Vecka 34,35: Tillbaka i storstan, sensommarbad, ösregn på söder och hela sista tiden på Chappen
Veckorna hittills har, trotts att det har krävts en del jobb, ändå varit relativt lätta att med detektivarbete lista ut vad som hände och när. Jag hade helt enkelt mycket bilder, eller stories eller bara Messenger konversationer att kunna kolla tillbaka på men dessa kommande veckor nu blir svårare. Det finns helt enkelt inte lika mycket material så de kommer tyvärr bli lite mindre detaljrika och aningen luddigare.
Vecka 34
Efter totalångest över att vara en börda så lyckades jag hitta nån som kunde skjutsa mig till tågstationen tidigt måndag morgon. Calle ställde upp och skjutsade och jag är så tacksam och har så dåligt samvete haha… Det hade varit jättesvårt att packa kvällen innan för jag kunde liksom inte planera upp på ett bra sätt vad jag behövde ha med mig hem. Jag skulle liksom inte flytta hem allt förens till den kommande helgen så nu behövde jag liksom mest bara få hem så mycket typ kläder som möjligt för att underlätta. Det slutade med att jag bara slängde ner saker lite på random. Tågresan gick i alla fall väldigt smidigt, inte en enda försening, coolt.
Det var väldigt knasigt att komma hem till Stockholm igen, att komma upp ur tunnelbanan i Bagis och liksom nästan känna att här har tiden stått still. Jag var ju bara borta i två månader men det är liksom två Chappen-månader vi pratar om och det har hänt så otroligt många saker att det känns som jag har varit borta ett halvt liv. Så kommer man tillbaka hit till verkligheten och allt är liksom som vanligt. Det känns som att komma tillbaka från Narnia typ haha.
Veckan bjöd i alla fall på mestadels väldigt fint väder så jag passade på att ha lite sommarsemester när vädret tillät och cyklade ut till Flaten och solade och badade och löste korsord. Annars så gick det en del tid på att städa, packa upp och tvätta när jag inte bara satt och slö scrollade i soffan. Jag hade en del ångestpåslag och det var lite svårt att motivera sig att få saker gjort. Jag visste att jag skulle behöva börja söka jobb eftersom jag liksom inte hade ett men det var svårt för det helt enkelt tar emot att sitta och söka brödjobb. Det är verkligen ett dilemma när man är kulturarbetare, vad ska man jobba med på sidan av? Det måste vara flexibelt, ge okej lön och liksom inte släcka ljuset i ens själ. Det tar som sagt emot.
Ljusglimtar under veckan var i alla fall att jag kunde umgås med Pontus igen. Han var nämligen i Stockholm för rep inför sitt kommande jobb och skulle vara det en månad framöver. Det var nån kväll som vi hängde hos mig och åt hämtmat och en annan kväll som vi träffades inne i stan och åt på Eatnam. Det var supertrevligt och så fint att få ses igen, alltså middagssällskap är verkligen underskattat!
På fredagen bar det av ner till Chappen igen och även denna gång gick tågresan smidigt, nästan så att man borde köpa en trisslott haha. Det märks att hösten är på ingång för det är så mycket mörkare på kvällarna nu. När jag på försäsongen fick sitta och vänta på skjuts i Värnamo var det liksom ljust, nu var det kolmörkt.
Rebecca var ledig så det var jag, Paulina och Lisa som höll i ställningarna denna helg. Jag var alltså tillbaka i Jane-kläderna för sista gången för säsongen. Det kändes bra, min röst hade ju fått sig en törn efter allt hostande jag höll på med sista högsäsongsveckan men nu denna helg så kände jag mig helt tillbaka på banan igen. Det var skönt att få avsluta Jane låtarna på topp och inte på tupp om ni förstår vad jag menar haha. Nåt annat kul som hände under helgen var att när vi kom in i logen på lördagsmorgonen så möttes vi av ett diplom från kostym, ett diplom för Bästa ensemblen! Nämen vi var i extas haha. Vi verkligen älskar tjejerna på kostym, de är fantastiska och vi har också haft en ongoing prank oss emellan hela sommaren. De har satt upp små bilder på Brad Pitt som cowboy runt om i vår loge och vi tog då liknande svartvita bilder på oss själva och satt upp i kostymateljén och smög ner i tvättpåsar och i några av kostymtjejernas väskor på aw:s och liknande haha. Det har varit en kärleksfull relation hela sommaren och vi var så stolta och glada över utmärkelsen!
