emelie

Jag är ikapp! Hur sjukt! Det har varit en resa, att skriva ikapp 16 veckor är galet! Det har varit en utmaning men jag är så glad att jag har skrivit. Det är underbart att få minnas tillbaka på allt fint som varit och jag tycker det känns viktigt på nåt sätt att få det nedskrivet. Det som återstår nu är bara att läsa om dessa senaste tre veckor.

 

Jag vill ju inget annat än att dansa men jag hann enbart med en klass denna vecka också tyvärr. Denna gång var det dock för att jag jobbade öppning tisdag och onsdag och Daglig Träning ligger ju på förmiddagarna mån-ons. Hur som helst så var det en rolig dansklass men en helt galet detaljrik koreografi, det var mycket hjärngympa så att säga.

 

Vecka 42 var annars inte så händelserik. Jag kände mig väldigt överväldigad hela veckan för vi fick materialet till julshowen och det var verkligen mycket på en gång och jag började redan nu känna lite press. Jag vill ju verkligen göra ett bra intryck. Så här i början är det ju mycket som är lite rörigt också för mig som är helt ny så bara att få allt utskrivet och sorterat och färg markerat gjorde saken mycket mer hanterbar. Jag försökte att ta en sak i taget och ta mycket pauser. Annars så bestod veckan en hel del av jobb.

 

Jag var inte klar med att känna mig överväldigad för det ramlade in ännu mer material att lära in denna vecka. Jag kände att jag behövde få mig en mer visuell överblick och skrev ut ett schema över alla låtar med ett rutnät där jag kunde rita i med överstryckningspenna om jag hade solo, stämma eller koreografi att lära in. Det tog ett litet tag att få till men att bara få det visuellt uppe på väggen gjorde att det kändes som jag kunde andas ut och få en tydlig överblick. Det gäller att hitta sätten som funkar för en.

 

Emellan jobb och att öva hann jag med två dansklasser. Det var Abbe som hade klasserna och jag har tagit klass för honom innan under tiden på smu men jag var lite nervös han brukar ha rätt svåra klasser. Måndagens klass var teknik och korre medans onsdagens klass bara var koreografi hela klassen. Det är svåra koreografier, snabba med mycket små detaljer men det är också det som gör det roligt, det är en utmaning. Jag är ändå stolt över mig själv och min prestation på dessa klasser. Visst jag får jaga en del och jag är medveten om att jag troligtvis är bland de sämre i rummet. Men jag försöker påminna mig om att de flesta av de andra musikalartisterna som går på dessa klasser kommer från dansen och har enormt mycket mer dansträning under bältet än vad jag har och när man ser det så är det imponerande hur ändå hög nivå jag kan hålla. Nåt annat lite kul när jag ändå skriver om dansklasserna var att jag på måndagen sprang på Elliot, min gamla klasskompis från Bjärnum. Vi hade på riktigt inte setts sen vi slutade i Bjärnum och det var ju över 4 år sen nu! Så roligt att springa på varandra här. Branschen och världen är ju rätt liten ibland.

 

Veckan fortsatte och det var jobb, det var öva och det blev till att baka äppelpaj på äpplena jag fått av Hjalmar. Jag målade också naglarna i en halloween design och skrev ikapp en massa här på bloggen. På lördagen hade jag en efterlängtad videodejt med Rebecca, nämen hur trevligt! Vi catchade upp på livet generellt och bara pratade en massa om allt möjligt! Alltså vilken lycka att ha en så fin vän som Rebecca, hon är guld! 

 

Höstlovsvecka! Inte för att det egentligen spelar nån roll för mig mer än att dansklasserna var flyttade men ändå. Mycket av min tid går ju till att öva material och ibland är jag mer effektiv än andra gånger. Men som sagt det är en hel del att ta in så jag försöker att inte stressa upp mig sen talar nog stressutslagen på min hud om hur bra det egentligen går det där med att inte känna stress…

 

I måndags kväll efter en dag av bloggande och övande skrev Hjalmar till mig. Han hade fått ett pizzakit från Coop och undrade om vi inte skulle laga pizza tillsammans. Alltså vilken underbar idé! Så jag bad honom komma över direkt! Det blev en jättefin kväll, vi var båda två i nån knasig sinnesstämning och drog en massa dåliga skämt och skrattade så tårarna rann när vi lagade pizzan sen satt vi och åt och bara satt och pratade om allt mellan himmel och jord typ. Det blev många intressanta diskussioner och det kändes som att jag pratade om saker jag inte tänkt på, på flera år. Det blev liksom både djupt och lättsamt i en salig blandning, jag gillar det!

