fanns hiss så flytten gick väldigt smidigt må jag säga. Samuel och Ida bar in från bilen och jag och Adam lyfte in allt i lägenheten. Det tog bara några timmar så var vi klara och sen åkte jag och Adam in till stan för att gå på Butteriks och köpa det sista till halloweenfesten på kvällen. Jag gick även en sväng till stadsmissionen när jag ändå var i krokarna, jag köpte inget men när jag skulle prova kläder så var det en så söt Frasse-hund som kikade ut ur en av provhytterna hela tiden haha.

 

Det var som sagt halloweenfest på kvällen hos Erik och jag hade haft en del problem med att bestämma en utklädnad men efter att jag lyckats få tag i en vit tyllkjol på Butteriks och det funkade med mina andra kläder hemma så bestämde jag mig att vara Carrie Bradshaw från Sex and the City i hennes ikoniska outfit från introt till serien. Det blev ändå riktigt bra om jag får säga det själv haha. Jag mötte upp Norea, Nicole och hennes kille Danny på pendeln så kom vi dit i samlad trupp. Det var en rolig men ganska lugn fest, vi körde gas men annars så stod jag mest och pratade med olika personer. Det blev inte så sent heller, inte alls som förra året när jag 99% förvirrad av tidsomställningen skulle lyckas, med hjälp av en väldigt full Arvid, att åka hem mitt i natten haha. I år hade vi läget under kontroll.

 

Jag mådde som sagt bra när jag kom hem även om jag såklart var lite full men jag fick bra med sömn och tog sen en väldigt lugn dag igår. Jag var mest hemma och kikade på tiktoks… Haha men gick också ut en sväng och gick i Nackareservatet på eftermiddagen innan solen gick ner. Jag tog även tag i att diska undan efter veckan och att vika min tvätt från i torsdags så jag kunde börja på ny kula på riktigt idag.  Nu är vi som sagt inne på höstlov och det är nog det mesta ”lov” vi har fått på ett höstlov tror jag. Vi har såklart en del uppgifter men inget som får huvudet att vilja gå i bitar som föregående år så det är skönt. Vi får se vad veckan bjuder på.