emelie

Helt plötsligt var vi framme vid den sista vecka på högsäsongen, det är galet så fort tiden gick och det är som att den tog ännu mer fart där på slutet. Den där förkylningen jag gått och dragits med tog nu en ny vändning den här veckan och jag fick istället enormt med hosta. Alltså det var nåt helt galet! Jag mådde ju liksom bra annars och det gick helt okej att jobba. Jag gjorde kanske inte mina starkaste sånginsatser men det mesta gick okej och jag fick försöka hosta emellanåt. Min hosta var också värst på kvällar och nätter, på dagen kunde jag i alla fall verka någorlunda normal haha.

 

På måndagen var det jobb, typ som vanligt förutom att vi än en gång var i vår lite annorlunda trio med Lisa som Doc. Men allt rullade på bra vad jag minns. Efter jobbet när jag var på väg hem till wwi mötte jag Lisa (kostym) i köket som frågade om jag ville hänga med henne och ett gäng till för att köpa sushi i Anderstorp. Nämen jag var på innan hon ens hade hunnit prata klart! Efter en sommar med bara westernmat och nachos så var jag så sugen på nånting helt annat. Anderstorp är verkligen en liten håla men det var trevligt att komma iväg från Chappen en stund. Alla kunde inte åka med då vissa på kostym jobbar till sent så vi tog sen med oss maten och åkte tillbaka och satt och åt utanför kostymateljén. Det var en så mysig och lagom kväll, det kändes också väldigt on brand att sitta där utanför ateljén och äta sushi med sticknålar! Fint väder var det också, regnovädret från kvällen innan var som bortblåst.

 

På tisdagen hade jag än en gång lite vänner på besök i parken. Denna gång var det Ida och Emmy! De var inte på plats hela dagen utan bara på eftermiddagen men de hann se set 4 och set 5 i alla fall. Det var så fint att ha dem på plats i publiken!

 

På kvällen sen efter jobbet var det dags för säsongens första funnyshow. En funnyshow är en typ parodishow som de olika ensemblerna sätter upp av sina egna föreställningar. Det är alltså nåt de repar in bara för kul och nåt roligt att se för enbart de anställda i parken. Alla gör inte funnyshows, vi cirkustjejer hade till exempel gärna velat men tiden fanns inte till denna gång tyvärr. Stunten gör inte heller nån, men de andra showerna kör.

 

Först ut var i alla fall Annie & Billy och det var så fantastiskt roligt! De hade skrivit om manuset med en massa nya skämt där de bland annat drev med saker som hänt under säsongen. Även vi cirkustjejer fick oss en liten känga haha. Vi satt verkligen och skrek av skratt. Dennis som jobbar som sheriff på Main Street klev in som Annie Oakley, nämen läktarna nästan välte av jubel när han klev in haha. Kenneth som sköter pyro var Billy ett tag. Både Matilda och Pontus var Thomson. Josefin var Billy och Calle var Annie. Annie & Billy showen är ju också interaktiv så vi i publiken fick vara med och bestämma slutet, en helt otrolig föreställning var det vi bjöds på, underbart!

 

Efteråt var jag ganska inställd på att bara ha en kväll hemma på mitt rum men Pontus skrev till mig och så blev det att vi spontat gick och spelade en runda minigolf på campingen istället. Jag är verkligen klappkass på minigolf, jag har ingen teknik och kör bara på tur typ vilket aldrig funkar. Jag vet inte om dessa banor var ovanligt lätta men det gick faktiskt bra!? Så pass bra att Pontus nästan blev lite irriterad för att det gick inte lika bra för honom haha. Jag ledde typ hela vägen …fram till sista banan där jag spelade bort mig totalt men, men. Det var väldigt kul att spela och jag var bara nöjd att inte var helt sämst haha. När vi spelat klart så gick vi hem till Pontus och spenderade sen kvällen med att äta choklad och prata. Eller ja, min hosta slog verkligen bakut där på kvällen. Jag hostade så mycket och hela tiden att jag i princip hostade mellan varje ord jag sa. Jag kan ju heller inte hålla tyst haha så ni kan ju tänka er hur mycket jag hostade, jag höll på att tappa det. Stackars Pontus! Han var väldigt förstående dock och tyckte nog mest synd om mig. Förutom hostan var det en jättefin kväll och det var stjärnklart på ett sätt jag aldrig varit med om innan. Det var som om nån hade kastat upp glitter, rakt upp i himmelen. Så otroligt vackert! Så fort man var utomhus var man bara tvungen att ställa sig och kika upp i skyn.

