emelie

Det var redan fjärde "lov" veckan förra veckan och lov har nu bytts ut till jobb för min del. Det var lite nervöst där ett tag på jobb fronten men den där videointervjun jag hade förrförra onsdagen gav frukt och jag jobbar nu mer på Rizzo, men mer om det lite längre fram.

 

På måndagen var jag bara hemma och fixade med saker, jag lämnade in min cykel på service t.ex. Eller ja de kom och hämtade den, men ändå. Min cykel har varit trasig sen i Bjärnum och jag har liksom inte tagit tag i att göra nåt åt den. Men när jag cyklade med den förra sommaren och var i princip livrädd så kände jag att det verkligen var dags nu. Förutom det så övade jag lite sång och tränade, inte så mycket mer spännande måndag. På tisdagen hände det mer grejer då var nämligen jag och Nicole på paradox museet, det var vi och typ 1000 barnfamiljer haha... Men vi hade kul och tog en massa roliga bilder i de olika utställningarna. När vi tagit oss igenom allt så gjorde vi en tak-bar premiär. Vi har planerat att gå på så många tak-barer som vi hinner denna sommar så först ut blev Urban Delis Takpark på Sveavägen. Det var lite kallt först men sen sken solen igenom och det var faktiskt riktigt trevligt att sitta där uppe med ett glas bubbel. Vi gick sen vidare och kikade på Myrornas vid Drottninggatan och avslutade dagen med att äta glass på plattan. En trevlig dag, som alltid!

 

Onsdag och det var dags för mitt första av tre introduktions pass på Rizzo. Det var ett kortare stängningspass och det blev verkligen att kastas rakt in. Det är så mycket ny information att ta in, alla olika slags väskor, resväskor, garantier, flygskador m.m. och ett nytt aningen äldre kassasystem än vad jag är van med, det var nog det som var jobbigast. Mycket att lära sig men det kommer gå bra, alla som jag jobbade med var supertrevliga också så det är ju ett plus. Torsdagen bjöd även den på ett stängnings pass och jag kände mig mer varm i kläderna denna gången. Den mesta av infon hade fått landa och jag kände mig lite mer trygg i allt. Dessa kortare pass är ju mer att jag ska få testa på butiken lite, lära mig rutiner och allt sånt men också mycket för att jag ska lära mig att stänga, det är ju en liten process liksom. Så denna gång fick jag stänga "själv" med min butikschef bara som nån att fråga ifall det var nåt, och det gick bra. Det är väl räkna kontanter som är mitt värsta men jag antar att man får upp speed på det sen också.

 

På fredagen var det ett öppningspass som stod på schemat så jag fick öva på själva öppningsrutinen. Den är ganska så lätt bara att öppna upp och logga in överallt liksom, så det gick smidigt och jag fick även chans att ta lite mer kundmöten och sånt. Det kommer bli bra det här, jag är så tacksam att jag lyckades få till ett sommarjobb ändå även fast det bara är en extratjänst, det är ju ändå pengar in och det är bättre än inget. Jag åkte sen hem och åt lunch och så fick det bli en lugn fredagskväll hemma.

 

Jag har länge tänkt att jag skulle börja bocka av filmer jag har sparat allt för länge på min watchlist så när jag ändå inte hade nåt bättre för mig på fredagen så passade jag på att se filmen The Lighthouse från 2019 med Robert Pattinson och Willhem Dafoe. Lite kort handlar den om två fyrvaktare en äldre veteran och en yngre nyanställd som tillsammans ska vakta en fyr långt ute på en liten ö i New England samtidigt som de ska försöka hålla fast förståndet. Det är en A23 film och den är väldigt konstfilm-aktig, svartvit och det är svårt att veta vad som är sanning och inte, det känns som man själv håller på att bli galen i takt med de två huvudkaraktärerna. Den var underhållande på nåt konstigt sätt för den var verkligen konstig i alla ordets bemärkelser. Men jag blev inte illa till mods som när jag såg, I'm thinking of ending things, utan det fanns ändå nånting som höll en kvar. De spelar väldigt bra i alla fall och särskilt mot varandra. Sen om jag rekommenderar filmen...? nja eller det är en upplevelse men inget jag nånsin kommer se igen.

