emelie

Då var det alltså dags att åka hem till Stockholm igen för första gången sen i början på juni, hur galet? Tiden rusar förbi, som vanligt. August skjutsade mig till Värnamo tidigt på måndagsmorgonen. Han skulle till Malmö och åker liksom ändå förbi så då bokade jag ett tåg som passade så jag kunde åka med. Tågresan gick jätte smidigt? Jag blir på riktigt förvånad varje gång jag åker den här sträckan utan förseningar. Jag var framme i Stockholm mitt på dagen vilket var väldigt skönt för då var det inte så mycket folk på TC eller på tunnelbanan och jag hade ju som sagt väldigt mycket packning med mig.

 

Det är alltid en så spännande känsla att komma hem igen och tillbaka till det verkliga livet efter en sommar i vilda västern. Tiden går ju liksom annorlunda där och det är så mycket som har hänt. Jag brukar likna det med att komma hem från Narnia för allt känns så liksom samma lika som innan man åkte. Så mycket har hänt men här i Bagis har livet bara tuffat på. Jag var hemma mån-ons och då gick mycket tid åt att bara packa upp och få ordning på allt igen. Mamma och pappa hade lämnat allt de tog med sig hem i vardagsrummet så förutom mina fullpackade väskor så hade jag allt det att ta reda på också. Det tog sin lilla tid men till slut var allt tillbaka på rätt plats igen. Jag passade även på att tvätta och bakade banankaka att ta med mig till helgen. Annars så gick typ all annan tid till att spela in selftapes och presentationsvideos.

 

På torsdagen bar det av ner till Chappen igen och än en gång gick allt i tid? Så sjukt! August hämtade upp mig i Värnamo och det var så fint att ses igen. Jag fick också spy ur mig all min ångest över den här ansökan jag hållit på med under veckan och ibland är det allt man behöver. Väl framme i Daisy blev det ett litet spontanhäng utanför min stuga då även Fredrik och Bea kom förbi. Vi stod och pratade en massa och så fick jag chans att bjuda alla på banankaka. På eftermiddagen sen löste jag, Matilda, Calle och August en mordgåta tillsammans. Jag har aldrig spelat nåt sånt innan och jag var lite skeptisk först eftersom jag liksom inte brukar gilla spel men det här var faktiskt riktigt roligt och väldigt klurigt. Det ligger verkligen i detaljerna i materialet för att lista ut vem mördaren är och det är ett samarbete. Till slut var det bara en liten, liten detalj som hjälpte oss att lösa morden och det är så väldigt spännande och exalterande när man börjar lista ut det hela. Senare på kvällen sen kom Fredrik och Bea tillbaka och så fortsatte vi på vårt Shrek maraton. Denna gång Shrek den tredje. Den är inte lika bra som ettan och tvåan men helt klart sevärd och ganska rolig.

 

Höghöjdsbana stod på schemat på fredagen. Jag hade nog tänkt, efter förra året, att nu har jag gjort höghöjdsbana så nu behöver jag aldrig göra det igen. Well… haha. Vi åkte i alla fall mot Isaberg redan på förmiddagen för de har fler aktiviteter än bara höghöjdsbana och vi var taggade på att testa så mycket vi kunde hinna. Vi började med rodel vilket är typ en bergochdalbana men man styr själv hur fort man vill åka. Det var spännande haha tyvärr så fick jag kramp i ljumsken, som jag brukar kunna få ibland, när jag satt i den där kälken och jag kunde ju inte sträcka ut benet så det blev en aningen smärtsam åktur.

 

Nästa aktivitet på dagen var vanlig hinderbana. Den var verkligen jättetuff, väldigt många svåra hinder att ta sig över men det var också riktigt roligt. Jag blir ju ett barn så fort det finns en hinderbana. Jag går också rätt ofta in i mind setet ”hur svårt kan det va?” jag glömmer dock att jag inte är lika stark som jag brukade vara som liten gymnast så det är helt enkelt en hel del saker som är på tok för svåra men jag vill i alla fall ge dem ett ärligt försök.

