emelie

Veckan började med två lediga dagar, en måndag där den mesta tiden gick till att tvätta, städa och fixa och resten av tiden till att överleva krampanfall från min livmoder. Livet som kvinna ändå haha… Sen på tisdagen hade jag tråkigt så då blev det en sväng in i parken. Jag passade på att kika på cirkustjejernas första set vilket jag faktiskt inte sett utifrån än så det var kul! Kul att få höra publikens reaktioner. Jag tog sen en promenad och utforskade en av kyrkorna i parken. Det finns så mycket oväntat och spännande här på Chappen, man går runt och helt plötsligt befinner man sig i en fullstor jäkla kyrka! Det var bara jag där också så det kändes lite obehagligt på nåt sätt men nu har jag sett den i alla fall. Jag gick sen till Dalton City och kikade på Billy & Annie showen. Det är lite kul med den då barnen får vara med och bestämma hur vissa saker ska gå till så man vet liksom aldrig innan vilken version man kommer få se. Samuel från Zorro-gänget var också ledig och där och kollade så jag satt mig med honom. Vi pratade lite efter och då kom jag in på att jag inte hunnit åka tåget än eftersom jag inte vill åka ensam och då erbjöd han sig att åka med mig! Nämen jag var så taggad haha.

 

Alltså all eloge till dem som jobbar på tåget, de improviserar hela dagarna och de har inga myggor heller, min röst could never. Det var både roligt och spännande. En av rånarna fick en banan av ett barn och använde sig av den i tågrånet haha. Jag kan verkligen tänka mig hur spännande det måste vara som liten att få uppleva tåget, jag hade varit så nervös haha.

 

Efter tågturen gick jag tillbaka till wwi och hör och häpna köket var ledigt så jag kunde laga mat!? Det är nästan trisslottsvarning! Efter lunchen mötte jag upp Samuel igen för han ville gå på Mamma Daltons Linedance. Vi gör ju Mamma Daltons linedance i en av våra låtar i set 4 så tekniskt sett så kan jag ju den redan men det var också lite kul att få själva historien bakom stegen så att säga. Vi promenerade sen bort till Mexico och jag tog tillfället i akt att testa en mexikansk läsk, direkt importerat från riktiga Mexico! Nåt att rekommendera om man besöker parken. Jag lämnade därefter Samuel vid Zorro showen och gick själv tillbaka till River City för att kolla på mina cirkustjejer.

 

Runt den här tiden började jag få lite idétorka på saker att hitta på i parken. Jag skrev därför och frågade sjuklingen Rebecca om hon ville ha lite sällskap, på behörigt avstånd såklart, och det ville hon, så då blev nästa stopp Daisy Town. Vi satt på varsin sida om Paulina och Rebeccas farstukvist och bara pratade i typ 3 timmar. Det var verkligen om allt mellan himmel och jord som kom upp och det var supertrevligt! Jag promenerade sen hem till wwi och åt lite middag sen var det filmkväll och det kan ha varit den konstigaste filmen jag nånsin sett! Eller ja jag har sett en hel del konstiga filmer men den ligger högt på listan i alla fall. En kinesisk film om Kung-Fu och fotboll i en galen kombination.

 

På onsdagen var jag tillbaka på jobbet igen men inte som Clem utan som Jane. Rebecca stackarn’ var nämligen fortfarande sjuk så för att få allt att gå ihop fick Lisa hoppa in som Doc och jag köra Jane och Paulina, Myra. Det blev att kasta om lite i huvudet men det gick verkligen toppenbra. Lisa är ett powerhouse som tog på sig att lära sig stämmor och låttexter och repliker. Det blev ju även Doc och Jane som körde par-ackron tillsammans haha, så vi fick slänga in en liten scen innan där Doc dricker ett akrobatikelexir.

 

Onsdagskvällar betyder ju i vanliga fall aw men just denna vecka var aw:n flyttad till torsdagen istället pga att det var 4 juli, alltså USA:s nationaldag. Lite tråkigt men en onsdag utan aw men vi blev istället bjudna på kantarellpastamiddag tillsammans med tjejerna från kostym. Nämen hur mysigt! Svamparna hade de plockat själva ute i skogen dagen innan och vi behövde bara dyka upp så blev vi bjudna på pasta och vin. Vilken lyx! Det var så enormt trevligt och det var inte nog med pastan heller utan de hade också bakat blåbärspaj! Det var väldigt härligt att få umgås med kostymtjejerna lite mer! Förutom att de är otroligt proffsiga skräddare så är de väldigt härliga människor också! När det började bli lite för kallt för att sitta ute så följde jag med in till dem på te och vi satt och pratade och drack te hela kvällen. Jag tror klockan var närmare midnatt när jag gick därifrån, alltså te-kvällar ändå, jag älskar sånt!