 

Onsdag och jag var fortfarande Jane men nu var vi tillbaka i den vanliga trion, alltså jag, Paulina och Julia. Det var mysigt! Vi uppdaterade Julia om allt som hänt medan hon varit borta och det var en massa trevligt häng. Särskilt på mornarna men också under dagen. Jag hade det lite kämpig med hostan men annars gick dagen bra, vad jag minns.

 

På kvällen var det i alla fall dags för säsongens sista aw! Galet! Det var bara att försöka ta vara på kvällen så mycket det gick. Vi började i Daisy med lite häng på Matilda och Adrians farstukvist sen promenerade vi bort till México och köpte en sista nachotallrik. Aw-kvällen startade igång med deltävling 2 av Chappens Masked Singer och det var några otroliga framträdanden från folk som man kanske mer eller mindre kunde gissa gömde sig bakom maskerna. Därefter blev det dansgolv och open stage som vanligt.

 

Det var en stark open-stage denna kväll om man bortser från alla 16åringar som var uppe och skrek emellanåt, förlåt... men hej och hå… Bland annat var Julia och Matilda uppe och bjöd på en riktig show när de körde Han jobbar i Affär, nämen alltså vilka stjärnor de är! Sen klev Calle, Teddy och Hjalmar upp på scen och ingen hade kunnat gissa vad som komma skulle haha. De hade alltså lagt in barnlåten Honky Tonk av Mora Träsk i ett AI-program, gett den lite instruktioner och ut kom sommarens party anthem no. 1. Nämen jag kan inte förklara det bättre än så, man behövde liksom vara där. De hoppade runt och dansade på scenen, vi nere på dansgolvet hoppade runt och dansade honky tonk som galningar. Hjalmar gjorde ett stagedive också haha. Ja ni fattar, det var galet och så fantastiskt roligt!

 

Kvällen hade också sina lite lugnare moments. När det var som mest skrik från open stage tog jag och Pontus en promenad ut till utkiksplatsen på mossen. Att stå där är som att se ut över en svensk savann, jag tror jag har nämnt det i ett tidigare inlägg, men augustimörkret gjorde att vi absolut inte kunde se nånting haha. Det blev nästan lite komiskt men det var fint att komma iväg en stund i alla fall, få lyssna på lite tystnad (och mina hostningar men ja ni fattar… haha). Vi stannade där ute en stund och pratade, lite om sommaren, lite om att det är så galet att säsongen snart är slut och bara lite annat blandat, det var fint! Vi gick tillbaka lagom till att folk började dra sig mot Daisy så då gjorde vi det också. Vi blev ett gäng som lekte lite dryckeslekar i Paulinas stuga men jag blev inte kvar så länge, det är utmattande att hosta så mycket som jag gör. Jag promenerade mot wwi och Pontus gjorde mig sällskap. Vi var mitt i ett samtal när vi kom fram så vi bestämde oss för att hänga en stund till. Man skulle ju kunna tro att vi borde få slut med saker att prata om men det liksom händer inte, vi klickar så otroligt bra och det är så fint att ha såna personer i sitt liv.

 

På torsdagen var det sista dagen för sommaren som vi var den ”vanliga” trion. Det var en fin dag det med om än lite trött. Vissa pga. bakis och andra pga. att jag knappt kunnat sovit för jag hostade så jag trodde jag skulle spy. Vi jobbar med det vi har haha. Det var lite kämpigt men vi höll gott mod och stöttade varandra under dagen. Jag hade också, om jag inte missminner mig ett väldigt fint möte med ett barn på cirkusskolan. Hon hade varit där på onsdagen också och jag hade coachat henne i handstående och hjulningar. Hon hade sen gått hem och övat på kvällen och kom nu tillbaka igen för att visa och få mer tips. Nämen hur fint! Jag frågade om hon inte hade tänkt börja på gymnastik eller så och då svarade hon att hon hade velat gå på gymnastik men då hade hon velat gå på gymnastik med mig! Nämen förlåt, mitt hjärta, *kras*. Alltså när barn är så här fina så vet jag inte hur jag ska hantera livet.

