En mental käftsmäll, fortfarande hemliga avslöjanden och smubbigt hamburgarhäng

Första veckan tillbaka i skolan, en uppstartsvecka det vill säga, en vecka där vi inte har alla vanliga lektioner. Uppstartsveckorna brukar kunna vara en chock rent fysiskt typ 3 dansklasser i rad med Gustaf som skriker EN GÅNG TILL! Tills benen viker sig och det känns som man har duschat i svett. Det har ju sin charm det också men denna vecka var nog mer chockartat på det mentala planet. Vi kastar oss direkt in i nya och ganska omfattande projekt samtidigt som det är speciellt och lite skört för många av oss att det nu är sista terminen och det kommer med en hel del tankar i sig.
 
Det var i alla fall toppen att vara tillbaka i måndags och få träffa och krama om alla igen, få saker gör mig lyckligare.
 
Som sagt så kastade vi oss rakt ut i Sondheimblocket och det har varit väldigt mycket Sondheim denna vecka. Vi har startat nästan varje dag med en eller två pass Sondheim. Den här veckan gick tiden till att alla skulle få prata och berätta om sin musikal och låt samt läsa igenom texten, alla låtar hade en halvtimme var. Samtidigt som det så fick man även gå ifrån och repa en halvtimme med pianist. Min och Idas låt är ju inte speciellt djup och tung men massa tankar och känslor om man säger så… The Frogs, musikalen den kommer ifrån, liknar jag mest med en lite mer städad version av den gamla tv-serien Hem till Midgård så ni kan ju tänka er nivån. Att vi ens lyckades fylla ut en halvtimme är sjukt. Att köra med pianist för första gången var väldigt givande i alla fall då den inte alltid är så lätt, eftersom den också är skriven för två män. Vi kämpar på, det är väldigt kul att jobba med Ida och jag känner att vi är mycket på samma plan med våra tankar och idéer för numret. Det svåra är ju att göra det roligt när man själv inte ens tycker humorn i den är rolig.
 
Jag har landat i att jag får försöka se det positiva i det hela istället på mitt missnöje. För tyvärr är det så. Det har varit väldigt tufft att sitta och lyssna på alla prata om sina låtar och musikaler och jag sitter där och känner att jag hade kunnat tänka mig att sjunga alla andras låtar. Låtar med tanke, viljor och smarta val. Jag har ändå sett fram emot Sondheim sen vi såg treorna göra det i ettan och nu är vi här och jag sjunger en låt uppbyggd på kiss och bajshumor. Det är en väldig antiklimax. Hur som helst så kan jag inte göra annat än det bästa av situationen och jag och Ida kommer göra ett jäkla nummer av det här.
 
Förutom Sondheim så har mycket tid gått åt till att repa inför praktiken vi ska ha både själva och med koreografiassistenten. Det har gått bra, det känns som att det sitter riktigt bra nu. I torsdags var vi iväg hela dagen och fick se repetitionerna samt repa själva på scen för första gången, väldigt spännande. Jag får inte skriva så mycket mer än så om det än har vi fått uppmaning om men det kommer jag göra sen så fort vi får klartecken.
 
Vi har haft en del utvecklingssamtal som det brukar vara på en uppstartsvecka. Det var inga konstigheter, jag har ganska bra koll på vad jag behöver jobba vidare på i de flesta ämnena men det var skönt att få återkoppla lite och allt sånt. Nåt som också är roligt är att jag fick höra många lovord om mitt julshownummer från alla lärarna nåt som värmer nåt enormt. Jag är ju som sagt så oerhört stolt över det och jag blir så glad av att höra att folk gillade det!
 
Vi hade annars en ”ordinarie” lektion denna vecka vilket var baletten i onsdags och det var så trevligt, väcka kroppen ordentligt, fokusera på teknik och styrka. Jag ser fram emot att dansa balett denna termin. Nåt annat som hände den vecka som kanske inte är så ”ordinarie” är att vi i tisdags äntligen fick reda på slutproduktionen!!! Jag får tyvärr inte säga nåt om den än mer än att vi kommer spela 5 och 6 maj på Intiman (så boka in det redan nu!). Jag är i alla fall väldigt taggad, jag tror det kommer bli toppenbra. Så fort allt är underskrivet och klart kommer jag så klart att lägga ut om vad det är!
 
Skolveckan avslutades sen med auditionträning i sång inför varandra. Det var Anna som vi har i mental träning som höll i det och fokuset låg mycket på hur vi hanterar auditionsituationer med nerver och allt vad det är. Det var väldigt givande att få se och lyssna på alla samt att höra om folks processer och få tips på hur man hanterar nervositet och liknade. Jag var ute utanför min comfortzone och sjöng en poplåt eftersom vi har en kommande audition till Wallmans. Jag var jättenervös till en början och inte alls i en bra plats mentalt efter en ganska tung torsdagskväll med mycket självtvivel men jag repade mig under lektionens gång och när det var min tur att sjunga mådde jag ändå helt okej. Det gick till och med ganska bra att sjunga, min röst är inte helt tillbaka efter ett långt jullov men det gick. Att sjunga pop är någonting jag behöver öva på att bli bekväm i helt enkelt men det var skönt att få testa på att sjunga låten innan audition.
 
Efter skolan i fredags och efter att ha hängt i soffan i smurummet nån timme för länge haha så var vi några som gick och åt på Bastard. Och med några så menar jag, jag, Nicole och typ alla killarna. Så här snubbig stämning var det längesen jag upplevde alltså haha tack och lov att det finns grader i helvetet och att våra smubbar är bra människor med sunda värderingar för då stannar det ändå på en humornivå. Vi hade ialla fall väldigt roligt och många skratt blev det.
 
Igår morse så var vi in och repade inför praktiken igen men denna gång blev vi liksom inplacerad i numret med resten av ensemblen. När vi var klara sen åkte jag hem och fixade med saker. Jag var rätt nedstämd men distraherade mig själv med att städa och tvätta och allt som skulle göras sen spenderade jag kvällen med att äta glass och kika på en dokumentärserie på SVT play som jag tänkt se ett tag. Idag har jag bara tagit en lugn dag hemma, jag har gjort det jag planerat för dagen vilket i korthet var att tvätta håret, skriva det här inlägget och förbereda det som behövs inför veckan. Annars så har jag scrollat på tik tok, kikat klart på dokumentärserien samt kollat på fredagens På spåret.
 
Den här veckan har varit lite av ett slag i magen mentalt och känslomässigt även fast det kanske inte kommer fram jättetydligt i det jag skrivit men jag tror det har slagit mig väldigt hårt tanken på att vi inte har lång tid kvar och ovissheten som sen väntar. Samt att jag än en gång fått uppleva hur den här branschen inte är rättvis på nåt sätt. Det har varit skört helt enkelt och minsta lilla motgång har känts som att få mattan undandragen under fötterna på en. Det kommer att bli några utmanande veckor här framöver men jag hoppas att jag kan bygga upp en styrka som gör att jag kan ta mig igenom det ändå.