Vecka 23: Examensveckan! Sångackro, examensdagen och resan till Fagerviken
Examensveckan!? Hur gick det till? vad tog tiden vägen? Där och då kändes det lite som att sitta på ett höghastighetståg med allt som skulle göras och hinnas med innan själva examensdagen.
Veckan fick sig en lite trevande start dock. Efter att äntligen ha landat hemma igen på måndagsmorgonen så hann jag få ca 1½ timmes sömn i kroppen innan det var dags att kliva upp och åka in till skolan. Have in mind att jag alltså inte sov nånting alls
på tåget utan de här 90 minuterna var allt jag tog mig runt på. Anledningen att jag ens tog mig upp och åkte in var att vi skulle redovisa våra dialogscener, alltså Bridesmaids scenen och jag var ändå rätt taggad på det, både att köra men mest att
se alla andras scener. Så vi förberedde oss, jag värmde upp rösten lite och så trodde vi att vi skulle köra i gång men tji fick vi för redovisningen var bara en täckmantel för utsparken. Det hela blev lite konstigt, vi visste att vi skulle ha utspark
men vi trodde ändå att vi skulle redovisa innan så folk hade ju repat massa, och förberett och åkt in tidigare trotts lite sömn för att förbereda. Det hela blev nog ett stort missförstånd allt som allt och det kändes lite snopet för oss. Samtidigt
så hade ju tvåorna verkligen fixat och planerat och så, så det är liksom inte deras fel heller.
Jag mådde inte bra alls denna eftermiddag vare sig fysiskt eller psykiskt. 90 min sömn på nästan 40h är på tok för lite så jag kände mig nästan sjuk. Borde jag bara ha åkt hem och låtit alla slippa mig denna dag, kanske... men samtidigt så ville jag ju
inte missa utsparken. Det var en tuff eftermiddag, mitt lag gjorde så gott vi kunde med poängjakten dvs. Ida som är tävlingsmänniska-delux tog på sig de flesta utmaningarna. Vi hade ändå kul tillsammans i laget, poängjakt är inte mig grej alls inte
ens när jag har sovit men vi tog oss igenom. Så fort allt var klart åkte jag hem och då hade jag ändå bara gråtit en gång vilket ändå är bra jobbat av mig. Om det är några av tvåorna som läser det här så ber jag så mycket om ursäkt för min ledsna
uppsyn. Ni hade fixat toppenbra men jag mådde helt enkelt för dåligt!
Nationaldagen på tisdagen var en välsignelse! Jag sov över 12h och kände mig äntligen levande igen. Det var så skönt att bara vara hemma och ta hand om sig själv lite så man skulle klara av resten av veckan.
Onsdagen var vår sista riktiga skoldag. Vi började dagen med den sista lektionen i sång med Lina och jag sjöng denna gång! Det blev Maybe This Time men det gick så där haha. Rösten hade inte riktigt vaknat där kl. 9. Efter hade jag hål där jag passade
på att öva inför kvällens selftape inspelning och efter lunch sen var det våra allra sista dansklasser. Först balett där Eugenia var med och dansade med oss, hela klassen. Vi körde fullt ut med stång, sen lite övningar ute på golvet, några piruettdiagonaler,
små-hopp och så några hoppdiagonaler som avslut. Det var en superfin klass och det har varit ett sant nöje att få ha Eugenia dessa två år, jag har lärt mig så enormt mycket! Efter hade vi vår sista jazzklass med Maria, komplett med teknikdiagonaler
och sen en härlig korre med mycket utrymme för att utrycka sig utifrån sig själv.
