emelie

Jaha då har det hunnit gå en månad sen sist, rätt mycket mer än en månad till och med… men vem räknar egentligen… Det har varit en bergochdalbana dessa veckor både rent händelsemässigt och måendemässigt, mycket upp och ner och loopar. Så jag ska försöka sammanfatta allt på ett bra sätt. I börjar med de tre sista veckorna av februari!

 

Förutom lite vanliga veckosysslor och blandade jobbpass så satt denna vecka starten på dessa veckors intensiva audition period med en audition här i Stockholm på tisdagen. Det var för en barnmusikal och jag var nervös men ändå taggad. Jag hade ju varit sjuk i flera veckor innan och hann väl nät och jämt få tillbaka min röst inför denna audition. Det var en hel del nerver på tunnelbaneresan dit men väl där gick allt väldigt snabbt. Vi fick öva kort med pianisten innan vilket jag verkligen uppskattade, sen en halvtimme senare var det dags att kliva in i rummet. Det kändes okej där inne efter förutsättningarna liksom men ja, jag var väl inte helt nöjd.

 

Nicole var också där så jag väntade på att hon skulle bli klar sen tog vi oss till gymmet. Nicole skulle köra ett pass och jag behövde dra igenom min rehab. Vi hade lite tid innan dock så då passade Nicole på att öva handstående med lite coachning från mig. Jag är ju liksom inte utbildad eller så men jag har ju spenderat en hel del tid på händer så det är kul att kunna hjälpa till. Nicole är också en naturbegåvning så hon behöver mest lite små korrigeringar och pepp att komma över rädsla. När vi både sen kört färdigt så passade vi på att sätta oss på ett fik och äta varsin semla, fettisdagen till ära.

 

Det kändes skönt på att få tisdagens audition avklarad så kunde jag få pusta ut lite efter några hektiska veckor med att öva audition och selftapematerial med en förkyld röst. Tji fick jag dock för på mejlen dagen efter låg en kallelse på en auditon i Köpenhamn! Det var lite skräckblandad förtjusning. Jag menar jag visste ju om att jag hade sökt till auditionen men jag hade verkligen inte väntat mig att få komma så det blev en liten chock. Att åka till Danmark över dagen är ju lite mer tricky att få till än att ta tuben till Fridhemsplan så det blev mycket stresspåslag för mig redan från början. Jag behövde byta mitt jobbpass och kontakta arbetsförmedlingen om reseersättning och sen vänta på att den skulle bli godkänd. Samtidigt som jag skulle välja en ny låt och börja öva. Det var ett projekt kan man säga.

 

Veckan rullar ju på som vanligt trotts nytt stresspåslag så på fredagen passade jag på att åka in till Base och gästa baletten och jazzen. Baletten var med en vikarie så jag nästlade mig verkligen in haha men det var en kul klass, mycket grunder men det kändes som jag behövde det. Jag fick även chans att damma av trippelpiruetten på en tombé pas pas de bourrée diagonal. Den satt ändå bättre än vad jag trodde. Jazzen var med Therese och där var även Ida och Alice med som gäster. Det var en kul klass men korren de gjorde hade de gjort innan så vi fick bara kasta oss ut och lära oss i farten haha.

 

Veckan avslutades med jobb men också en spontan mellokväll med Ida, Nicole och Alice hemma hos Alice, en jättemysig kväll!

 

Veckan bestod av en massa öppningspass på jobbet och när jag inte jobbade gick min lediga tid till att antingen oroa mig eller öva inför Danmark haha… Jo jag hade en telefonintervju också till ett annat teaterjobb i sommar men det gick bra och jag fick en monolog jag skulle lära mig, filma och skicka in. Men allt det fick vänta för på torsdagen tog jag tåget ner till Köpenhamn. Det blev en oerhört tidig morgon för kl. 06.16 på morgonen gick tåget. Om jag kände mig mer nervös för själva resan än för auditionen kan vara osagt haha men väl på centralen sprang jag på Emma som också har gått smu som även hon var på väg ner till audition. Nämen det var så skönt att springa på ett känt ansikte. Jag kände att jag kunde dra ett lättnads suck över att inte behöva irra omkring ensam i Köpenhamn.

 

Tågresan var lång men den gick smidigt. Jag kan ju som vanligt inte sova på tåget utan roade mig med att kolla på film. När vi började närma oss Lund fick sminkväskan komma fram för att försöka få sig själv att se presentabel ut och nån timme senare var i framme i Köpenhamn. Vår auditiontid var inte förens kl14 så jag och Emma hade gott om tid att irra bort oss för att sen hitta tillbaka och till sist också hitta nånstans att äta lunch. Det var en trevlig förmiddag, skönt att bara kunna äta och umgås utan att behöva bara vara nervös inför audition. Väl framme på teatern träffade jag en hel del folk jag känner bland annat Maja och Alice men också lite treor från smu och annat musikalfolk som man lärt känna genom åren. Musikalvärlden är så liten liksom och börjar man prata med nån så visar det sig snart att man typ har minst tre gemensamma vänner haha.