 

På torsdagen firades det fjärde juli i parken. Daltons och Billy the Kid sjöng USA låtar högt på main street på morgonen. Jag hade dock en riktigt dålig improdag och kände mig mest tråkigt och i vägen så jag gick tillbaka in i logen istället och värmde upp rösten. Vi behöver ju egentligen inte vara ute i parken förens halv men man är oftast det ändå för att det är kul. Impro i karaktär är dock nånting jag tycker kan vara lite tricky ibland, båda mina karaktärer är mer att de reagerar på saker än startar saker själv och då upplever jag det att det är så lätt att få tunghäfta eller att fastna när man interagerar med de andra karaktärerna. Man har bra och dåliga dagar när det kommer till impron tycker jag. Annars så rullade dagen på. Rebecca var fortfarande sjuk så vi körde på samma trio som dagen innan. Allt gick bra och det är roligt att jag får mycket tid som Jane denna vecka.

 

På kvällens sen var det ju då äntligen dags för aw och det var western-tema i sann 4 juli-anda. Jag har absolut inga westernkläder alls men hade jeans och min nya vintage blus från Erikssons Ekipering plus skarfen jag köpte på Kulan. Jag var nog mer 70-tal än western men inte mig emot. Vädret var inte riktigt på vår sida heller, det var kallt och regnigt så man fick härda lite i kylan. Min aw-kväll hade en ganska tuff start, som jag skrev tidigare så har min ångest triggats igång lite så jag kände mig väldigt låg i början, min hjärna kan vara så jäkla elak mot mig ibland alltså… Det blev bättre sen med kvällen och att det tillslut slutade regna så jag kunde tina upp litegrann. Viktor kastade också runt mig på nån slags bugg på dansgolvet när jag sa att jag kände mig lite låg och det hjälpte att bara få dansa och skratta lite. Det är fint med kompisar som kan rycka upp en bara så, jag är väldigt tacksam för mina kollegor här på Chappen. Vi var också uppe på scen ett helt gäng och sjöng Somebody that I used to know, det var ett helt kaos haha men roligt!

 

Kvällen rullande sen på med dans, mingel, samtal och olika uppträdanden och nånstans föddes en idé hos mig. Det började med att jag stod och pratade med Hjalmar om egentligen en massa olika saker men så kom vi in på att vi båda lyssnat en hel del på Paramore och så sa jag lite halvt på skämt att det hade varit lite roligt att gå upp och köra Misery Buissnes, chocka folk lite. Jag kanske inte riktigt ser ut som nån som lyssnar på sån typ av musik och ännu mindre sjunger det. Aw kvällen fortsatte sen, jag pratade lite mer med Hjalmar och gick och minglade runt lite och lyssnade och sjöng med i de andra uppträdandena. Det var ändå en hel del folk som var uppe och sjöng denna aw och det här fröet jag sått började sakta men säkert gro, jag ska nog sjunga ändå. Så när klockan började närma sig 22.30 typ bestämde jag mig, f*ck it, jag sjunger! Kollade igenom texten lite snabbt och sen var det helt plötsligt min tur. Jag gick upp och bara ”Hej jag tänkte bjuda på lite punkrock och jag kanske har tagit mig vatten över huvudet vi får se”

 

Det som utspelade sig sen var som plockat ur en film och jag fattar knappt själv vad som hände! Jag var helt plötsligt rockstjärna eller i alla fall så nära man kan komma, jag såg knappt nåt för scenljuset och rökmaskinen men det var verkligen ett helt folkhav framför scenen som hoppade och sjöng med och ja jag bara sjöng Misery Buisness som jag aldrig gjort annat. Jag kom även ihåg hela texten, vilket är galet i sig och min röst inte bara höll utan lät tydligen bra? Man har ju noll medhörning på denna scen, det var ju knappt så jag hörde bakgrundsmusiken så jag har ingen aning om hur det lät ut, jag bara körde full on katt och hoppades på det bästa. Min röst är rockigare än man kan tro, än jag själv tror också. Men alltså den responsen jag fick på det här uppträdandet är den galnaste respons jag nånsin har fått. När jag klev av scen samlades mina vänner och kollegor i en ring omkring mig och bara chantade mitt namn och det var kramar och folk kom fram och skakade min hand och jag fick mer lovord och komplimanger än jag nånsin fått i hela livet tror jag! Jag var typ i en lycklig chock och kunde knappt hantera all kärlek och positiv respons. Herregud vad hände nyss liksom! Ett som är säkert är i alla fall att jag chockade folk. Ibland ska man bara vara dumdristig nog att gå upp på open stage och sjunga Paramore.