Det blev en riktigt lång dag i skolan i onsdags för som sagt så skulle vi filma selftapes på kvällen. De ställde i ordning sal 1 med belysning och så filmade Christina med skolans kamera och vi fick filma in vad vi ville i princip. Jag tog därför tillfället
i akt att äntligen filma in Show Off! Filmen från julshowen gjorde inte numret nån rättvisa alls och jag fick det inte på film nån annan gång för jag var så upptagen med allt annat. Det har verkligen varit en besvikelse som har grott i huvudet på
mig sen dess, så nu när vi äntligen fick chansen att filma så tog jag den! Det var inte helt självklart dock för jag hade inte voltat så sen just december och jag var inte alls lika redo i kroppen, tiden att repa var ju knapp. Sen visste jag inte
heller om min ensemble ens ville vara med igen men tack och lov så var alla som kunde på och jag var så glad och tacksam! Plus att bästa Adam hoppade in som pianist! Jag var med och körade lite i några nummer ur RENT som Filip och Anna ville filma
men sen fick jag tid att värma upp ordentligt samt testa rondat salto igen för första gången på ett halvår. Tack och lov sitter takterna fortfarande i även om det var lite skakigt i början. Jag var ganska nervös innan men så fort jag var ute på golvet
släppte det. Jag levererade två tagningar nästan direkt på varandra, det var inte perfekt men det är också ett jäkla nummer att köra med all sång, timing och akrobatik. Jag är så nöjd i alla fall och hade kunnat flyga på adrenalinet jag hade efteråt
haha. Tusen tack till Adam, Bella, Nicole och Elvira som var med i numret! Ni är guld värda!
Efteråt bytte jag om och så väntade jag tills det fanns tid att spela in lite vanlig sång också. Denna gång med fina David vid pianot som var supergullig och ställde upp på plats även fast jag hade noll framförhållning. Det gick toppen att filma i alla
fall. Jag tror hon nästan hann bli 22 innan jag åkte från skolan. Men det var det värt, det var en jättefin eftermiddag och det var kul att få lite material på film!
I vanliga fall så brukar ju torsdagen sista veckan bara vara en städdag och så ligger skolavslutningspicknicken på fredagen men eftersom treorna då oftast inte hinner vara med på picknicken hade de flyttat den till torsdagen i år. Jag var i alla fall
först in på & Other Stories och köpte min examensklänning. Bättre sent än aldrig I guess haha. Sen promenerade jag till Humlan. Väl där åt man sitt fika och så var det lite små tävlingar och aktiviteter som det brukar, alldeles lagom så där. När
picknicken var klar tog vi oss till skolan för att städa och tömma skåp ock sånt. Det är helt galet vad saker man samlar på sig i sitt skåp alltså... och för min del är det typ bara skor? Jag tror jag hade 6 par haha. Förutom att städa så hade Ida
fixat lappar till alla lärare där man kunde skriva små hälsningar som vi skulle dela ut på examenslunchen. Att sitta och skriva på alla dem var nog det som tog absolut längst tid. Det är svårt att få ut allt man vill säga på bara några korta meningar.
När jag till sist var klar så åkte jag hem för att fixa det sista inför examensdagen, alltså tvätta och styla håret samt måla naglarna.
Texten fortsätter efter bilderna!




EXAMENSDAGEN ÄR KOMMEN! Nej men hur galet, det kändes liksom som det var nyss de förra treorna tog examen hur kan ett helt år redan ha gått??? Fredagen började i alla fall med att jag var uppe på morgonen och sminkade mig och fixade med hår och klänning
sen tog jag tunnelbanan hem till Alice och Gustav på Kungsholmen där på deras innegård skulle vi nämligen ha champagnefrukost! Vilken tur vi hade med vädret också! Strålande sol! Alla var så jäkla fina i sina examensoutfits och vi skålade i bubbel
och åt frukost tillsammans. Det togs en massa bilder och Elin och Alva delade ut klassens-tallrikar. De var så fina och smarta, så roligt! Jag blev klassens influencer haha. Lite pga. bloggen, lite pga. naglarna men också mycket för att jag har sett
till att klass-instagrammen lever och uppdateras. När vi var klara med frukosten hoppade vi på tunnelbanan och tog oss in till norra bantorget för att möta upp och kramas med tvåorna. Det blev en väldigt snabb visit dock för tunnelbanan blev försenad
och Alva råkade tappa sin ring på gatan på vägen från Hötorget så vi alla stannade upp och letade som yra höns haha. Men ringen återfanns! Sen fick vi strutta vidare till Oscars och examenslunchen.
