emelie

Nästan tre månader har gått sen jag senast skrev och det har varit svårt att veta riktigt hur jag ska börja igen. Jag har bloggat i över 15 år nu och jag är ofta väldigt öppen i det jag skriver. Självklart inte om allt för det här är ju ändå internet, men på en lagom nivå. Jag skriver om både medgångar och motgångar och försöker vara en motvikt till att man ofta bara ser en polerad verklighet annars, där folk alltid bara delar med sig om höjdpunkterna. Det är dock inte alltid så lätt för jag är samtidigt rädd att folk ska döma mig för mina motgångar eller att mina elaka imposter syndrom tankar skulle vara sanna och alla såg det utom jag, ni fattar. Hur som helst så var det just det som drabbade mig där i början av februari, en stor motgång, ett negativt jobb-besked som kom väldigt oväntat och helt ärligt krossade mig totalt. Det här var ett jobb som har betytt enormt mycket för mig så det har varit fruktansvärt tufft, veckorna efter var jag väldigt ledsen och hade jättemycket ångest.

 

Sakta men säkert har jag sen lappat ihop mig själv igen, både tack vara hårt jobb från mig själv och med enorm stöttning och tröst från familj och vänner, samt en bra psykoterapeut. Och nu står jag här med ett nytt scenjobb som jag skaffat mig helt själv och verktyg att jobba vidare med. Jag är fortfarande inte helt tillbaka än och bara att skriva den här lilla sektionen har varit jättesvår, men jag är en bra bit på vägen.

 

 

Som vanligt så minns jag inte allt när jag skriver ikapp så här långt i efterhand men jag har försökt att få med alla höjdpunkter och ljusglimtar i alla fall som ändå har funnits dessa veckor.

 

Tio veckor sen är lite svårt att minnas detaljer på men det fanns ändå några spännande händelser denna vecka. Jag fick chans att gå på genrepet av nypremiären av Dear Evan Hansen på Intiman. Jag missade den när den gick senast och biljetterna var också riktigt dyra så jag var så glad när Therese la upp en SMU grupp på FB att det fanns fribiljetter över. Jag gick själv men träffade massor av folk där så jag hade ändå folk att snacka med både innan och i pausen men det kan såklart bli lite ensamt ändå. Själva föreställningen blev jag också glatt överraskad av. Jag hade typ inga förväntningar och har egentligen ingen relation till DEH sen innan men jag tyckte den var fint spelad. Sen har jag såklart åsikter som alltid, och ofta har de att göra med icke musikalartister i musikalroller…   

 

Mamma var också på besök denna vecka och det blev kultur för hela slanten. Första stoppet blev på scenkonstmuseet och deras utställning om scenkostym. Den var så intressant, det var så kul att få se alla kostymer på nära håll och att få följa med i hela skapande processen. Det blir liksom ännu mer intressant när jag nu har vänner som jobbar som skräddare eller andra roller i teaterns kostymateljé. Vi åkte sen vidare till Stockholms Stadsmuseum och såg deras utställning Nya Stockholm om sekelskiftet 1900. Den var också jätteintressant och det fanns så mycket att se och läsa om, personporträtt är alltid spännande. Min favoritdel var ett rum fyllt med fotografier tagen av en fotograf som främst tog bilder på vardagliga människor i vardagliga situationer. Det blir så tydligt då hur dessa människor liksom är så nära oss och att det ändå inte var så länge sen, bara några generationer bort.

 

På fredagskvällen hade jag Isabel och Linnea på plättmiddag hemma hos mig, hur mysigt! Förutom att vi sprang på varandra lite kort på Hjalmars gig i höstas så har vi inte setts sen i somras så det fanns mycket att catcha upp på. Det blev en jättetrevlig kväll med massa plättar och prat och skratt. Det var så kul att de kunde komma hit!  Annars så bestod veckan av gympa, yoga, selftapes, en arbetsintervju och nagelmålning bland annat.

 

Januaris sista vecka bjöd på mycket dans. Först så satte daglig träning igång igen och det var Anna Holmström som höll i denna första vecka. Hon kör mer contemporary jazz men inte riktigt jazz. Det är svårt att beskriva men hon har en egen stil och jag gillar det. Hon har också en gymnastikbakgrund och blandar in även lite akrobatik vilket jag aldrig tackar nej till. Det var tre roliga klasser, svårt men kul.

 

Jag testade även att ta klass på en helt ny studio denna vecka. Fleberg studios har dykt upp för mig massa gånger på Instagram och jag har länge varit sugen på att gå dit och ta klass. Det är en dansare som heter Matilda Fleberg som äger studion och håller alla klasser och hon har klasser varje dag. På lördagen bestämde jag mig för att åka dit och testa. Jag vill få det att låta som att jag bara gick dit och var så cool men sanningen är mer att jag var så velig hela dagen om jag skulle våga men till slut så tog jag mig ändå i kragen och bokade en plats och det är jag så glad att jag gjorde. Det var en så rolig klass! Vi gjorde en riktig glädjepiller-korre, väldigt funky och det var så skönt att ha gott om tid att gå igenom allt och sen bara få dansa. Jag hade så kul och fick bli lite påmind om min utveckling som dansare.