 

Nåt som också var lite kul när jag ändå skriver om cirkusskolan var att jag i början hade pratat med några föräldrar som var där med sina barn. De hade varit och sett Annie & Billy showen och då hade Pontus precis i slutet kört nå parkourvariant av rondat salto som Billy. Så de pratade med mig om att ”Han Billy the Kid är ju också en duktig akrobat” och jag var ju Jane (plus att jag som gymnast alltid gillar att driva med parkourkillar haha) så då sa jag bara att ”visst han kan göra volter men han har ingen finess”. Sen gick de här föräldrarna vidare med sina barn och jag tänkte inte mer på det tills Pontus, som Billy, kommer instormandes på cirkusskolan spelandes arg som ett bi över att jag har sagt till folk att han inte har nån finess. Underbart haha, dessa besökare hade så stött på Billy på vägen och berättat vad jag sagt och Pontus tog det och sprang så att säga. Att improvisera ute i parken är inte alltid så lätt men ibland så liksom bara skapar situationerna sig själva.

 

Kvällen sen efter jobbet var väldigt lugn. Jag och Julia gick och köpte chips på campingbutiken och sen låg jag bara i sängen och åt chips till middag. Det kanske inte är optimalt men det var exakt det jag behövde för hostan blev faktiskt bättre.

 

På fredagen var jag tillbaka som Clementine! Den sista gången för högsäsongen! Och det var bara så underbart härligt att få klä sig i den gröna kjolen igen! Det var en fin dag vad jag minns och den fick ett jättefint avslut. Vi improviserar ju en hel del även karaktärerna emellan under dagarna i parken och man skapar relationer till varandra och ibland är det beefs och ibland är det flirtar. Så min Clem och Pontus Billy hade spelat på hela säsongen att de hade en liten, ganska oskyldig flirt. Billy hade gett Clem en bok och ett pärlat armband och Clem hade lärt Billy att jonglera samt hjälpt honom fuska i poker mot familjen Dalton. Nu på fredagen var det sista gången vi skulle spela dessa karaktärer mot varandra och jag anande att Pontus hade planerat nånting men inte riktigt vad. Men så precis när vi kom ner för att köra sista setet så kom Billy fram för att säga hejdå till Clementine och gav henne ett halsband som han hade låtit smeden göra av en gammal sked. Ett skedhuvud med ett inristat B. Åh det var så fint! Och visst det är Clementines present men jag kunde inte hjälpa att bli rörd personligen också. Det var en väldigt fin gåva och ett fint avslut för säsongen för denna Billy och Clem.

 

Lisa, som Jane, var dock inte lika glad över att Billy uppvaktat hennes lillasyster och kastade allt från plastägg till jongleringsbollar på Billy. Det var bara det att precis i introt till Country Roads så verkligen sular Lisa i väg en jongleringsboll mot sheriffkontoret som stryker sig med en hårsmån förbi sheriffens huvud och är nära att krossa ett av fönsterna… Nämen jag och Lisa kan inte hålla oss för skratt, vi försöker verkligen också men det går inte att sjunga och skratta samtidigt. Typiskt nog så är det ju båda vi två som har melodin på refrängen så det blev helt enkelt en refräng utan melodi med enbart över och understämma haha… så kan det gå i vilda västern.

 

Efter jobbet på kvällen var det dags för veckans andra funnyshow och denna gång var det Daltons tur. Deras funnyshow gick ut på att de precis innan lottade ut vilka som skulle spela vilken roll till alla förutom Douglas och Fredrik som i förväg hade blivit utvalda till att bara gå runt och förstöra för alla andra medans de körde. De gick all in så att säga… haha. Det var raklödder och en lövblås och vattenballonger och gud vet vad, samtidigt som de andra försökte ta sig igenom föreställningen i roller de aldrig spelat innan. Väldigt kul! Efteråt var vi några stycken som hade samma idé om att köpa mat på Howdys. Det hade vid det här laget börjat ösregna så det var inte riktigt läge att sitta där på plats och äta så jag och Pontus tog med maten och satt och åt på golvet i mitt rum igen. Man ska inte underskatta ett bra golvhäng alltså haha. Så vi åt mat och bara hängde och satt och pratade och resten av kvällen, väldigt trevligt!

 

På lördagen var jag ledig, min sista lediga dag för säsongen och jag passade på att städa, fixa och tvätta. Sen på eftermiddagen gick jag in i parken för att gå lite ärenden åt folk och så hade jag medarbetarsamtal med Rebecca och Paulina för att utvärdera säsongen lite så här i slutet. Vi fick alla också en liten present blommor och jag personligen fick kexchoklad haha. Det har varit mitt eftermiddags snack hela sommaren och när jag är Clem och byter skor så har jag alltid en kexchoklad som jag lägger i mina skor uppe i p-maten. När vi var klara med samtal och allt sånt tänkte jag och Rebecca passa på att gå och kika på Daltonshowen. Vi kom dit precis när det började men av nån anledning drog det aldrig igång utan det var bara två stackars Daltonbröder som gjorde till bästa med att hålla låda för en väntande publik. Det kom även ut en sjukvårdare från backstage så vi började bli rätt oroliga men så drog de igång och alla var där och det körde hela showen.

