emelie

Årets sista vecka blev lite som årets sista vecka brukar bli lugn, med några kära återseenden och en hel del film.

 

På måndagen, annandagen, var jag mest bara hemma, jag skrev klart det förra blogginlägget om v.50 vilket verkligen tog lång tid och så började jag även lite smått ta mig an Sondheimlåten. Sen på kvällen var jag och pappa och såg Avatar 2 som jag skrev om. SE DEN INTE! SPARA ERA PENGAR! Nä men på riktigt den var en sån besvikelse och då hade jag inte ens existerade förväntningar i förhand. För det första var den på minst 1½ timme för lång och storyn var oerhört platt. Dramaturgin var helt ute och cyklade och då kan jag ändå uppskatta när nån går utanför boxen men det här var bara dålig uppbyggnad rakt igenom. Manuset och dialogen var hemsk och jag kände ingenting för nån av karaktärerna. Hela filmen hade också en ofräsch ”macho, alfa man” stank över sig, stor stark man som enbart ska skydda sin familj och inte visa några känslor... Nämen finns det nåt mer tröttsamt. Jag var inte ens imponerad av det visuella, ibland kändes det som att jag såg på ett tv-spel typ. Jag kan verkligen ragea på om det här men jag stannar här, men verkligen ska ni gå på bio, gå och se nåt annat.

 

På tisdagen så tränade jag lite på förmiddagen sen efter lunch åkte jag in till stan och mötte upp Axel på fika. Senast vi sågs var i somras så det var verkligen på tiden! Det var så trevligt som det alltid är och vi hade så mycket att prata om så det blev en långfika som sig bör. Onsdagen gick till stor del att plugga Sondheim låten mest med fokus på melodin och att hitta en passande tonart. Sen på kvällen spelade jag, Hanna och Mamma MIG och sen efteråt satt jag och Hanna uppe och pratade till sent på natten om allt och ingenting, det var väldigt värdefullt för mig och för oss skulle jag säga. 

 

Torsdagen bjöd på ännu lite mer Sondheim på förmiddagen men mitt i allt så han även jag och Pappa kika på en riktigt bra film på Netflix, The Swimmers. Den är baserad på en verklig historia om två systrar som flyr det krigshärjade Syrien. De var båda lovande simmare och den ena kom sen att ta guld i OS. Den var otroligt stark och verkligen en film jag rekommenderar! Jag vet inte hur många gånger jag grät. Den drabbade en väldigt hårt, deras liv innan, som inte skiljer sig mycket från ens eget, hur allt kan slitas upp och hur människor kan vara så onda och likgiltiga mot andra människor i kris. Hur som helst se den! På kvällen sen var vi ute och åt hela familjen på Helt Enkelt vilket var supertrevlig och gott!

 

På fredagen var jag inne och fikade med Louise mitt på dagen, vi har ju inte heller setts sen i somras så det fanns mycket att catcha up på. Annars så hände inte så mycket. Vi köpte sushi och åt med familjen hemma på kvällen och sen spelade vi med i På spåret, det var väl det men det var trevligt. Lördagen och årets sista dag, nyårsafton. Jag tränade på förmiddagen sen åt vi nyårsmiddag tillsammans familjen hemma, väldigt gott som alltid. Senare på kvällen var jag en sväng hos Louise och Emil på deras lilla nyårsgrej med sina vänner. De spelade ett spel jag inte förstod och vi sprang ut med tomtebloss på tolvslaget. Louise hade bjudit in mig dagen innan på vår fika vilket var jättesnällt eftersom jag annars bara hade fått suttit hemma. 

 

Nyårsafton är en jättejobbig dag för mig, bara att skriva om den är jobbigt. Jag har försökt att bara tänka att det är en dag som vilken som helst, tid är en illusion. Kalendern vänder blad och det är allt egentligen men det är otroligt svårt. Jag har försökt att bena ut vad det är som gör det så extra jobbigt förutom det uppenbara med allt jobbigt som har hänt tidigare år och jag tror jag har landat i att jag ofta känner mig som ett stort misslyckande. Vad gör man när inbjudningarna lyser med sin frånvaro? Livrädd att vara oönskad, livrädd inte bli inkluderad, livrädd att få stå utanför och se på. Har jag en egen del i det hela, säkert. Jag gör som jag alltid gör, jag vill inte vara till besvär så jag avlägsnar mig, frågar inte, rädd att störa. Jag hoppas att jag kan komma över all ångest över nyår nån dag, jag jobbar på det.

 

Nyårsdagen på söndagen blev väldigt lugn, jag var bara hemma, jag grät en skvätt över allt som behövdes gråtas över sen var det bara att plocka upp sig själv igen. Jag kikade på filmen, Hilma, om Hilma Af Klint med mamma och pappa, en film som jag dock inte gillade. Jag började packa inför hemresan och jag distraherade mig med att kika på tiktoks på mobilen.

 

Det har varit både mysigt och en känslostorm att vara hemma över jul. Skönt att bli omhändertagen och att umgås med familjen men samtidigt svårt att slappna av helt och jag har haft många tankar som har gått runt i huvudet. Det är ändå mitt sista ”jullov” och allt som kommer med det men i slutändan så är det väl ändå bara att hoppa på bergochdalbanan även fast säkerhetsspärren inte är nedfälld.