Det var en fin jobbhelg vad jag minns, inte jättemycket folk men bra väder så det var en hel del spontangäster så det blev ändå rätt fullspäckade dagar, det enda tråkiga som hände var att Lisa lyckades stuka foten genom att snubbla på ett trappsteg, stackarn. Tyvärr sånt som händer som gammal gymnast med slitna leder, tack och lov så var det inte jättealvarligt så vi kunde köra på relativt som vanligt även om jag tror hon precis som jag har en onaturligt hög smärttröskel. Den som troligtvis levde sitt allra bästa liv under helgen var nog Calle dock, vars tumme nu äntligen var så pass läkt att han kunde vara tillbaka som Billy igen och vi alla glädjes med honom! Det var också fint att få bara vara tillbaka på jobbet och att träffas och umgås med alla som jobbade. Bara att sitta och äta frukost tillsammans är ju supermysigt. På lördagskvällen efter jobbet så hade vi också lite häng i Daisy, vi var några som hade vin som behövdes drickas upp så vi satt bara mest och hängde och pratade och drack vin, en toppen kväll. Söndagskvällen gick sen för min del till att först spela in en selftape för ett reklamjobb jag sökt haha... och sen packa ihop exakt hela mitt rum för på måndagen skulle allt utom det allra sista nödvändiga köras upp till Stockholm.
(Inlägget fortsätter efter bilderna)
Vecka 35
Fina, fina Viktor ställde upp och körde mig och hela mitt flyttlass upp till Stockholm på måndagsförmiddagen. Nämen jag var så oändligt tacksam! Jag hade ju flyttat ner till Chappen på tåg men det var ju under flera veckors tid och jag insåg i slutet av säsongen att jag helt enkelt hade alldeles för många saker för att kunna få hem allt på tåget så att Viktor ställde upp och körde var verkligen min räddning! Han hade också några grejer som han behövde lämna hos sina föräldrar här uppe så det passade ju toppenbra att vi kunde åka ihop. Det gick så smidigt att köra upp, det var ganska lite trafik och Viktor bara körde på hela vägen och vi satt och pratade om lite allt möjligt så vips så var vi framme. Viktor hängde med upp så jag fick visa hur jag bor och så fick han med sig banankakan som jag bakat till honom som tack. Har jag nämnt hur tacksam jag är över Viktor eller?? Haha
Veckan rullade sen på, jag umgicks en kväll med Pontus, jag packade upp allt från hela sommaren, jag fortsatte att tvätta och jag hängde och solade på Flatenbadet när tiden fanns och vädret tillät. På torsdagseftermiddagen så fick jag äntligen träffa Alice igen! Vädret var fint så vi hade bestämt oss för att köpa mat och sen gå och lyssna på klassisk musik på Parkteatern i Vitabergsparken, hur mysigt! Så vi träffades på Söder och så gick vi och köpte pizza som vi sen tog med oss. Jag har faktiskt aldrig varit i Vitabergsparken innan men det var väldigt fint och parkteaterns scen ligger väldigt vackert till där på en kulle liksom.
Konserten startade i alla fall men det fina vädret började svika och ett åskoväder drog in. De fick helt enkelt avbryta konserten efter 2 tredjedelar, det var för riskabelt med åskan. Det började även regna lite lätt så jag och Alice tog våra pizzakartonger över huvudet och började promenera tillbaka till Skanstull. Där nånstans så verkligen öppnade himlen sig och åskovädret låg rakt över oss. Det hällregnade, åskade och blixtrade. Det var absurt så mycket det regnade och jag och Alice kunde verkligen bara skratta åt eländet. Vi var så galet blöta, liksom rakt igenom alla kläder och det var som jag hade halva havet i mina skor.
På grund av åskan så var elen till tunnelbanan halvt utslagen också så det var ett jäkla gissel för att kunna ta sig hem så jag stod där i en pöl av vatten för jag var så genomblöt haha. Att äntligen få komma hem sen och ta av sig allt och duscha var himmelskt. Kvällen fick sig verkligen ett abrupt avslut men det var kul så länge det varade. Vi fick oss väldigt många skratt i alla fall vilket dock inte hör till ovanligheterna annars när jag och Alice umgås, vi har alltid nåt tokigt för oss.
På fredagen var det dags att för sista gången för denna säsong åka ner till Chappen. Denna gång åkte jag bil ner, Tuva och Elliot (Zorro-ensemblen) skulle köra ner så då frågade jag om jag fick hänga på. Skönt att slippa tåget. Det var två trötta skådisstudenter som jag möttes av och det blev en lite flummig bilresa ner men vi hade kul och vi kom fram i bra tid ändå. Lite bitterljuvt med sista helgen. Det har varit en underbar sommar och en del av en känner sig liksom färdig med materialet och redo för nåt nytt men en annan del är sentimental och vill inte säga hejdå till allt och till alla fina vänner. Det var en fin sista spelhelg i alla fall med fint väder och fina möten med besökare. Vi var en full uppsättning så jag fick avsluta precis som jag började, i Clementines skor. På lördagskvällen hängde först jag och Rebecca tillsammans på mitt rum och bara satt och pratade, vilket var både behövligt och väldigt mysigt och sen sammanstrålade vi med resten av gänget i Daisy och satt och hängde vid elden.