 

På lördagen var det soligt väder så efter ett litet träningspass på förmiddagen passade jag på att ta min nylagade cykel på en tur till Plantagen för att fixa blommor till min balkong. Jag visste faktiskt inte att jag bodde så pass nära ett Plantagen men efter lite googling så hittade jag att det bara var ca 3.5 km till ett litet handelsområde i Sköndal så jag cyklade dit! Jag råkade ta en omväg på ditvägen... men jag kom fram till slut haha. Det var en stor butik ändå och hade jag inte behövt kunna frakta hem allt i cykelkorgen så hade jag nog handlat mer. Jag fick till sist nöja mig med tre blommor, lecakulor och lite jord. När jag sen kom hem planterade jag blommorna och på kvällen bockade jag av nästa film på min watchlist.

 

Denna gång blev det Frances Ha från 2012 med Greta Gerwig i huvudrollen. Också den en svartvit film men inte alls lika konstig som den förra haha. Den handlar kortfattat om Frances som är 27 år och bor i New York tillsammans med sin bästa vän Sophie. Som Frances själv beskriver är de två vännerna som samma person fast med olika frisyrer. Hon är modern dansare och praktiserar på en dansstudio där hon hoppas snart få en plats i deras danskompani. Man får följa hennes liv med upp och nedgångar, med kärlek, vänskapsrelationer och drömmar. Det är liksom bara livet själv som en 27 åring i en storstad men allt som händer och inte händer i livet när man är i den här åldern. Den är lite som en coming of age film fast för sena tjugoårsåldern. 

 

Jag verkligen älskade den! Den gick rakt in i hjärtat på mig, mycket för att jag kunde relatera till den så mycket. Jag är ju 27, bor i en storstad och är också en kulturmänniska fast inom musikal för min del då. Livet i denna ålder är så mycket upp och ner och alla är på olika plan och det händer så mycket. Jag kan se mig själv i Frances till vissa delar men andra inte, hon känns som en verklig karaktär. Jag älskade också det fina och verkliga framställningen av vänskap särskilt mellan Frances och Sophie. Det är en film som inte följer den typiska Hollywood dramaturgin och där det egentligen inte händer så mycket men det är också det jag gillar. Den är ett inblick i en vardag, ett liv och det är det som gör den så vacker. Jag har nog hittat en till favoritfilm med denna och jag rekommenderar den varmt! särskilt till alla som också är 25+ i en storstad med kulturdrömmar.

 

På söndagen sen jobbade jag igen, det var egentligen inte planerat så först men de behövde nån som kunde hoppa in på Gallerian och jag hade ju inget annat för mig ändå så då passade det bra. Det blev mitt första "riktiga" pass alltså utan handledning. Det gick jättebra! och hon jag jobbade med var så trevlig och hjälpsam, det var ett väldigt roligt pass.

 

Efteråt åkte jag hem och råkade fastna i soffan ett bra tag. Tillslut fick jag nog och kände att jag behövde röra på mig lite så jag gav mig faktiskt ut och sprang en runda. Men vad är detta Emelie?? ska vi ringa nån? behöver du hjälp? haha... nä springa är verkligen inget jag gör ofta, jag brukar till och med kunna slänga mig med att jag hatar löpning. Men ibland så får jag nån känsla av att det är nåt jag vill göra och jag har haft den känslan ett tag nu så då tog jag äntligen tag i saken. Det blev en runda runt Bagis på typ 2½ km vilket kändes väldigt lagom. Jag har så lätt för att börja pusha mig själv extra bara för att bevisa nåt, vilket jag hatar. Jag vill inte behöva lägga på prestations press på det hela. Löpning kommer nog aldrig bli min grej haha men det kändes bra att få röra på sig lite och var ett skönt avslut på veckan.