 

Aw:n ledde sen mot sitt slut och det blev lite efterhäng i Daisy. Jag stod mest och pratade med lite folk utanför service huset, vilket var trevligt men det var blött och kallt och jag började få ont i magen så när Lisa skulle promenera tillbaka till wwi hängde jag på. Det var lite efterfest på wwi också men min mage gjorde verkligen ont så jag gick och la mig istället. Det var sannerligen en kväll med höga toppar och djupa dalar. 

 

Efter två dagar i en lite ovanlig trio gick vi in i veckans ”vanliga” trio dagar på fredagen. Vi är ju tre två dagar i veckan. Jag var fortfarande Jane men nu var Julia tillbaka som Myra och Paulina som Doc. Det var en bra dag, ganska vanlig. Jag hade varit lite rädd att min röst skulle känna sig trött efter all sång på aw:n kvällen innan men det gick bra, det kändes om något ännu starkare. Nåt som också gjorde typ hela vår dag var att kostym hade fixat de kanske finaste poi som har gjorts, åt oss! Har jag nämt hur grymma tjejerna på kostym är eller? Se bild nedan på hur taggade vi var haha.

 

Lördagen spenderades även den som Jane, det gick bra, det var kul! Vi hade lite regn men inte så farligt. Dagen rullade på fint som jag minns det, vi var ganska trötta och skrattade åt en massa halvroliga saker som sas och som hände under dagen. Härlig lite övertrött stämning haha. På kvällen sen tog jag och Julia bilen till Daisy för att vara med och fira Viktors födelsedag. Vi var ett litet gäng som samlats i Viktor och Hjalmars stuga och det var bara så mysigt! Vi jammade och sjöng och drack GT och bara hade det trevligt. Har jag nämnt förut hur mycket jag älskar att hänga med kulturmänniskor! Nämen att sitta och spela musik och sjunga ihop med vänner är verkligen drömmigt! Inte nog med det så plockade även Hjalmar fram en saxofon och började spela på den! Vem är som han? Oootroligt! Vilka kollegor man har här på chappen! Det blev en kväll med mycket musik och många skratt.

 

På söndagen var Clementine tillbaka på Main street. Det var härligt att få kliva i den gröna kjolen igen! Alltså jag älskar att vara Jane men jag känner mig mest hemma i Clem’s kläder, det är lite mer jag. Det var en dag som ingen annan, till en början i alla fall men sen mitt under vårt fjärde set så bara från ingenstans blev det kolmörkt och himlen verkligen öppnade sig rakt över oss. Det öste ner regn och när man inte trodde det kunde regna hårdare så gjorde det, det. Det var verkligen absurt på ett sätt! Det blev liksom komiskt. Jag och Rebecca kunde knappt sjunga för vi skrattade så mycket haha. All publik flydde under tak förutom en liten tjej i rosa cowboyhatt som gärna ville fortsätta dansa med oss, hur sött! Vi gjorde i alla fall klart setet i totalt spöregn sen strax efter vi var klara så sken det upp igen. Jag var så blöt att det såg ut som jag hoppat i sjön med kläderna på. Vi har ju blivit blöta förut men den här skuren kom verkligen från ingenstans så vi var inte förberedda överhuvudtaget. Tack och lov kunde vi gå upp och värma oss uppe i ljudbåset efteråt. Tur i oturen ändå att vi bara hade två set kvar för sen gick dagen som planerat igen om än lite blötare.

 

Efter jobbet åkte vi och handlade lite i Gnosjö och jag vet inte vad som hände men jag fick ganska ont i magen. Jag tänkte att det skulle gå över men tyvärr fick jag spendera kvällen liggandes i fosterställning i min säng för det var det enda som hjälpte. Usch för magont verkligen, kanske inte det avslutet på veckan jag hade behövt men vad gör man, kanske var det ett dåligt omen för veckan som skulle komma, om man vill tro på sånt.

 

Innan jag avslutar detta inlägg måste jag bara följa upp en anekdot från midsommar inlägget. Ni som läste det minns kanske att jag skrapade upp mitt ben på midsommar och att jag inte mindes när eller var. Det läkte aningen dåligt och jag hade ganska ont så jag bestämde mig för att pilla bort sårskorpan för att se om det kanske var nåt i såret. Alltså jag överdriver inte när jag säger att jag på riktigt grävde ut en hel tagg ur benet! Inte konstigt att det gjorde ont! Det hade också typ läkt runt om så jag hade ett hål rakt in i huden… hej och hå… Jag kan bara skratta åt det hela. Nu är det tack och lov läkt alltsammans men det blir ett spännande ärr att berätta historier om sen.