emelie

På lördagen klockan 11 gick bilarna mot Samuels mammas hus i Fagerviken. Jag åkte med Erik tillsammans med Adam, Arvid och Elvira och vi hade en lugn bilfärd dit. Väl framme möttes vi av ett stort fint hus, en otrolig tomt med sjöutsikt och massor med mygg. Jag har ju inte varit norröver på sommaren på flera år nu så jag har nästan glömt att mygg finns haha. Samuel överdrev inte när han sa att de hade sovplatser åt alla för förutom det stora huset så fanns det även en massa småstugor och dylikt. Jag och Nicole delade på ett rum uppe i en liten kollostuga som Elvira kallade det, hon och Arvid hade rummet intill. Solen gassade på så det blev till att byta till bikini och shorts direkt och så började Samuel och Elin grilla korv till lunchen. Samuels mamma hade fixat och köpt både mat och alkohol till oss och allt kunde gå på klasskassan så det var så tacksamt. Efter vi ätit lunch så var vi några som badade i havet, det var inte varmt må jag säga knappt 16⁰C så väldigt uppfriskande. Sen lunkade dagen bara på och vi njöt av vädret och varandras sällskap. Nils hade med sig ett boulespel som den fransman han är och det skulle bli en turnering men jag tror den rann ut i sanden för det var så mycket annat som hände hela tiden. Vi spelade lite i alla fall och jag var rätt bra, i alla fall första gången. Vi grillade hamburgare till middag och sen var det bara feststämning resten av kvällen. Några badade jacuzzi men jag fastnade inne hos David och Anna vid flygeln där vi spelade och sjöng igenom halva Kristina från Duvemåla och sen anslöt Filip och Adam också och vi körde halva Fantomen haha. Jag älskar att nåt sånt bara händer spontant, det är så jäkla mysigt!

 

Jag tyckte inte att jag hade blivit så påverkad även fast man hade pimplat vin mest hela dagen. Dock så vaknade jag kl. 3 på natten och mådde så illa. Jag låg ett tag och tänkte att jag skulle kunna andas mig igenom det hela men fick till sist se mig besegrad och springa ut och upp vid skogsbrynet. Nicole hade tydligen hört mig kliva upp också men gjort bedömningen att hon var på tok för påverkad för att vara till hjälp haha. Det var också tur att jag inte mötte nån när jag sprang ut där hukandes, halvblind, i underkläder och t-shirt som en liten gollum. Arvid hade tydligen gjort samma resa bara nån timme senare på deras sida av huset så det bara ren tur att vi inte möttes tack och lov haha. Efter mådde jag bra i alla fall och somnade om och vaknade utvilad och pigg morgonen efter.

 

På söndagen åt vi alla frukost tillsammans och fler och fler anslut ju senare det blev. Jag älskar att äta frukost tillsammans med vänner, det är så mysigt jämt! Även denna dag lunkade mest på. Man satt och pratade, löste korsord, badade, hade allsång vid flygeln och bara liksom var. Vi gjorde pastasallad till lunch och efter vi hade diskat upp efter så var jag och Nicole ut och paddlade kanot. Det var jättehärligt även om jag nog mest var dödvikt för stackars Nicole haha… att paddla är inte min starkaste sida. Bästa var dock när vi på tillbakavägen möter Elin och Elvira i deras kanot och de hade David sittande på golvet i mitten av kanoten med solparasoll och vinglaset i högsta hugg. Där har vi nån som lever sitt absolutbästa vinhagga-liv. Till middagen blev det en vegetarisk grilltallrik med bland annat champinjoner och spetskål, så gott! Så fortsatte kvällen lite som kvällen innan, vi satt och pratade, några badade i jacuzzin och det spelades en riktigt nagelbitare till kubbspel. Spelade man inte så hejade man på från sidan. Ännu en trevlig kväll!

 

På måndagsmorgonen fick jag och Nicole en brysk väckning av Ida strax efter kl. 8. Det var nämligen så att Nicole först skulle med Alex bil hem och den skulle åka tidigt. Nu blev det till slut inte så ändå för det fanns plats i en annan bil men när vi ändå var vakna så passade vi på att krama hejdå till de som skulle åka. Efter att jag fått i linserna och gjort mig klar för dagen så blev det frukost i solen för oss som var kvar. Sen började vi packa ihop och städa. Vi var några som tog ett sista dopp i havet innan vi åkte men vips så var helgen slut och vi kramade alla hejdå innan det bar av mot Stockholm igen.

 

Jag tror inte riktigt att det har sjunkit in för mig än att vi inte kommer gå tillsammans nåt mer och att några av hejdåen kommer vara för en ganska lång tid. Samtidigt så finns inte riktigt den här liksom förkrossande känslan. Den här gruppen har känts så självklar redan från start och vi är en familj på många sätt. Så även fast vi kanske inte kommer ses på samma sätt längre så tror jag att vi kommer ses och umgås i framtiden också. För att ha en sån här grupp är en styrka och nåt som är värt att hålla fast i.

 

Den här helgen var fylld av så mycket värme, glädje och kärlek. Jag kunde finna mig själv i vissa stunder bara sitta och njuta av nuet. Att bara befinna sig tillsammans med så många kära vänner på samma plats i ett hus som fylls av spontan sång och skratt och pianospel. Vissa scener är näst intill filmiska. Solen som lyser in i köket, en sommarbris blåser in genom altandörren och där sitter man med en vän i en kökssoffa med med varsin skål glass och ett korsord och bredvid står några andra vänner vid flygeln och jammar med pianospel, munspel och sång. Den känslan är oslagbar! Jag samlar på såna scener i minnet, de är värda så mycket!