emelie

Ni har hört det förut och ni kommer med största sannolikhet höra mig säga det igen men förra veckan var en vecka! Det har egentligen inte varit mycket eller så, så jag vet inte exakt varför det känns som det, kanske att det är mycket som är på gång just nu och inom en snar framtid eller för att hela veckan började med en audition kl. 9 på morgonen. Hur som helst så är jag trött och aningen svårmotiverad.

 

I alla fall, som sagt så började måndagen med en audition hela förmiddagen. Det var en föraudition till Wallmans, de åker ut till skolorna och låter avgångsklassen göra audition till deras större audition senare. Jag hade inga förväntningar alls egentligen utan såg det mer som en auditionträning, de brukar vara väldigt få som får callback. Jag gick in för att göra mitt bästa och att testa på att sjunga pop på en audition för första gången. Upptempo pop är nåt jag inte har sjungit så ofta så det är nånting jag jobbar mycket med just nu för att bli mer bekväm i. Vi började med dansaudition och det var svårt, jag gjorde mitt bästa men det var väldigt kort om tid och det var en stil och rörelsemönster som jag inte riktigt är van vid. Mycket fake it til’ you make it alltså, det hade kunnat gå värre haha. När vi var klara var jag näst först in på sång. Sången gick desto bättre, perfekt? Troligtvis inte, men jag är nöjd utifrån förutsättningarna.

 

Efter lunch sen så hade jag tid hos sjukgymnasten. Heja mig ändå att jag bokade den här tiden för jag har tänkt på det så otroligt länge men pga. en massa olika orsaker så blev det aldrig av förrän nu! Jag har ju haft en del problem med krampande höfter och ont i ländryggen som jag hobby gissat hänger ihop med varandra vilket visade sig stämma. Hon jag var hos var toppenbra och jag har fått en handfull övningar att göra och vi har redan bokat in ett uppföljningsbesök. Det är så jäkla viktigt att ta hand om kroppen hur jobbigt det än må vara och jag ska verkligen hålla i det här nu.

 

Jag promenerade sen tillbaka till skolan och hade sista lektionen som var teater. Vi har dragit i gång med Norén blocket igen. Jag och Filip hade jobbat med texten tidigare på dagen när vi båda hade ledig tid och texten sitter ändå förvånansvärt bra. Vi jobbade på vår tid inne hos Stefan och sen efteråt gick vi ut i liksom källarkorredoren (det finns aldrig lediga salar på eftermiddagarna) och repade scenen några gånger där ute också. Det känns bra, vi är i bra fas med det hela.

 

Måndagen var en lång och händelserik dag för efter skolan så skulle vi gå på det första publikrepet av Peter Pan går åt helvete på Cirkus. Så det blev till att duscha och fixa till sig sen gick vi ett helt gäng och åt middag på Koh Phangan innan vi tog oss ut till Djurgården. Själva föreställningen var så där. Jag skrattade till några gånger men satt mest och hade ont i nacken av att sitta på sidan och behöva vända huvudet mot scenen. Det märks att de var ett första publikrep, det är många saker de kommer hinna finslipa på som säkert kommer göra den bättre och det kommer säkert bli en populär familjeföreställning men det var mycket som var för långdraget. Efter att ha diskuterat den efteråt så kom många av oss fram till att det som gjorde att den liksom inte flög var att angelängehetsgraden var för låg. Liksom om verkligen allt går åt helvete exakt hela tiden men det liksom inte är nån av karaktärerna som aktivt reagerar och strävar efter att det ska gå bra så faller komiken. Hur som helst, kul att få se, men ingen jag kommer vilja se igen.

 

På tisdagen var jag inne och övade på morgonen och sen höll vi i morgonens jazzklass själva då Maria hade utvecklingssamtal. Vi körde uppvärmning, diagonaler och så blev det lite att öva på praktik korren. Det var ett tag sen vi körde diagonaler på jazzen vilket kändes i både kroppen och huvudet haha men skönt att vara tillbaka med teknikträningen!