 

Vi åt lunch i kaféet och sen var det dags att kliva i selen och ta på hjälmen för nu var det dags för höga höjder. Oturligt nog började det verkligen ösregna och hagla precis när vi skulle gå igenom testbanan. Vi hade ändå haft rätt tur med vädret innan under dagen. Visst det hade regnat lite men solen hade också skinit mycket mer än av väderapparna först lovat. Tack och lov så slutade det hagla när vi väl skulle upp på de riktigt höga höjderna.

 

Jag hade ju koll på själva tekniken sen förra året vilket var rätt skönt och var väl egentligen ganska inställd på att bara klättra den röda banan med 15m fallet och sen känna mig nöjd för dagen. Efter förra årets djungel George situation då jag kraschade in i träd efter träd på alla ziplines så ville jag försöka åka så få ziplines som möjligt haha… De andra ville dock börja med en lite lättare blå bana så jag hängde på. Så vi möttes igen, min gamla fiende och jag, ziplinen, men det gick faktiskt bättre i år. Jag kraschade inte in i några träd men jag kan ändå inte säga att jag njöt av upplevelsen. Tack och lov tog vi inte den blåa banan med den jättelånga ziplinen, den här hade istället många små. Jag vet förövrigt inte om jag tycker så mycket om höghöjdsbana, det är liksom väldigt obehagligt och jag känner att jag sen inte får så mycket ut av det när jag klättrat ner sen heller.

 

Att klättra den röda banan och hoppa från 15m var jag i alla fall fortfarande starkt inställd på och jag fick med mig August upp också. Stackarn är nog ännu mer höjdrädd än jag men var riktigt modig och tog sig igenom hela banan. Han fick stötta mig över klätterväggsdelen och jag honom över den långa gångbron. Vi gjorde också båda det höga fallet! Jag tror jag var lite mer graciös förra året men det gick bra. Man får sån galen adrenalinkick och då känner jag ändå att höghöjdsbanan är värd att göra haha. Vi avslutade sen dagen på Isaberg med att äta glass och ta en gruppbild. De andra ville åka rodelbanan en gång till men jag kände mig nöjd med en gång så jag stod nedanför med alla väskorna. En riktigt rolig och händelserik dag blev det och jag är glad att jag hängde med!

 

Tillbaka på Chappen såg jag till att steka upp den sista pyttipannan jag hade i frysen och vila lite sen var det dags för ännu en mordgåta. Detektivbyrån för gårdagen samlades åter igen i min stuga och denna gång gick vi upp en svårighetsgrad och det märktes. Vi höll på ett bra tag och lyckades ändå efter mycket om och men att gissa på rätt mördare. Vi var dock rätt tunna i bevisning och indicier för det helt enkelt blev för sent och vi alla var för trötta. Men som sagt vi gissade i alla fall rätt på mördaren och det ska vi ha!

 

På lördagen var det dags för den andra eftersäsongshelgen och det märks att det börjar bli höst nu för det var kallt ute. Vi fick alla gå in och sätta på oss underställ efter första setet på morgonen. Det var jag, Lisa, Paulina & Anna som jobbade denna helg så jag var alltså tillbaka i Clementines kläder för första gången på några veckor. Vad jag minns så gick det bara bra att jobba och det var ändå en hel del folk för att vara eftersäsong så det var kul! Vi hade en rolig dag där en stackars lärarvikarie vid namn Harriet Sherman fick ta mycket fokus. Katy var nämligen inte helt övertygad om att hon var en rimlig ersättare för henne under tiden hon är ute och reser med cirkusvagnen haha. Jag måste också ge Långarms-Sophie i tygaffären en shout out. Main Streets kanske mest obehagliga docka.

 

Direkt efter jobbet sen så åkte vi två fullpackade bilar till Jureskogs i Värnamo och åt middag. Nämen hur trevligt! Vi var alla också väldigt skrattiga och övertrötta att vi utgjorde gratis underhållning till restaurangens andra gäster, som, som tur var inte var så många haha. Vi skämtade om att det var som en skolklass på utflykt. På kvällen sen bakade August äppelpaj och jag var moraliskt stöd eller bara jättedryg, jag låter August få avgöra det haha. Sen när den var klar avslutade vi vårt Shrek-maraton med att se den fjärde och sista filmen inne hos Calle. Väldigt tveksam film men vi hade kul ändå och äppelpajen blev väldigt god!