 

Vi fick veta sen att tydligen hade Hjalmar, stackarn, fallit illa under publikuppvärmningen och svimmat av, men han hade sen kvicknat till och kunnat köra showen ändå. Tack och lov att det gick bra, the show must go on och allt sånt men det är alltid obehagligt när nån gör sig illa. På grund av den sena starten så hade cirkustjejerna redan hunnit starta sitt set 6 när vi kom dit men det var fint att se ändå. Det var härlig stämning och Billy och Annie dansade med på taket också. Sen kan jag ha råkat bli indragen i Lisas, som Jane, platsäggs-kastande, så pass att Sheriffen låste in mig i fängelse haha.

 

På kvällen på lördagen var det dags för veckan tredje och sista funnyshow. Denna gång var det Zorro ensemblens tur. Även här var det ombytta roller och en massa tok där de sprang där uppe på taket och försökte komma ihåg sina repliker. Bästa var nog Emma som drog ett ”Trump blev skjuten i örat skämt” som var helt rätt i tiden.

 

Denna kväll var också Julias sista kväll på Chappen, min fellow Stockholmsbo, tågkompis, förstasäsongare, granne och vän. Det kändes tråkigt att säga hejdå och som ett ganska tydligt avslut på högsäsongen att se henne åka. Hon är en väldigt trygg person och fick tyvärr uppleva många av mina sämsta sidor denna sommar vilket jag skäms för och har bett om ursäkt om. Jag är väldigt tacksam för henne, hon är en solstråle personifierad och jag är så glad att vi fick jobba ihop!

 

När allt var klart uppe i México så hade jag ingen lust att gå tillbaka själv till wwi så jag hängde med till Daisy en sväng. Det var egentligen inget speciellt som hände där men vi satt några stycken och drack lite vin och pratade. Det flesta skulle åka och spela dnd så till slut var det bara jag och Hjalmar kvar så då gick vi in i hans och Viktor stuga istället så vi kom undan från mörkret och myggen. Det var en trevlig kväll, vi bara satt och pratade och reflekterade över sommaren och livet i allmänhet, det var fint, Hjalmar är en fin vän.

 

Söndag och helt plötsligt var den här, högsäsongens sista dag! Vad tog tiden vägen, hur kunde allt gå så galet snabbt? Jag skulle egentligen varit ledig sista dagen men eftersom Julia behövde åka vidare till nästa jobb så tog jag hennes pass och var tillbaka som Jane med Paulina som Myra och Lisa som Doc.

 

Vinden hade vänt, jag kände det redan på morgonen. Det var som att även vädret förstått att det var sista dagen. Jag gick också runt hela dagen och påpekade detta, på ett sätt. Så till slut började Paulina och Lisa driva med mig och mitt prat om vinden haha. Det var hur som helst en fin dag som jag minns det och jag fick knopa ihop ett brev från Clementine till Billy som Jane lämnade över. Det var lite fint även om jag önskar jag hade tänkt på brevet lite tidigare så jag hade kunnat skriva ihop nåt bättre. På cirkusskolan hade jag ett fint möte med en äldre tjej som också var gymnast, truppgymnast till och med som var nyfiken på min gymnastikbakgrund, det är alltid fint med såna möten, gymnaster emellan liksom. Det blev ingen ny platsäggs kastning denna dag, sheriffen hade ögonen på mig och Lisa så att säga haha.

 

Efter jobbet var det bara snabbt att duscha och börja fixa sig inför slutfesten. Det var utklädningsfest och temat var ”Jag har kommit fel” vilket är ett så svårt tema rent kreativitetsmässigt för det är så brett. Några av de andra var del av grupp-utklädnader men jag behövde hitta nåt själv och det var lättare sagt än gjort när man är fast ute på mossen med väldigt limited saker. Tillslut landade jag i att jag kunde klä ut mig till en brud och ja… outfiten blev väl okej men jag tar ganska mycket stolthet i mina utklädnader vad det nu än gäller och väl på plats så kände jag mig inte alls nöjd. Sen kan väl det också ha lite att göra med att jag gick dit med Pontus och Lisa som var utklädda till Cowboy Barbie och Ken från filmen. I kostymer som Lisa alltså sytt, vill jag bara tillägga!! De var supersnygga och jag var lite avundsjuk, jag önskar att jag också kunde sy.

