emelie

Jag överdriver inte ens när jag skriver att jag försökt mig på att skriva detta inlägg i nästan en månad, ett vanligt blogginlägg men fokuset ligger tydligen inte helt på topp just nu då jag fortfarande inte lyckats haha. Jag kommer på det efter nån vecka varje gång och då måste jag börja om från början igen för att det har gått för lång tid för att texten fortfarande ska gälla tidsenligt liksom. Men vi gör väl ett tredje försök nu i alla fall.

 

Jag började skriva på sportlovet a.k.a. självstudieveckan när jag var hemma i Gävle. Som vanligt var det stressigt att hinna klart med alla lovuppgifter och samtidigt hinna vila upp sig lite. Men jag körde på rätt bra och fick det mesta gjort innan jag åkte till Gävle i mitten på veckan, det var nog en bra morot ändå så kunde jag få lite total ledighet också. Det var skönt att komma hem till mamma och pappa en sväng, efter knappt träffat en enda människa på nästan 2 veckor i och med karantän och distansstudier så var det härligt att bara få bo tillsammans med några igen. Det var några lugna dagar i Gävle sen åkte jag tillbaka hem på söndagen igen. Veckan efter lovet blev även den på distans då skolan ville ta det säkra före det osäkra, det var nog den tuffaste distansveckan av dem alla rent motivationsmässigt. Första veckan var jag ju sjuk och andra veckan var jag bara taggad på att kunna vara med på det jag kunde när jag började friskna till igen. Men att gå igenom sista veckan helt frisk och psykiskt nedslagen av att vara ensam hela tiden var så otroligt själsdödande. Tack och lov tog även den veckan slut och på lördagen vankades mellofinal och vad passar då inte bättre än en riktig ordentlig mellokväll med några från klassen. Vi var här hos mig precis som förra gången och det var en så jäkla fantastisk kväll åh vad jag saknat alla!! nämen det var så mycket lycka och glädje och skratt och värme. Jag blir alldeles bubblig inombords av att bara tänka på det, vi var alla lika svältfödda på social kontakt alltså haha. 

 

Denna sista distansvecka avslutade jag också projektet se alla MCU filmer i kronologisk ordning! Hej och hå och herregud... så många filmer och mycket dåligt men också så mycket bra. Jag grät floder till Endgame, vilket dock inte är jätte förvånande med tanke på att jag gråter till det mesta haha men jag måste ändå erkänna att en blir otroligt engagerad när en ser alla filmerna sådär och så tätt inpå varandra. Jag har inte bestämt mig om jag ska skriva nåt längre inlägg om detta, det finns så mycket att prata om. Det jag kan sammanfatta från min upplevelse är i alla fall att jag har mina solklara favoriter, filmerna med humor och självdistans är bäst, det är ibland otroligt barnsligt och töntigt, tack och lov för utvecklingen i filmbranschen efter #metoo, det är ibland nödvändigt att pausa i mitten eller i en lång fightscen för att göra nåt annat, MCU är en häftig del av populärkulturen. 

Den här veckan fick vi äntligen komma tillbaka till skolan igen och jag kunde inte bli lyckligare! Måndagen bjöd på stabilitetsträning, sångteknik och röst som den brukar men vi startade även upp vårt Cats-projekt ordentligt då vi fick börja lära oss koreografin. Det är så kul att få göra ett ordentligt shownummer igen, jag är så taggad! Tisdagen rullade på med balett, mer cats och sen teater där vi fortsatte med arbetet i karaktärsblocket fokuset i tisdags låg på att härma andras gångstil. Det är så intressant för det ligger så mycket personlighet i hur folk går och en känner direkt i sin egen kropp hur annorlunda det känns att bryta från sin naturliga gångstil och hur en karaktär kan växa fram. Sista lektionen sen för mig var min sånglektion och den gick faktiskt förvånansvärt bra. Jag har varit rätt sliten i rösten efter coronasvängen men nu är det på väg tillbaka igen vilket är så skönt och jag kan börja ana lite utveckling i sångtekniken också, så spännande! Onsdagen bjöd på en lite panikig körlektion för min del, vi ska ju inte bara dansa utan även sjunga i Cats och det är svårt, särskilt när jag inte kunnat öva så mycket som jag egentligen behövt pga min röst. Stämsång är nåt jag är lite svagare i men det har blivit så mycket bättre jag är dock inte riktigt helt framme än men jag får se det som en utmaning helt enkelt. Dagen fortsatte sen med teater där vi hittade kostym och testade gång till våra historiska kvinnor, alltså karaktärer vi jobbar med just nu och sen avslutades dagen med jazz och Cats-korre.

 

Det är en hel del Cats nu för även torsdagen startade med cats kör i helklass. Det gick så mycket bättre den här gången, det visade sig att jag helt enkelt behövde nån mer stabil alt för att hitta stämmorna till en början sen var det inga problem. Nästa lektion var balett, vi har förövrigt en ny stång nu igen och det känns i kroppen kan jag lugnt säga. Vi hade sen teater efter lunch där vi spelade våra historiska kvinnor och hade en utfrågning. Det var kul men svårt och oerhört krävande energimässigt. Vi hade liksom så mycket kostym som gick att få fram och eftersom jag var Nellie Bly, en kvinna från sent 1800-tal hade jag "korsett" på mig hela tiden dvs min sjal hårt knuten i midjan. Att sitta på en pall i över en timme klädd så.... hejdå ryggen haha... Jag har nog aldrig suttit så rakryggad så länge. Det var en trött Emelie som landade hemma efter det men det var bara att sätta sig med musikalhistorian också sen var skoldagen slut för dagen. 

 

Igår var det fredag igen och vår första vecka tillbaka var på sin sluttamp. Fredagar innebär som vanligt dans i massor och vi började med stepp i vanlig ordning. Det är kul ändå för även fast jag ibland vill slita mitt hår över steppen så har jag börjat märka en liten utveckling, med betoning på liten, men ändå! Jag kanske inte kommer bli nån steppmästare men jag kommer kunna vad jag gör. Nästa lektion var balett och sen efter lunchen körde vi på med Cats. Det kommer bli så bra när det blir klart! det är lite tricky nu med alla steg och stämmor och synkoper min vi är på god väg. När vi slutade var vi några som tog en sväng förbi rusta sen åkte jag hem och hade en lugn fredagskväll framför bäst i test.

 

Utöver allt i skolan denna vecka och försök att balansera skolarbete och ett trött huvud och kropp efter att ha gått från 0 till 100 igen. Ligger min stress över sommarjobb som en blöt trasa över alltsammans. Jag har suttit uppe för sent hela veckan och skickat in jobbansökningar efter jobbansökningar och det är så oerhört krävande. Samtidigt som jag känner att jag inte räcker till och också får det bekräftat. Det går alltid att göra mer, pusha hårdare ur sin komfortzoon, alltid och det är alltid mitt eget fel om jag inte gör det. Jag behöver ingen annan som shamear mig för att jag inte gör mer för det gör jag så bra själv redan. 

 

Jag ska försöka hitta balansen igen och till resten av helgen ser jag fram emot Bjärnums vårshow på stream.