 

I onsdags så hade jag en efterlängtad klipp- och slingtid hos min frisör. Det var dags att bli blond igen! Jag lyckades ju inte få tid för mer än klipp innan sommaren så det var verkligen på tiden. Jag var ju i princip helt brunett igen förutom lite blonda toppar. Det tog sin lilla tid, mellan 9.30-13 ungefär men det var det värt. Det känns skönt att vara ljushårig igen och tillbaka till Baby (i Dirty Dancing) frisyren. När jag sen var hemma igen och satt och skrev på bloggen så ringde Filip, han satt och väntade på sitt tåg till Wien och hade lite tid att slå ihjäl så då passade vi på att chitchatta lite. Vi catchade upp på allt som hänt sen sist och vi diskuterade musikalen Chicago bland annat. Vi brukar inte prata i telefon så ofta annars så jag var lite förvånad först men jag är jätteglad att han ringde! Det är ju ändå det bästa sättet att hålla kontakten när man bor i olika länder!

 

Torsdagen bjöd på veckans enda dansklass. Det var Abbe som höll i dem även denna vecka och det var en klass med både teknik över golvet och en korre på slutet. Jag hade ju missat klassen dagen innan eftersom jag var hos frissan så jag var lite nervös att de redan hade gjort allt och att jag skulle bli tvungen att jaga hela klassen men det gick bra ändå. Jag snappade upp ”över golvet sekvenserna” snabbt och det var bara väldigt roligt! Jag fick också chans att skina lite. Det var nämligen en sekvens som hade ett lite mer påfrestande hopp i slutet, typ som en barrel men man hoppar ifrån och landar på samma ben. Jag må vara lite långsammare än de andra att ta upp koreografi men är det nåt jag är snabb på så är det olika hopptekniker, jag testade lite lätt några gånger och sen bara körde jag och fick till det utan större problem medans många andra strugglade. Det visar ju bara på att vi har alla våra olika styrkor liksom. Klassen avslutades sen med en snabb men rolig koreografi och jag tyckte ändå jag gjorde bra ifrån mig.

 

Nåt annat som hänt under denna vecka är att hovrätten äntligen kommit med sin dom i målet om han som utsatte mig och också sina egna, unga, gymnaster för sexuellt ofredande. Det är alltså äntligen över, 3 år sen det hela drog igång, 2 år efter tingsrättens dom och 7 år sen själva händelsen. Han fick ett fjuttigt straff i en villkorlig dom och skadestånd men jag är nog mest bara lättad att han blev dömd. Jag kan faktiskt också verkligen tacka min blogg, att jag med metoo-hösten i ryggen vågade skriva om det jag blev utsatt för var en del av bevisningen mot honom.

 

Tillbaka till veckan så har sen min halloween och allhelgonahelg bara bestått av jobb så inte så mycket halloween för min del alltså, men tro mig livet slängde mig en rejäl skräckfilmskänga så det räcker och blir över. Jag skulle nog kunna hålla igång ett helt elkraftverk med all den ångesten min lilla kropp har genererat denna helg. Jag kommer inte gå in på mer vad det handlar om, min blogg är ju liksom nåt annat än en dagbok. Men det är så jäkla tufft att bara vara människa ibland.

 

Tack och lov för mina vänner alltså, det är så sjukt viktig att ha fina människor runt omkring sig när livet kastar curvballs på en. När det var som värst i fredags ringde jag Nicole direkt och bara fick spy ut allt och hon fick hjälpa mig att sålla bland alla tankar och känslor och bara finnas där som stöd. Det var också fint att bara få höra om hur hennes sista tid på Rhodos varit, hon är ju äntligen klar med det skitföretaget hon jobbat för och faktiskt alldeles strax på väg hem till Sverige igen, hur galet! Det känns som att det inte var så längesen jag var där liksom.

 

På kvällen sen var jag redan sen innan hembjuden till Arvid på lite vin och spelkväll och det kändes skönt att inte behöva spendera kvällen ensam. Det var fint att få se hur han och Elvira bor och det var en trevlig kväll där vi åt hamburgare och spelade spel och bara satt och pratade om allt från världsläget, politik och USA-valet till livet i allmänhet. Det var en jättetrevlig kväll! Sen i lördags efter jobbet ringde Rebecca och alltså hon är fantastisk, alla borde ha en Rebecca i sitt liv!

 

Livet går i vågor och just nu så stormar det. Det suger men jag lever hellre fullt ut än att bara existera.