Examenslunchen hålls traditionsenligt i spegelsalen på Oscarsteatern och det var uppdukat med två långbord. När vi väl kom dit blev det mingel och kramkalas med alla lärare som var på plats. Maria, vår sånglärare som varit mammaledig i år, var där med
bebis och Kerstin var där samt Hans och Johan och PM för att nämna några. Det var så fint att se alla! Förutom mat så bjöd lunchen på en massa smått och gott, skratt och tårar. Christina höll tal, Kerstin och Maria pratade, alla sånglärarna och Christina
sjöng för oss. Gunilla visade bilder från vår första balettklass i ettan, Therese och Stefan hade skickat videohälsningar eftersom de inte kunde vara på plats, Eugenia höll tal, Hans sa några väl valda ord lika så Johan. Ettorna kom och överraskade
med jag vet inte hur många låtar från RENT som de skrivit om texten på, jäklar så fint! Vi höll i frågesport, sista minuten charader, och citatquiz. Så sjöng vi också. Först En stund på jorden, låten som var den första vi sjöng med Kerstin som har
följt med oss alla dessa tre år. Sen avslutade vi allt med att sjunga Finalen ur RENT och det blev en hel del tårar. Vi fick våra diplom och så tog vi hundratals bilder med dem framför den guldiga bardisken, som sig bör! Det var en så trevlig lunch
och jag kunde inte vara med glad och tacksam för alla våra fina lärare, gästlärare och allt där emellan som var på lunchen och har jobbat tillsammans med oss dessa tre åren. Det har varit en fröjd!
När vi var klara på Oscars tog vi oss ut till Bella i Vårberg. Först blev det ett stopp i Skärholmen dock för att köpa middag. Vi knökade ihop oss allihop runt Bellas soffbord och åt middag tillsammans. Det var så trevligt, vi åt, pratade om första intryck
vi haft av varandra, skrattade massor och spelade lite piccolo innan kvällen var slut. Det blev en ganska tidig hemfärd men det kändes väldigt lagom, vi skulle ju spendera hela helgen tillsammans sen så nu var det bara bra att åka hem och få några
timmar sömn efter en händelserik dag.
Texten fortsätter efter bilderna!



































På lördagen klockan 11 gick bilarna mot Samuels mammas hus i Fagerviken. Jag åkte med Erik tillsammans med Adam, Arvid och Elvira och vi hade en lugn
bilfärd dit. Väl framme möttes vi av ett stort fint hus, en otrolig tomt med sjöutsikt och massor med mygg. Jag har ju inte varit norröver på sommaren
på flera år nu så jag har nästan glömt att mygg finns haha. Samuel överdrev inte när han sa att de hade sovplatser åt alla för förutom det stora
huset så fanns det även en massa småstugor och dylikt. Jag och Nicole delade på ett rum uppe i en liten kollostuga som Elvira kallade det, hon
och Arvid hade rummet intill. Solen gassade på så det blev till att byta till bikini och shorts direkt och så började Samuel och Elin grilla korv
till lunchen. Samuels mamma hade fixat och köpt både mat och alkohol till oss och allt kunde gå på klasskassan så det var så tacksamt. Efter vi
ätit lunch så var vi några som badade i havet, det var inte varmt må jag säga knappt 16⁰C så väldigt uppfriskande. Sen lunkade dagen bara på och
vi njöt av vädret och varandras sällskap. Nils hade med sig ett boulespel som den fransman han är och det skulle bli en turnering men jag tror
den rann ut i sanden för det var så mycket annat som hände hela tiden. Vi spelade lite i alla fall och jag var rätt bra, i alla fall första gången.
Vi grillade hamburgare till middag och sen var det bara feststämning resten av kvällen. Några badade jacuzzi men jag fastnade inne hos David och
Anna vid flygeln där vi spelade och sjöng igenom halva Kristina från Duvemåla och sen anslöt Filip och Adam också och vi körde halva Fantomen haha.
