Vecka 32: Det bästa serieavslutet, filmdag, museem och en totalvändning

Sommarjobbsperioden var över för detta år förra veckan och jag tog steget in i den ovissa hösten, skulle man kunna säga. Både lite läskigt, men också rätt skönt att äntligen få några dagar i rad som var lediga efter att ha jobbat för fullt i en månad.
 
Måndagen spenderade jag bara hemma, fixade med lite småsaker i lägenheten och körde nåt träningspass. Vädret var ju grå, grå, grå på alla sätt. Det hade åskat nåt galet under natten, blixten hade slagit ner i en fotbollsplan inte långt härifrån så nån vidare sömn hade jag ju inte fått. Annars så spenderade jag min tid med att se klart Six Feet Under. Som jag skrev i förra inlägget så är ju serien känd för att ha det bästa sista avsnitt av en tv-serie typ nånsin så jag hade stora förhoppningar och var såklart även väldigt nyfiken på hur det skulle se ut och hur serien skulle sluta. Nämen det levde upp till alla lovord, det var så bra och utmärkt utfört jag grät och grät och var tvungen att pausa för att snyta mig flera gånger. Det var ett sånt otroligt sista avsnitt, jag fattar verkligen varför folk har sagt att det är så bra. Ett exemplariskt sätt att knyta ihop säcken på en serie som verkligen höll måttet genom alla 5 säsonger. En serie som också, även fast den är 20 år gammal, fortfarande känns helt aktuell. Jag kan inte rekommendera denna serie nog, så bra är den! Verkligen se den om ni har chansen.
 
På tisdagen var jag uppe tidigt för jag behövde åka förbi vårdcentralen sen runt lunch kom Nicole hit till mig för att äta pizza och kolla på film. Vädret var ju fortfarande regn och storm så då passar ju en filmdag bra. Vi såg Cinderella med Whitney Houston och Brandy. En fantastiskt kitschig Tv-film från -97 haha. Sen såg vi (500) Days of Summer. En av mina favoriter, men det var ett tag sen jag såg den och Nicole hade aldrig sett den innan så det var kul att få se hennes reaktion på den också. Vi satt såklart och pratade en massa också emellan filmtittandet så pass mycket att Nicole missade tunnelbanan haha. Tiden flyger alltid när vi umgås. Det var en så mysig dag!
 
Onsdagen bjöd även den på en tidig morgon men denna gång var det för att mamma skulle komma på besök. Hon är ju en morgonmänniska så hon var här redan vid halv tio. Hon hade köpt med sig bullar så vi fikade lite på det innan vi tog oss in till stan. Planen för dagen var att gå på Nationalmuseet. Jag har aldrig varit där innan så jag tänkte att det skulle vara intressant att kolla på. Museet är väldigt stort så det tog oss ett tag att gå igenom hela. De ställer ut konstverk från 1500-talet fram till 2000-talet. Det som var mest intressant var nog 1800–2000 med bland annat Carl Larssons målningar, de tidigare konstverken är ju mest porträtt på en massa gamla gubbar som mamma så fint sammanfattade det.
 
När vi var klara var klockan en bra bit över lunch så då tog vi en buss till Slussen och åt på nån rätt nyöppnad Italiensk restaurang där Mammas kompis kusin har målat konstverk på väggarna. Konstverken var vackra men maten var sisådär och vinet var fruktansvärt dyrt, alltså galet dyrt! Men, men man kan inte ha tur med sina restaurangval jämt. Efter lunchen blev nästa stopp scenkonstmuseet. De hade en spännande utställning med fotografier från en av Sveriges främsta jazz-fotografer. Det var väldigt häftiga bilder på många av världens största jazz och rockstjärnor. Mitt under vistelsen på museet kom då veckans stora vändning för mig för min telefon ringde och vips så var jag med jobb till hösten. Det var alltså assisterande butikschefen på Scorett som ringde och jag hade fått jobbet! Och inte bara det jag skulle börja med introduktionen redan dagen efter. Så på några minuter var min ovissa höst bortblåst. Hur som helst, jag och mamma fortsatte kika klart på utställningen och resten av museet sen blev det en fika på Café Albert innan det var dags att åka hem. Det var en supertrevlig dag och vi lyckades undvika regn så det är en vinst i sig. Det var fint att mamma hann komma hit nåt denna sommar innan vardagen drar i gång igen, vilket som sagt blev tidigare än jag först trott.
 
På torsdagen hade jag alltså mitt första introduktionspass på Scorett. Det var mycket information att ta in och många nya system och rutiner att lära sig så det kändes som mitt huvud gick på högvarv hela dagen. Det var några år sen jag jobbade i en skobutik så det tog en liten stund att hitta tillbaka till de rutinerna men det gick bra. Jag lär mig bäst av att göra själv, så får jag bara testa på allt så kommer det gå bra. Jag var i alla fall galet trött när jag kom hem sen på kvällen.
 
På fredagen hade jag mitt andra intro-pass men först var jag uppe tidigt för att lämna några prover på vårdcentralen. Jag hade tänkt att det kan ta tid men jag var på riktigt in och ut igen på 10 min. Så då hade jag typ en timme att slå ihjäl innan jag började jobba så jag passade på att ta en promenad från Östermalm till Hötorget och så köpte jag med mig en Pain au chocolate på Bröd & Salt som jag satt på konserthustrappan och fikade på innan det var dags att gå till jobbet. Även detta intro-pass gick bra. Jag fick vara med nere på lagret första halvan av dagen så jag fick se lite hur man jobbar när man jobbar där nere, sen var jag uppe i butiken resten av passet. Mina nya kollegor är alla väldigt trevliga! Världen är också så liten ibland för i fredags så jobbade jag med en annan tjej från Gävle, vad är oddsen liksom!
 
Efter två dagar med väldigt mycket nytt var jag trött i både huvudet och kroppen så på lördagen passade jag på att ta sovmorgon och sen bara sitta och lösa korsord i soffan hela förmiddagen. Runt tvåtiden så började jag dock känna mig rastlös så då tog jag tag i veckostädningen och lite andra sysslor som behövdes göras. Så körde jag ett kortare träningspass med tillhörande långstretch och tog tag i att tvätta håret som stod på ända efter allt regn och luftfuktighet som det utsatts för under veckan. Söndagen såg lite liknande ut den med, bara en lugn dag. Jag körde ett lite längre träningspass och jag mealpreppade inför veckan. Jag fick även in lite sångteknikträning vilket God knows I need, men som är så svårt att få in rutin på. Så avslutade jag dagen och veckan med att kika på Dead Poets Society, en film som jag, tro det eller ej, faktiskt aldrig sett innan. Den var i alla fall väldigt bra och fin. Det känns som det är sällan man får se sårbara och mänskliga manliga relationer i film på det här sättet längre. Jag var lite rädd att den skulle ha åldrats dåligt och i vissa aspekter ja men i de flesta andra blev jag positivt överraskad.