emelie

Det har minst sagt tagit sin lilla tid men nu börjar jag äntligen komma ikapp nutiden och det är egentligen bara dessa senaste höstveckor som är kvar att skriva om och det händer ju inte lika många grejer nu så jag ska försöka sammanfatta så bra det går.

 

Denna vecka drog jazzen på Daglig Träning äntligen igång. Jag har saknat att dansa nåt så enormt och jag kände mig väldigt ringrostig efter en sommar med enbart linedance. Denna första vecka var det Malin Emmoth som höll i klasserna och jag har tagit hennes klasser förut vilket var lite skönt. Hon kör ju ofta klack-klasser men det var lite valfritt och jag kände väl att det kändes mer tryggt att ha fötterna i marken än på klack så här tidigt på terminen. Det var nervöst där första klassen och jag kände mig nästan lite skakig på diagonalerna, det märktes att danshjärnan behövde väckas igen. Tisdagen och onsdagens klass gick betydligt bättre! Det var så roligt att vara tillbaka i danssalen!

 

Nåt annat som hände denna vecka var att pappa var i stan på nån konferens så då passade vi på att gå ut och äta middag en kväll. Sypermysigt! Vi var på en ganska nyöppnad (tror jag) italiensk restaurang vid S:t Eriksplan. Jättegod mat och bara trevligt att få träffa pappa igen!

 

Jag började också jobba igen denna vecka. Även om jobbsökandet varit ganska ineffektivt så lyckades jag ändå landa mig ett butiksjobb. Mitt förrförra jobb sökte nämligen folk så jag mejlade och vips så hade jag jobb på Lundbergs Väskor igen! Det kändes väldigt skönt, det är inte jättemånga timmar i veckan men det är i alla fall en stabil inkomst och ett jobb jag vet att jag har trivts okej på innan. Jag behövde knappt ett intropass utan kom bara in några timmar tidigare än ett vanligt stängningspass och fick fräscha upp minnet lite sen stängde jag själv sen på kvällen.

 

En audition hann jag med under veckan också och ja det var väl inte min starkaste insats men det var dans och herregud jag kände mig så ringrostig. Det var också så längesen jag var på en musikalaudition senast, man får ju liksom typ aldrig komma… Det är inte lätt att bygga upp nån auditionerfarenhet då inte. Det bästa var nog att springa på en massa kompisar på plats. Jag hann bland annat prata lite snabbt med Julia som jag inte träffat sen vi sa hejdå på Chappen och så var det såklart en massa smu-folk där och jag sprang på Ida så vi passade på att göra planer att ses för dagen efter, nu när hon ändå var i stan.

 

På lördagen var det nämligen en gammeldags höstmarknad på Skansen så då passade jag och Ida på att gå dit. Nämen hur mysigt! Det var också helt underbart soligt höstväder. Vi kikade runt bland alla marknadsstånd, Ida köpte en sån typ ”Emil-keps” men för mig blev det bara att köpa en äppelmuffins. Det var en väldigt fin marknad och folk gick runt i tidsenliga kläder och det var även dans och livemusik. När vi kände oss nöjda gick vi vidare och kollade på alla djuren och vi hade faktiskt tur att få en glimt av allihop, även Lodjuren som ofta annars brukar vara väldigt skygga. Det blev en heldag på Skansen helt enkelt! Det enda vi inte gjorde var att gå i Akvariet eftersom det kostar extra men annars hann vi med allt. En supertrevlig dag med mycket att se, mycket prat och många skratt. 

 

September tog slut och vi gick in i den ”riktiga” hösten i oktober. Jag hann till min stora sorg bara ta en dansklass denna vecka samt bara jobba två jobbpass för jag drog på mig en envis förkylning. Dansklassen jag hann ta var i alla fall heels och det var jättesvårt men också jättekul, det kändes så tråkigt att missa de andra klasserna.