 

Lektionen efter var Sondheim och jag och Ida fick jobba med vår låt. Det var lite av en chock med publik och piano bara pang på så där när vi bara kört vi två till en halvdålig karaokebakgrund men det gick bra ändå. Vi fick testa några av våra idéer och fick lite nytt att tänka på till när vi jobbar själva. Efter detta blev det väldigt mycket sitta och lyssna, först på alla andra som jobbade med sina Sondheim låtar och sen efter lunch hade vi interpret på lektionen med Pelle där det inte heller var min tid att sjunga. Att höra på allas interpretlåtar är dock verkligen en treat för jag bli lika starstruck och imponerad över allas förmågor varje gång! Sista lektionen sen var ensemble och vi sjöng Sunday från Sunday in the Park with George, ensemblenumret som vi kanske ska göra på Sondheimredovisningen. Hur som helst så är det en vacker och kul låt att sjunga så det kändes lika bra att vi lär oss den vare sig den kommer med på redovisningen eller inte.

 

Även på onsdagen övade jag på morgonen, eller jag försökte i alla fall för det var helt sjukt många problem med tunnelbanan. Först fastnade gröna linjen pga. nåt elförsörjningsproblem och sen när den äntligen började rulla igen så skulle jag då byta till röda linjen vid slussen. Nä då var det vagn fel så hela röda linjen stod stilla också… Ibland är det bara att skratta åt eländet. Jag kom i alla fall fram till slut och hann värma upp rösten i alla fall och sjunga nån sångövning. Första lektionen för dagen var sen Sondheim. Nästa lektion för min del var min sånglektion, den första för terminen. Jag hade Kerstin och jag sjöng You Don’t Know this Man från Parade. Det är en låt jag har haft i tanken på att sjunga i flera år men den har helt enkelt varit för svår fram tills nu. Det gick jättebra och jag blir imponerad av mig själv hur mycket mer kontroll jag har på min röst och hur medveten jag är i mina val. Det är verkligen kul att sjunga då och jag fortsätter jobba vidare.

 

Efter lunch sen fick vi äntligen röra lite på oss. Först med balett och vi började med en ny stång, en uppstartnings-stång vilket är skönt. Det är trevligt att hitta kroppen igen. Det kändes också bra att köra balett nu när jag har kört mina övningar från sjukgymnasten för även om den var mycket liten så tyckte jag mig känna en skillnad. Efter baletten var det jazz, även denna lektion skötte vi själva, jag hade dock utvecklingssamtal denna gång. Det gick bra, det går framåt med mycket men jag har självklart även mycket att jobba vidare på. Det har tagit mig några år men jag har äntligen landat i nu att där jag är nu i dansen är där många av de mer erfarna dansarna var när vi började SMU. Det låter kanske superdumt och väldigt glasklart korkat men jag har på nåt sätt lagt pressen så högt på mig själv att jag har krävt att jag ska kunna saker jag inte kan än. Att jag ska kunna prestera exakt lika bra som folk som har dansat mer än dubbelt så länge som jag även fast jag har en helt annan bakgrund och i princip bara dansat på riktigt sen jag började SMU. Det har nog mycket att göra med självkänsla och allt sånt och även fast jag fortfarande strugglar så är jag på en mycket bättre och mer lugn plats i livet nu. Det ska bli roligt att dansa den här terminen, jag har en känsla att det kommer hända massor.

 

Torsdagen var det en jätteknasig dag, jag övade på morgonen trotts att jag kände mig lite sliten men det är skönt att min röst faktiskt repar sig riktigt bra nu ändå. Sen hade vi teater där vi fortsatte där vi slutade innan jul med att gå igenom viktiga verktyg och sånt vi har jobbat med under åren och vad som är viktigt att ta med sig ut i arbetslivet sen. Denna gång pratade vi om fysisk preparation och det är kanske nåt av det viktigaste vi har fått med oss och det är verkligen nåt jag själv måste bli bättre på att använda. Lektionen efter hade vi röst enskilt så innan min tid så passade jag och Ida på att öva på Sondheim. På rösten sen fick jag läsa upp en text och sen lyssna på när jag läste samma text från i ettan. Det märks verkligen en skillnad och det känns stort för mig för är det nåt jag har jobbat mycket med så är det att få en mer hälsosam och grundad talröst. Stretch, tal och sångövningar regelbundet vilken grej ändå hörrni.