Söndagen och sista dagen för säsongen var kommen, det kändes lite i luften liksom. Det var också väldigt mycket stammisar i parken som ville klämma ut det sista innan parken stänger. Det blev ett helt otroligt morgonimpro som vi också var med på, på ett litet hörn. Ett impro där liksom allt bara klaffade. Det började med att Thomssons sheriffstjärna gick sönder så hon blev laglös och av en slump så var familjen Dalton en bror kort så då hoppade hon med Familjen Dalton och rånade banken. Under tiden så hade Billy hittat en sheriffstjärna i sin ficka som han tog på sig och skulle då gå och gripa Thomsson och Daltons men då hade den sista Dalton brodern kommit tillbaka och i sin tur samlat ihop ett helt gäng med stammisbarn, alltså typ 12st barn i olika åldrar som kallar sig själva för Beaver Creek gänget. Så Daltons och Thomsson kommer ut från banken och där står Billy i redo att gripa dem men då från ingenstans så kommer den sista Dalton brodern (William eller Jack, jag minns inte riktigt) med hela Beaver Creek gänget i ett bakhåll och det slutar med att alla jagar Billy ner för hela Main Street. Det blir sen en standoff nere vid Souvenirbutiken där också vi i Cirkus är med på ett hörn på de godas sida. Ordningen återställs, Billy och Daltons hamnar i fängelse och Thomsson får tillbaka sin sheriffstjärna, slutet gott, allting gott och precis i lagom tid till vårt första set.
Lisa fick en toppen idé om att eftersom det var sista dagen för säsongen att det hade varit väldigt kul om vi kunde få så många som möjligt, i eller ur karaktär att vara med och dansa Cotton Eyed Joe med oss sist på dagen. Många har ju antingen slutmöte den tiden eller ha redan slutat så vi var lite osäkra på hur många som skulle dyka upp men vi oroade oss verkligen i onödan. Sista setet i sig var helt underbart, det var som att alla besökare som varit i parken under dagen samlades vid oss och de var med och dansade och sjöng redan från start. Det var en sån kärleksboost och jag fick hålla mig från att börja gråta redan i Country Roads. Jag kunde till exempel inte kolla på Linn (teaterchefen) som stod precis framför oss med tårar i ögonen för då hade det brustit för mig också. När vi sen körde igång Cotton Eyed Joe så exploderade hela Main Street, besökare, karaktärer men också våra vänner som redan hunnit byta om var med och dansade för fulla muggar. Det var en helt fantastisk upplevelse med så mycket glädje och när låten tog slut så ville ingen gå hem så vi körde hela igen haha. Vilket underbart avslut på en helt underbar säsong! Jag är så glad att vi fick till det och att så många ville vara med! Jag var nog lite överväldigad där och då så jag kunde inte riktigt ta in allt där i stunden men att skriva om det nu gör att jag sitter med ett leende från öra till öra, ett så otroligt fint minne!
När parken sen stängde blev det lite stressigt att hinna med allt, logen skulle städas ur, alla kläder skulle tillbaka till kostym, man skulle hinna säga hejdå till de som behövde åka tidigt och även hinna köpa mat och duscha och sånt inför kvällen. På kvällen var det nämligen lite avslutningsfest för de som var kvar. Jag var inte riktigt på festhumör, vi skulle åka tidigt på måndagsmorgonen och jag var lite känslomässigt bara trött efter helgen men jag vill ju också umgås med alla en sista gång. Det blev hur som helst en trevlig kväll, jag sökte mig till där det var lite lugnare och satt mest och pratade med folk. När klockan började närma sig elva så kände jag mig nöjd och kramade alla hejdå.
Det var väldigt fint på ett sätt att verkligen få säga hejdå till alla var för sig. Jag har mött och lärt känna så otroligt många väldigt fina människor den här sommaren och många har blivit riktigt fina vänner. Att ha lärt känna dem har betytt så mycket för mig personligen men min hjärna kan liksom inte alltid greppa att folk skulle känna likadant över att lära känna mig också. Jag menar det är ju självklart att det inte är ensidigt men min hjärna är lite knäpp ibland. Hur som helst så var det så fint att få krama folk hejdå och få höra att man har betytt mycket för dem och känna så mycket värme och liksom delad glädje, känna att man har gjort intryck på människor i ens närhet. Jag var alldeles varm i hjärtat när jag gick hemåt.
Att tacka ja till att jobba på High Chaparral kan ha varit ett av mina bästa beslut hittills, jag känner mig som en rikare människa efter denna sommar. Alla känslor har känts, jag har växt som artist och som person. Det har varit roliga äventyr, underbara minnen och fantastiska vänner som jag har fått. Kan man önska sig nåt mer!