 

Själva audition sen var dans så vi trängde alla ihop oss i en liten sal och de började lära ut koreografin. Vi körde till livepianist vilket var annorlunda. Bra på ett sätt att tempot kan anpassas men samtidigt svårt för att tempot hela tiden var olika och det fanns inte så mycket i musiken att hänga fast minnet i. Det var mycket folk och väldigt trångt. Det gick tyvärr inte alls som jag ville denna gång, jag kunde koreografin men jag blev för nervös och fick en blackout. Jag hittade in igen men det kändes lite som mitt första intryck var förstört. Det kändes väldigt tråkigt och jag var både ledsen, arg och besviken på mig själv. När jag gick tillbaka till tågstationen sen ringde jag Nicole och rantade om allt och inget, branschen, livet och allt däremellan. Vi pratade i nästan tre timmar haha. Ville alla på tåget döda mig? Säkert, men jag kunde inte bry mig mindre.

 

Det kändes väldigt tufft psykiskt, tiden efter Köpenhamn och inte gjorde det saken bättre heller att jag under loppet av 7 dagar fick två till negativa besked från saker jag sökt. Det var som att nån fortsatte att slå mig även fast jag redan låg på marken. Jag fick liksom stresspåslag varje gång jag gick in för att kolla mina mejl för rädslan att hitta ännu ett ”tack men nej tack”. Liksom jag har vetat om att branschen är hård och det är jobbigt, jag menar jag har fått nej förut men det var ändå en helt annan grej att uppleva det själv så här. Det är kul att man får chansen att göra många auditions men det betyder också att man kan få många negativa besked samtidigt och det gäller att ha verktyg att kunna hantera det.

 

Det var bara att försöka landa i vardagen igen, tack och lov hade jag nåt att se fram emot nämligen att jag skulle med och fira Alice som hade fyllt år. (För tydlighetens skull eftersom jag har två vänner som heter Alice och att bådas namn dyker upp i detta inlägg så är det här alltså Alice min vän från Gävle/gympan/barndomen haha). Det var en middag med utgång som väntade och jag var lite nervös innan, det var ett tag sen jag träffade så mycket nya människor och första gången på säkert 7 år(!?) som jag varit ute på klubb. Allt gick väldigt bra dock, Alice kollegor och vänner som var med var alla supertrevliga och de hade en härlig gruppdynamik som man snabbt fick komma in i. Jag hade det jättekul, det var till och med kul att gå ut på klubb. Vi dansade och sjöng med och bara hade en toppenkväll och natt. Så kul att få träffa Alice och kul att få träffa hennes andra vänner.

 

Det var som sagt väldigt kämpigt med måendet och den generella livslusten och motivationen i början på vecka 9. Det var också starten på en väldigt intensiv 6 dagars arbetsvecka för min del. Jag hade tagit ett extrapass så jag visste ju hur det skulle bli men det blev såklart extra tungt när man heller inte mår så bra psykiskt.

 

När jag inte jobbade så behövde jag filma monologen jag fick skickad till mig veckan innan och så hade jag två till auditions att öva till. Det är tur att jag lär mig text snabbt, det är en av mina bästa skills må jag säga. Det tog några tagningar men jag fick monologen filmad och inskickad i god tid. Jag kom också iväg på proffsklasserna på BA igen och det kändes välbehövligt. Jag kunde ju bara gå på tisdagen eftersom jag jobbade alla andra dagar men det var skönt med en mjukstart. Det var Maria som höll i klassen och det var en rolig klass med lite latin-feeling på koreografin. Nåt extra kul med dansklasserna är också att man träffar en del folk där och just denna klass var det en hel drös gamla smuare som var på.

 

Jag hade även en till arbetsintervju för ett annat musikaljobb och fick sen några dagar på mig att filma en selftape och skicka in. Jag ni hör det var verkligen full rulle med allt som skulle övas, filmas och skickas. Men det var härligt efter alla nej att känna att jag hade en ny chans på ett annat jobb.

 

På fredagen började jag inte jobba förens på eftermiddagen så då åkte jag till Bromma för att hjälpa Ida flytta ur sin lägenhet. Vi var väldigt välplanerade och var två som hjälpte till att flytta ut, alltså jag och Elin. Så kom sen eftermiddagens avbytare in till lunch, alltså Elvira, Alice och Arvid. Så kunde vi äta en pizzalunch tillsammans. Själva ut-flytten gick väldigt smidigt må jag säga, jäklar vilket samarbete vi körde på. Ida är en hejare på att backa med stor skåbil, jag blir på riktigt imponerad, jag hade aldrig vågat och hon är kolugn. Det var inte jättemycket möbler att lyfta utan mest flyttlådor så jag och Ida langade in allt i skåpbilen från antingen förrådet eller lägenheten och Elin byggde tetris på världsklassnivå där inne. Vi använde upp all plats till minsta detalj utan att det blev trångt eller jobbigt. Vi blev också klara i perfekt tid tills att de andra kom och så gick vi å åt pizza på den lokala pizzerian. Det var så väldigt trevligt att träffa alla och äta lite tillsammans. Det blir ju tyvärr rätt långt mellan gångerna nu förtiden. Från vad jag hört så gick även in-flytten bra så jag är nu taggad på att få åka hem till Ida och se hur allt blev.

 

Februari bjöd som sagt på en hel del även fast det är årets kortaste månad även med skottdag. Bergochdalbanetåget fortsatte att susa fram in i mars också som jag kommer skriva om i nästa inlägg.