 

Eftermiddagen var sen helt rensat på schemat för vi skulle få gå och se på ett första publikrep av A Chorus Line på Stadsteatern. Vi kommer ju då att göra praktik i föreställningen, vi är tre lag som på ett rullande schema kommer att vara med i musikalens öppningsnummer. Det är otroligt spännande och det känns väldigt stort att få stå på stadsteaterns stora scen. I torsdags var det lag 2 som var med på scenen och jag kände mig som en stolt morsa i publiken när ridån gick upp och man fick se så många av sina klassisar på scenen! Själva genomdraget sen var helt fantastiskt! det är galet att de är så bra och har ändå en vecka till premiär. Jag grät flera gånger till allt möjligt det är så mycket som man relaterar till. Jobbiga auditions, självtvivel, kärleken till yrket, stora drömmar. Låten At the Ballet slår mig rakt i hjärtat verkligen, de sjunger om att växa upp i en danssal, för mig kan jag bara se gymnastikens hus, första gången jag var där som 8 åring och kärleken vid första ögonkastet, det är starkt. Så som sagt en musikal som verkligen fångar en på alla sätt och vis.

 

Fredagen innehöll massor av dans, som vanligt. Vi började med stepp, vi går in i ett block nu där vi ska skapa våra egna steppkoreografier vilket är lite skrämmande men också lite kul försöker jag peppa mig själv med haha. Vi fick testa att improvisera till allas olika låtar för att kunna ge inspiration sen körde vi lite vanlig teknikträning också. Nästa klass var balett, en vanlig balettklass men vi gjorde stången rätt fort så vi fick tid att jobba lite mer på golvet. Vi fick göra en lite med koreograferad diagonal bland annat vilket var roligt. Efter lunch var det jazz men just denna klass hade vi partnering. Jag har egentligen aldrig dansat partnering förut och det är svårt, vi fick först göra lite övningar för att leda och följa samt testa på push och pull mellan varandra som man jobbar mycket med. Sen började vi med en koreografi, herregud så svårt det är att få till allt med snurrar och man ska bli fångad och pusha på rätt ställen och tajming haha. Jag körde med Filip och ja vi skrattade väldigt mycket i alla fall haha nä men vi fick ändå till det helt okej i slutet men jag hade blåmärken på armarna sen efter många trial and errors. Det är svårt att inte bli hård mot sig själv men jag tror det är bäst att bara försöka ha roligt med sånt här.

 

Efter skolan blev det till att duscha, sminka och byta om för vi skulle fira Elviras födelsedag! Vi hängde en stund i smu-rummet först dock eftersom vi inte skulle vara på restaurangen förrän senare men ingen orkade åka hem emellan. Så vi satt och önskade låtar och sjöng allsång till Samuel på gitarr, mycket trevligt! Middagen blev sen i alla fall på Vapiano vid humlan och sen hade vi lust att fortsätta kvällen på söder. Att få plats på söder på en fredagskväll är dock lättare sagt än gjort, vi promenerade verkligen runt hela söder och kollade på alla ställen vi kunde komma på och var nära på att ge upp när vi tillslut hamnade på nån liten bortglömd grekisk restaurang med bar som hade plats för oss alla och nämen det kändes lite som att vinna på triss ändå. Det blev en supertrevlig kväll, vi satt och pratade en massa om allt möjligt, det var många skratt och bara över lag mysig stämning. Jag blir alldeles varm i hjärtat, det här är mina vänner! Vilken lycka!

 

Lördagen var min enda helt lediga dag för veckan så jag passade verkligen på att vara just det, helt ledig och det var toppen! På söndagen jobbade jag min första barnklubb för i år det var pyssel som stod på schemat halsband och armband. Det gick bra men det tar på krafterna. Kvällen sen gick till att förbereda inför veckan och laga mat. Jag gjorde potatismos för första gången på år och dar och nämen den blev så god!! Jag kan typ inte sluta tjata om den! Det är så trevligt när man återupptäcker maträtter man inte ätit på ett tag. Trevligt avslut på söndagen och veckan.