Vecka 7: Callback, fysisk teater, ytliga andetag och en blixtvisit söderut

Även vecka 7 rivstartade med casting för slutproden men del 2 denna gång. Vi drog inte ingång direkt på morgonen heller utan hade tid att öva samt att vi hade en egenledd balettklass innan. Jag var nervös denna gång med men inte alls lika som veckan innan nu har man ju blivit rutinerad liksom. Jag och Elvira kände oss väldigt trygga det vi övat in också så det var skönt. När det var vår tur gick vi in och sjöng så spegel skallrade haha nej men det första Roine sa när vi gick in var ”håll inte tillbaka nu, utan kör på” så det var exakt det vi gjorde och det första han sa när vi sjungit klart var, ”wow ni körde verkligen på!” haha. Det var lite nerver men det kändes bra och jag är nöjd med min insats och det är väl det som räknas.
 
När jag ändå är inne på slutproduktionen kanske jag ska skriva vad det är vi ska göra också. Jag tror inte jag nämnt än det eftersom jag skriver detta i efterhand och vi släppte slutproduktionsnyheten i mitten av just v.7 men vi ska alltså göra musikalen RENT som slutproduktion. Det känns väldigt roligt och som en bra match till vår klass. Den kommer spelas 5–6 maj på Intiman i Stockholm så skriv upp i kalendern!
 
Tillbaka till v.7 så bjöds det på sista veckan med Sondheim. Vi har ju fram till nu jobbat med numren i masterclass-format men eftersom redovisningen börjar närma sig så ska ju allt sättas ihop nu med övergångar, placeringar och allt sånt. Så på alla Sondheim-tider denna vecka körde vi genomdrag för att se vad saker behöver lösas och vilka som gör vad. Det tar lite tid men sakta men säkert så växer allt på plats.
 
På teatern är vi tillbaka uppe på golvet och jobbar igen nu när vi är klara med Norén. Vi har ju haft några recap-lektioner innan och efter jul där vi pratat om vad vi sysslat med under åren samt lagt in önskemål på saker vi vill jobba mer med innan vi går ut. Veckans båda lektioner blev därför väldigt fysiska. På halvklasslektionen värmde vi upp med kull och körde sen I steal-övningen i jag vet inte hur länge. Den går alltså ut på att man är i par och ska hålla ögonkontakt hela tiden medan man rör sig och typ speglar varandra samtidigt som man ska nästla in sig i alla andra paren. Det är också en person som är rouge som kan gå in och sno ens partner. Sen håller det på så tills Stefan säger Taaacke! Jag hade enormt svårt för denna övning när vi först gjorde den i tvåan. Vi gick liksom från strikta pandemiregler där vi inte fått röra varandra alls på 1½ år till att vi plötsligt skulle in och ta och lyfta och röra och kräla över varandra och det blev för mycket för mig då. Det känns dock mycket bättre nu och det är en väldig frihet. Vi jobbade även med Laban på den klassen och testade alla olika orden hur de känns för oss. Sen på torsdagen körde vi ett intensivt impro-pass då vi hade en kortare lektion eftersom vi skulle se på ettornas cellblock-redovisning.
 
Kroppen min fick kämpa rejält v.7 jag lyckades nämligen under teatern dra på mig en rejäl låsning i bröstryggen, så där så att djupandas inte är ett alternativ. Usch och fy, det blev bättre under veckan och jag kunde liksom dansa och så men jag bokade ändå en tid hos Naprapaten så hon fick massera knäcka loss mig. Jäklar så öm jag var, hej och hå men skönt att kunna andas helt igen.
 
På sången denna vecka så sjöng vi än en gång Words på ensemblen, min sånglektion utgick pga. Sondheim-rep men jag fick göra ett blixtinhopp på interpreten med Pelle då det var folk borta. Det var lite synd för jag hade egentligen tänkt sjunga nåt annat men nu fick det bli en av mina auditionlåtar. Det gick bra och det är ju alltid bra att få lite coachning på interpret-delen.
 
Och dansen då? Jag och ryggen kämpade på. Det gick ändå helt okej att dansa, det gjorde inte ont eller så utan var mest jobbigt för att inte kunde andas ordentligt. På baletten så hade vi vår vikarie Anders en av klasserna och sen var Eugenia tillbaka igen på fredagen så förutom den skolan vi håller på med just nu så blev det lite annat också. På jazzen med Maria körde vi på som vanligt med teknik och koreografi. Vi fick jobba med en lite mer lyrisk diagonal vilket var svårt men kul. Jag blir alltid lika stolt över mig själv när jag inte har några problem att plocka upp långa diagonaler längre. Det har hänt mycket på två år som sagt. Vi hade sen våra sista klasser i partnering den här veckan. Jag missade torsdagens klass då jag var hon naprapaten men jag var med sen på fredagen. Det var en liten challenge, om jag inte är helt ute och cyklar så var det salsa vi gjorde men jag hade ju missat introklassen och fick bara kasta mig in vilket är mentalt ganska jobbigt för mig. De hade även börjat på en korre som jag missat. Det är tufft jag fick en traumarespons över att inte hänga med och att känna att jag tar upp folks tid. Det är intressant när det händer nu för ofta så finns mitt förnuftiga-jag där och jag vet att det inte är skrik och panik samtidigt som ångesten trycker på och min känslorespons blir tårar. Det är en intressant dualitet men den gör också att jag oftast kan jobba mig igenom det och det gick denna gång med också lite hjälp från Ida som var min danspartner för dagen.
 
Det var väl skolveckan på ett ungefär men ingen rast och ingen ro för på lördagen tog jag tåget ner till Helsingborg. En blixtvisit i Skåne för en audition. Jag åkte ner dagen innan för att slippa stressa och få landa lite. Tåget var lite försenat men det gick mestadels smidigt ner och väl på hotellet så gick jag och köpte sushi och kikade på mello på kvällen. Själva auditionen låg inte förens på eftermiddagen på söndagen så jag fick efter jag behövt checka ut promenera runt i stan. Av en lyckosam slump så såg jag på snap-kartan att Maja också var i Helsingborg. Så jag skrev till henne och vi möttes upp på lunch. Det var så trevligt, vi har ju inte setts på flera år nu, kul att få catcha up lite. Vi mötte sen upp Alex som hade hittat Sinead och Julia från förra smu 3an på tåget så gick vi alla till teatern tillsammans. Det var en rolig audition, jag lyckades hålla nerverna i styr och jag kände mig ganska lugn och trygg överlag. När jag var klar så blev det till att ta tåget hem igen och hade allt gått som det skulle hade jag varit hemma strax innan midnatt men tåget från Malmö var försenat i nästan en timme så jag satt fast i en av det kanske värsta platserna att sitta fast på: Hässleholm… Tack och lov så pratade jag med Nicole i telefon hela tiden så då kändes det mycket bättre. Hem till Stockholm kom jag igen, men sent. Det var bara att försöka få den lilla sömnen som gick innan den nya veckan drog i gång.