Hejdå Markaryd
Då var dagen här, vi kommer för evigt påminna Stine om när vi satt uppe i Svalis köket för första gången tillsammans och hon sa "Tänk att vi har ett helt folkisår framför oss!" och i onsdags var det 289 dagar sen hon sa det och hela året har bara flugit förbi.
Efter en stadig sömn på 4 timmar klev jag upp halv åtta för att börja förbereda inför avslutningen och ja sista dagen som elev på Show & Musikal. Redan klockan 9 skulle vi samlas i församlingsgården för sista minuten rep och soundcheck innan själva avslutningen började runt 10. Det blev en superfin avslutning med hejdlöst mycket tårar och skratt. Jag trodde verkligen inte att jag skulle gråta, jag brukar vara den som inte riktigt kan gråta i stunden för det är så mycket att ta in men jag tror vi alla var lite extra känsliga där i onsdags och börjar nån så är det färdigt, då börjar alla gråta haha. Alla uppträdanden gick toppenbra även fast det var varmt som i en bastu inne i församlingsgården. ABBA och Dans-medleyt var nog roligast att göra, kul att få se lärarnas reaktioner också på lite internskämt som vi smusslat in lite här och där. När vi ätit lunch hade vi tid med bara klassen tillsammans i sångsalen. Alla våra mentorer sjöng och det var inte ett öga tort när Sophie och Mattiaz sjöng Drömmar av glas från chess. Vi fick våra intyg och lärarna fick sina avslutningspresenter från oss och vi framförde våran lärarlåt för dem sen blev det såklart kramkalas och massor av mer tårar. Fantastiskt vilket år det blev alltså, jag är så tacksam att jag valde att tacka ja till min plats här! Jag förundras hela tiden över vilka fantastiska personer jag fått lära känna under det här året!
Knappt han man torka tårarna så var det dags att börja flytta ut och städa ur det jag har kallat hem i 289 dagar. Några intensiva timmar av flytt följde men lite avbrott då och då för att säga hejdå till folk som började åka hem med tillhörande tårar. Det tog sin lilla tid men tillslut var allt klart och jag sa hejdå till rum nummer 3 på Svalgården för sista gången.
