emelie

Det här har tagit ett tag men nu är jag äntligen framme i nutid igen haha. Men det har varit fint att skriva om allt som hänt, för det har verkligen hänt mycket på den här månaden jag tagit i kapp. Nu är det fullt sommarlunk som gäller och jag ska väl försöka uppdatera i alla fall nån gång i veckan. Sen så har jag ju lovat i alla fall två personer att jag ska fortsätta blogga så det ska jag också! Men vi får se om det fortsatt kommer bli genom blogg.se eller om jag byter då blogg.se varit väldigt buggigt ett bra tag nu.

 

Hur som helst, tre veckor in i sommaren och nu börjar jag tröttna rätt mycket på att vara ensam och den här veckan har tyvärr varit just det, ganska ensam. Jag har mest varit hemma och skrivit på bloggen, kikat på serier, letat jobb till hösten och försökt att göra lite planer med vänner kommande veckor. Det har i alla fall varit skönt att få komma i väg och dansa lite på kvällarna. I måndags tog jag först Timmys klass och sen Lydias direkt efter varandra. Vi hade nån klass med Timmy på nivåjazzen i våras och jag tyckte det var väldigt kul och utmanande så det var kul att få ta mer klasser för honom. Korren vi gjorde var ganska svår med mycket steg i ett rörelsemönster jag inte riktigt är van vid. Men det var en kul utmaning och jag var ändå inte helt ute och cyklade liksom. Lydias klasser har jag ju tagit några stycken nu och de är ju lite mer åt det moderna hållet. Vi fick i alla fall göra lite hoppdiagonaler så jag levde mitt bästa liv och sen gjorde vi en korre till en Melissa Horn låt. Det gick bra men jag hade väldigt ont i kroppen, särskilt min högra ljumske så det var lite kämpigt from time to time. Oftast trumfar ju dock dansglädjen över smärtan, på gott och ont.

 

Även i onsdags tog jag Timmy och Lydias klasser. Denna gång körde vi en mer lyrisk korre med Timmy till en Celine Dion låt, väldigt dramatiskt. Jag var positivt överraskad av mig själv, det var många steg och ganska många åttor men jag tog upp det och dansade helt okej. Lite mer övning så tror jag att jag hade kunnat se riktigt bra ut, dansande den korren. Den flöt bra i min kropp. Lydias klass innehöll också ganska mycket koreografi och det var en köttig korre med mycket upp och ner från golvet vilket inte är det lättaste. Det var en slitig men rolig danskväll på Base. Jag är nog mest stolt över mig själv också hur mycket jag har utvecklats när det kommer till dans, hur mycket mer kontroll jag kan ha nu. Jag kan tappa bort mig men snabbt hitta in igen, jag kan lugna mig själv och inte längre bli lika stressad. Jag känner mig mer säker på golvet helt enkelt och det är underbart.

 

I torsdags fick jag i alla fall äntligen lite miljöombyte då jag var och hälsade på Axel i Uppsala! Vi sågs ju när han var och kikade på RENT men förutom det så har vi liksom inte umgåtts nånting alls sen i julas. Så det var verkligen på tiden! Jag kom fram till Uppsala strax efter lunch så planen var att gå och köpa lunch och sen sätta oss utomhus nånstans och äta. Vädergudarna hade andra planer dock för precis när vi gick ut från restaurangen började det spöregna. Alla väderappar sa solsken och växlande molnighet men that clearly wasn’t the case haha. Vi fick ta skydd inne i ett köpcentrum en stund och tack och lov så var det en ganska kort skur så vi var ute igen typ 15 min senare.

 

Vi promenerade ner till en liten kanal med en promenadbrygga som vi satt oss på under ett träd. Det var så mysigt! Det kom några droppar regn till men annars så klarade vi oss. När vi ätit upp så tog Axel med mig på en liten tour av Uppsala. Vi gick förbi huvudbyggnaden till universitetet, vi var inne på universitetsbiblioteket och tog oss sen vidare till botaniska trädgården. Där kollade vi på blommor och var inne i växthuset och dess tropiska regnskog innan vi gick vidare. Axel visade mig huset där han brukar sitta och plugga och så gick vi ner Uppsalas brantaste backe. (Jag har inte fakta checkat detta så jag litar bara på Axel haha.) Så hamnade vi slutligen vid ett mysigt litet konditori. Precis innan vi gick in dock blev jag bajsad på av en fågel… Jag hade tur och det kom liksom mer framför mig så jag fick lite på mitt ben och lite på mina shorts men det gick bra och smidigt att tvätta bort, usch och fy för fågelbajs hua… Vi satt oss sen och fikade och blev kvar där tills de stängde. Vi hade så mycket att prata om! Det hinner hända mycket på ett halvår liksom. Det var ett tag kvar innan mitt tåg skulle gå så vi promenerade lite till innan det var dags att gå till stationen. Väl där var dock tåget sent pga. signalfel. Man kan bara skratta åt det hela liksom. I slutändan så blev det bara typ 10 min sent dock så det var lugnt. Jag hade en så fin dag i Uppsala och Axel hade planerat allt så bra! Några mishaps hade vi, absolut, haha men jag hade hela tiden ett leende på läpparna. Jag hoppas verkligen att det inte ska behöva gå ett halvår innan vi umgås igen! 

 

Fredagen spenderade jag bara hemma, jag var uppe jättetidigt och tvättade sen var jag fruktansvärt trött resten av dagen. Igår startade SM i truppgymnastik så jag satt bänkad framför tv:n hela dagen. Det är alltid så kul att kika på och det var verkligen ett spännande kval. Kul att se lite välkända ansikten ute på golvet också samt Putte som satt som domare. Mellan de olika klasserna så passade jag på att städa och fixa med mat. På kvällen sen tog jag en cykeltur ner till Söderbysjön, planen var väl kvällsdopp men när jag kom fram stod det skyltar med avrådan från bad så då blev det inget mer än att strosa lite i vattenbrynet, det var en fin kväll och det var skönt att komma hemifrån lägenheten en stund. 

 

Idag kollade jag på SM finalerna på morgonen. Jäklar vilka tävlingar! Kul att se så snygg och häftig gympa! Samt all gympaglädje. Jag fällde absolut en liten tår efter KFUM:s, otroliga trampett när de alla var så jäkla glada och hoppade och grät och kramade om varandra. Så fint att se!   Resten av dagen har varit ganska tung om jag ska vara helt ärlig.

 

Det har alltså gått 3 hela dagar utan att jag har träffat eller pratat med typ en enda människa. Mobilen har ekat tom förutom notiserna från BeReal om att det är dags att vara på riktigt igen. Ensamhet är så jäkla tabubelagd och jag skäms så mycket över det. Sommar är och har varit en väldigt tuff period för mig i många år, att känna sig ensam under årets mest idylliska månader gör det hela liksom ännu värre. Jag brottas med tankar om att jag verkligen hade kunnat gå upp i rök under den här tiden och ingen skulle ens ha märkt det. Utan sammanhang glöms jag bort och försvinner, det är liksom ingens fel heller det är bara en väldigt tråkig situation. Jag hoppas resten av sommaren blir bättre, jag försöker i alla fall hålla mig flytande med alla medel jag har.