Jag älskar att nåt sånt bara händer spontant, det är så jäkla mysigt!
Jag tyckte inte att jag hade blivit så påverkad även fast man hade pimplat vin mest hela dagen. Dock så vaknade jag kl. 3 på natten och mådde så illa.
Jag låg ett tag och tänkte att jag skulle kunna andas mig igenom det hela men fick till sist se mig besegrad och springa ut och upp vid skogsbrynet.
Nicole hade tydligen hört mig kliva upp också men gjort bedömningen att hon var på tok för påverkad för att vara till hjälp haha. Det var också
tur att jag inte mötte nån när jag sprang ut där hukandes, halvblind, i underkläder och t-shirt som en liten gollum. Arvid hade tydligen gjort
samma resa bara nån timme senare på deras sida av huset så det bara ren tur att vi inte möttes tack och lov haha. Efter mådde jag bra i alla fall
och somnade om och vaknade utvilad och pigg morgonen efter.
På söndagen åt vi alla frukost tillsammans och fler och fler anslut ju senare det blev. Jag älskar att äta frukost tillsammans med vänner, det är så
mysigt jämt! Även denna dag lunkade mest på. Man satt och pratade, löste korsord, badade, hade allsång vid flygeln och bara liksom var. Vi gjorde
pastasallad till lunch och efter vi hade diskat upp efter så var jag och Nicole ut och paddlade kanot. Det var jättehärligt även om jag nog mest
var dödvikt för stackars Nicole haha… att paddla är inte min starkaste sida. Bästa var dock när vi på tillbakavägen möter Elin och Elvira i deras
kanot och de hade David sittande på golvet i mitten av kanoten med solparasoll och vinglaset i högsta hugg. Där har vi nån som lever sitt absolutbästa
vinhagga-liv. Till middagen blev det en vegetarisk grilltallrik med bland annat champinjoner och spetskål, så gott! Så fortsatte kvällen lite som
kvällen innan, vi satt och pratade, några badade i jacuzzin och det spelades en riktigt nagelbitare till kubbspel. Spelade man inte så hejade man
på från sidan. Ännu en trevlig kväll!
På måndagsmorgonen fick jag och Nicole en brysk väckning av Ida strax efter kl. 8. Det var nämligen så att Nicole först skulle med Alex bil hem och
den skulle åka tidigt. Nu blev det till slut inte så ändå för det fanns plats i en annan bil men när vi ändå var vakna så passade vi på att krama
hejdå till de som skulle åka. Efter att jag fått i linserna och gjort mig klar för dagen så blev det frukost i solen för oss som var kvar. Sen
började vi packa ihop och städa. Vi var några som tog ett sista dopp i havet innan vi åkte men vips så var helgen slut och vi kramade alla hejdå
innan det bar av mot Stockholm igen.
Jag tror inte riktigt att det har sjunkit in för mig än att vi inte kommer gå tillsammans nåt mer och att några av hejdåen kommer vara för en ganska
lång tid. Samtidigt så finns inte riktigt den här liksom förkrossande känslan. Den här gruppen har känts så självklar redan från start och vi är
en familj på många sätt. Så även fast vi kanske inte kommer ses på samma sätt längre så tror jag att vi kommer ses och umgås i framtiden också.
För att ha en sån här grupp är en styrka och nåt som är värt att hålla fast i.
Den här helgen var fylld av så mycket värme, glädje och kärlek. Jag kunde finna mig själv i vissa stunder bara sitta och njuta av nuet. Att bara befinna
sig tillsammans med så många kära vänner på samma plats i ett hus som fylls av spontan sång och skratt och pianospel. Vissa scener är näst intill
filmiska. Solen som lyser in i köket, en sommarbris blåser in genom altandörren och där sitter man med en vän i en kökssoffa med med varsin skål
glass och ett korsord och bredvid står några andra vänner vid flygeln och jammar med pianospel, munspel och sång. Den känslan är oslagbar! Jag
samlar på såna scener i minnet, de är värda så mycket!




