 

Jag började känna av förkylningen redan på tisdagen när jag jobbade. Sen har jag väl kanske lite svårt att skilja på vad som var sjukdomssymptom och vad som var enorm nervositet. Jag väntade nämligen på ett showjobbs-besked. Jag hade sökt jobb på en julshow typ i slutet av augusti och under veckan jag var i Rhodos hörde de av sig och ville att jag skickade videos på när jag sjöng och när jag kör akrobatik. När jag inte fått nåt svar efter typ en vecka hörde jag av mig igen men denna gång till det telefonnumret de också lämnat. Då visade det sig att de inte fått mina videos så jag skickade igen och så fick jag ett mejl om att de ville prata med mig på telefon. Så lite ovetandes på vad exakt samtalet skulle handla om ringde jag upp. Det hela var en liten intervju och bara information om själva jobbet. Om jag överanalyserade exakt allt jag sa i den här intervjun efteråt? 100%! Jag var så rädd att jag skulle ha råkat sumpat mig chans på nåt sätt. Hur som helst så sa hon att jag skulle få besked under tisdagen så jag gick verkligen runt hela dagen och fick en halv hjärtinfarkt så fort jag fick ett mejl haha… 

 

Dagen gick och det kom inget mejl, alltså jo det kom mejl men från exakt allt annat än just det här. På onsdagsmorgonen dock när jag satt och precis hade ätit frukost så plingade det till i mejlkorgen och där låg mejlet. ”Hej vi vill gärna ha dig med årets julshow!” Nämen alltså wow! Jag blev jätteglad och hörde av mig till typ alla! Allt jag ville denna höst var att boka en julshow och nu hade jag gjort det! Vilken grej! Det är också lite roligt för jag hade sagt till mamma bara nån vecka innan när jag fick jobbet på Lundbergs att ”det hade varit ödets ironi om jag lyckas få en julshow nu” haha.

 

Efter beskedet rullade in var det som att jag kunde slappna av och då tog förkylningen verkligen tag i mig hårt. Jag fick snuva, feber och hosta. Nämen jag trodde jag hade hostat tillräckligt för i år men icke. Jag var bara hemma resten av veckan och det största jag fick gjort var nog att måla naglarna. 

 

Efter att ha varit sjuk i typ en vecka tog jag mig ut på en solig promenad på måndagen vecka 41. Alltså en solig och typ lite varm höst är underbart. Jag satt vid Söderbysjön och lyssnade på en True Blood podd och bara njöt av solen. Sen på tisdagen var jag tillbaka på jobbet igen, lite hostig men annars tillbaka på banan.

 

Det var Anna Ståhl som höll i jazzen denna vecka och det hade känts tråkigt att missa de två första klasserna men jag kände mig helt enkelt inte tillräckligt frisk än. På onsdagen tog jag mig i alla fall i kragen och åkte in. Hennes klasser är väldigt roliga men också väldigt tuffa så jag var lite nervös. Jag var också lite nervös över att hon gör ju sina långa koreograferade diagonaler och eftersom jag missat de två första klasserna så skulle jag bli lite inkastad i det hela. Jag försökte i alla fall bara hålla mig lugn och se till att jag aldrig behövde stå längst fram mot spegeln så jag hade nån att följa. Hon visade nämligen bara diagonalen typ 2 gånger snabbt och det är lite för lite för mig för att jag ska hinna få in allt i huvudet. Men det gick ändå bra? Alltså visst jag var stundtals ute och cyklade men jag tyckte ändå att jag kunde hänga med helt okej. Jag är stolt över mig själv att jag gick dit och gjorde mitt bästa.

 

Veckan rullade i alla fall på. Jag lagade mat och bakade småkakor bland annat. Jag hade smör som var på väg att gå ut och vad passar då bättre än att baka kolaknäckkakor? När jag sen stod där med en plåt med kakor så kände jag för att delad glädje är ju ändå dubbel glädje så då skrev jag till Hjalmar och frågade om han ville komma över på kvällsfika. Det ville han gärna så han dök upp här några minuter senare med famnen full av äpplen som jag fick. Det var en jättemysig kväll, vi satt mest och pratade och åt kakor, vad mer kan man behöva liksom! Jag är så glad att han ville komma över!

 

På lördagen efter mitt jobbpass så träffade jag Arvid för en fika. Vi hade inte setts sen typ april nån gång så det var verkligen på tiden. Det fanns massor att catcha upp på. Hela sommaren och halva hösten, alltså jag får nog aldrig nog av att berätta om chappen haha. Han har ju också börjat utbilda sig till scentekniker nu vilket är kul att få höra mer om. Det var en jättetrevlig fika/sen lunch.

 

På söndagen hängde jag med Alice halva dagen, det var supermysigt! Vi gick runt och kikade i lite affärer och sen tog vi en fika på nåt sånt där inneställe där de säjer bara riktigt maffiga cookies. Det var precis vad jag behövde denna söndag bara få hänga och toka runt men en bra vän! Eftersom vi bara hann ses så kort senast så hade vi ju jättemycket att prata om, inte för att det egentligen spelar nån roll haha vi kan prata på ändå.