emelie

Jag har varit med om tuffa veckor förut men den här veckan har tagit nåt slags rekord på nya nivåer. Den här förkylningen jag råkade på kan ha varit den värsta jag haft på kanske 10 år! Halsontet var nästan outhärdligt och sen oro inför showen och att inte kunna sova på det gjorde att jag verkligen mådde piss. Det var absolut värst förra lördagen sen började det sakta men säkert bli bättre men min röst var fortfarande nästan helt borta vilket är aningen stressigt som sångerska.

 

Måndagen kom iallafall och det var dags att åka tillbaka till kulturhuset och köra igång sista veckan innan premiär. I måndags satt jag bara på sidan med undantag för nåt nummer för att vila så mycket som möjligt, jättetråkigt men nödvändigt. Min sömn började iallafall bättra till sig igen så när jag vaknade i tisdags hade jag äntligen en röst igen, en svag röst men en röst iallafall. Så även fast jag tog det väldigt lugnt så kunde jag vara med på genomdraget även om jag inte sjöng alls. Det är dock både psykiskt jobbigt och läskigt när rösten inte håller, när det bara kommer en väsning på toner som i vanliga fall går med lätthet så jag var ordentligt nedstämd sen på eftermiddagen och tog beslutet att jag skulle vara helt tyst från och med då och en hel dag framåt och sagt och gjort. Från klockan 17 på tisdagskvällen till kl 17 på onsdagskvällen var jag helt tyst med undantag för mina repliker i showen. Det kan ha varit nåt av det svåraste jag har gjort, en är så van att prata, sjunga, nynna mm hela tiden så det gäller att ha en jäkla disciplin vilket jag har så det räcker och blir över efter alla gympaår.

 

I onsdags hade vi en fotograf hos oss som fotade hela showen så vi körde två genomdrag. Första akten före lunch, andra akten efter lunch, en timmes paus och sen hela showen i ett svep. Första genomdraget var jag helt tyst, alltså verkligen helt tyst, jag mimade mina repliker och mimade all sång vilket blir aningen komiskt... Sen andra showen så körde jag iallafall alla mina repliker men mimade fortfarande all sång förhoppningsvis blev det fina bilder ändå haha... 

 

Sen i torsdags var det äntligen dags för den första stora dagen på den här showperioden, Genrep! Vi fick en välförtjänt sovmorgon och behövde inte vara på plats för smink och sånt förens efter lunch men sen var det full fart. Genrepet är en väldigt speciell föreställning då det är då verkligen hela skolan är där och kollar vilket till största del består av klassen från Bjärnum och det är alltid lite extra nerver att visa upp för personer i samma branch (eller vad man nu ska säga haha) vi vill ju visa vad vi går för också. De peppade på med hejaramsor, tjo och tjim och gav en helt underbar energi redan från att de klev in i salongen, såå mycket kärlek! Galet nervösa men också galet taggade gick vi upp på scenen. Det gick verkligen bra, lite nerver såklart och små missar här och där men överlag, wow! Jag klarade med nöd och näppe av att sjunga min låt, efter två veckor med förkylning och heshet och allt skit. Jag var inte nöjd för det var inte så bra jag som jag vet att jag kan men som sagt så kan jag inte påverka förkylningen och det var det bästa jag kunde göra just då. Men vilken känsla att få stå där i publiktacket och bara ta emot all kärlek! De från Bjärnum som kom fram och pratade och kramades efteråt var så sjukt fina och sa så fina saker och beröm så jag blir alldeles rörd! 

 

Efter en lång och intensiv kväll full av adrenalin, nerver och känslor näst intill kraschade allihopa när vi kom tillbaka till folkis sen. Men wow vad kul vi hade wow att få ha en hel vecka av shower framför sig men först premiär!