 

Väl på plats så var det i alla fall först lite buffémat och sen drog de igång med finalen av chappen masked singer. Jag var väl kanske inte superinvolverad i tävlingen men det är ett kul initiativ. Festen fortsatte med dansgolv tills det blev för varmt och man var tvungen att gå ut att ta luft. Jag kände att jag hade lite mina känslor utanpå hela kvällen, det fanns nåt bitterljuvt över liksom hela situationen. Det började väl lite i att jag inte kände mig så bekväm i min outfit men sen var det också lite melankoliskt att denna sommar, som känts som ett halvt liv redan var i sluttampen. Men förstå mig rätt det var mycket feststämning också och som vi dansade! Det var riktigt härlig musik och när man inte trodde det kunde bli bättre så hade de fått DJ:n att spela AI-Honky Tonk och dansgolvet exploderade.

 

Jag kan ha råkat låna Ken från Barbie haha men Lisa var iväg på sina egna äventyr under kvällen så jag tror det var okej. När festen slog igen där runt 1-tiden så gick jag och Pontus hem till mig på wwi för att hänga en stund till. Pontus var en av dem som jobbat sin sista dag där den söndagen och skulle ta sitt pick och pack och åka redan dagen efter och vi var inte riktigt redo att säga hejdå än. Pontus kom att bli en av mina närmaste vänner jag fick under sommaren. En sån vän där man börjar prata och allt bara är lätt och det känns som att man har känt varandra för evigt. Det är galet att vara människa ibland och hur man bara kan klicka med nån på ett sånt sätt, det är få förunnat. Det var ledsamt att säga hejdå, som sagt bitterljuvt.

 

Att skriva dessa inlägg om sommaren har varit en pers i ihågkommande. Jag har grävt som en detektiv för att försöka komma på allt som hände och allt vi gjorde och jag vet att jag har missat massor. Jag har dock en del grejer jag kommer ihåg hände men som jag inte har nån aning om när så jag tänkte att jag nu kommer med lite honorable mentions.

 

• Den gången vi stod och sjöng i River City i regnet och Svea och hennes mamma kom springandes med en Sol som hon målat på ett papper som hon höll upp under hela setet.
• När vi kom ut en regnig morgon och Familjen Dalton och Billy the Kid hade snott ett bord och stolar inifrån Kates och satt och spelade poker utanför vår cirkusvagn och jag som Clem hjälpte Billy att fuska.
• När Paulina som Doc, hela dagen letade efter sin mojäng, grunka och manick som hon glömt hur de ser ut.
• Alla interaktioner med Revolvelker och Lilly the Kid. Om att man ska vara snäll mot sig själv, vara uppmärksam om sin omgivning när man jonglerar och att man ska ta vara på tiden som är nu.
• Christoffer som Pedro, alltså typ jämt. Inget kunde få mig att spricka av skratt på morgonimpron lika väl som en interaktion med Pedro Pedro Pedro, Pedro, Pe.
• Att jag faktiskt lovat Viktor att jag skulle skriva på min blogg att jag och Hjalmar tycker att han är en Hunk haha.
• När jag mätte halva Main street i hjulningar.
• Att min gamla klasskompis från gymnasiet, Maiken, var på besök i parken med hennes två barn och familj. Vi hade på riktigt inte setts sen 2014! Men hon var sig lik och det var så fint att träffa hennes två små flickor som mer än gärna var med och interagerade och dansade med oss!
• När Josefin råkade tappa kjolen som Annie, mitt under en föreställning och råkade få det på film
• När vi grävde efter dinosaurieben i sanden vid barnvagnsparkeringen tillsammans med Calle som sin statistkaraktär Herman Mård.

Det är allt jag kommer på just nu, men vem vet jag kanske kommer tillbaka till detta och uppdaterar den här listan eftersom om saker dyker upp haha. Det var i alla fall en ootrolig högsäsong fyllt av fina minnen. Jag hann nog känna alla känslor under tiden och det var stundtals som att bevittna paradise hotel on crack. Men jag är så tacksam för sommaren och nu hade vi ju också en lågsäsong kvar så än var det inte över.