 

Söndagen bjöd på lite mer värme ute och lite färre besökare men fortfarande rätt bra för att vara en söndag i slutet av augusti så det gick ingen nöd på oss. På morgonimpron klättrade vi allihop, hela cirkusvagnen upp på just vagntaket och det var inte det enda buset för dagen. Vi med Paulina i spetsen ville hitta på nåt roligt äventyr för dagen så vi frågade Linn och fick tillåtelse att gå på en semestertripp till Old México. Väl där fick vi en guidad tur av ingen mindre än Don Diego de la Vega. Vi fick gå på en gudstjänst i kyrkan och besöka balkongen och Lisa som Sammy lånade halva souvenirbutiken. På vägen tillbaka till River City sen gick vi också över en sväng på Buffalo Island och testade kasta hästskor bland annat. Kul med en liten annorlunda avstickare.

 

Kvällen sen efter jobbet blev väldigt lugn. Jag åt middag och sa hejdå till alla som åkte hem och ett särskilt stort hejdå till Sosso och Anna som jobbat klart för säsongen. Tänk vilken dröm att få jobba med en gammal klasskompis som Anna, så kul vi har haft det! Och jag är också så imponerad av henne som kommer in som ny och går in och lär sig basa parakrobatik som hon inte har gjort nåt annat. Vilken sommar!  Resten av kvällen sen hängde jag med August i hans stuga och var sällskap till hans packningskaos. Det var en mysig kväll!

 

Näst sista helgen avklarad och det var än en gång dags att åka hem till Stockholm. Denna gång åkte jag faktiskt bil då jag hade fått en plats med Victor (Lucky Luke) som också skulle till Stockholm. Vi åkte inte förrän efter lunch dock så jag hade en lugn förmiddag i stugan först som jag spenderade med att packa och säga hejdå till August som jobbat sin sista helg. Det kändes riktigt sorgligt men vi har bestämt att vi ska hålla kontakten så jag försökte att fokusera på det. Inte ett hejdå utan ett à bientôt!

 

Bilresan hem sen gick jättesmidigt men jag kände mig lite nedstämd att komma hem. Det var en riktigt fin helg och det känns tomt att komma hem till en tom lägenhet. Så jag fick helt enkelt se till att boka upp mig på lite saker under veckan för att vända på humöret.

 

På tisdagen gjorde jag inget värt att nämna men på onsdagen var jag först på yoga på förmiddagen och sen hem för en snabb lunch innan det var dags för en mycket efterlängtad klipptid! Min frisör är fortfarande mammaledig men mitt hår var så fult och ojämnt nu att jag inte kunde vänta längre så jag bokade hos hennes kollega istället. Jag var lite nervös innan men det gick bra. Eftersom jag har en bit hår i bak som både har gått av och börjat locka sig mer än innan behövde vi klippa betydligt kortare än vad jag har haft för att jämna ut. Det kändes lite tråkigt att förlora så mycket längd men jag har hellre kortare och jämnt hår än ett hål i bak. Förutom att hon klippte min lugg lite tjockare än jag kanske tänkt så blev jag nöjd och nu hoppas jag att det ska få växa i lugn och ro utan att det ska behöva gå av nåt mer.

 

Onsdagen var minst sagt uppbokad för på kvällen sen var jag på konsert på parkteatern i Vitabergsparken tillsammans med Alice. Operan i parken heter programpunkten och det är musiker från kungliga hovkapellet som spelar klassisk musik. Vi försökte ju gå på denna konsert förra året också men hamnade då mitt i ett åskoväder så detta blev en liten revansch. Tyvärr var det väldigt kallt ute men det var en fin konsert och roligt att få träffa Alice igen efter sommaren. Vi hade mycket att catcha up på så efter konserten promenerade vi till MAX vid Medis och åt middag och fortsatte prata. En fin kväll med bra musik och massa skratt!

 

Torsdagen sen var lugn. Jag var bara hemma och spelade in selftapes bland annat och sen på fredagen var det dags att åka ner till Chappen igen, för sista gången denna sommar. Tågbiljetterna var helt sjukt dyra denna helg, 1200kr för en enkelresa till Värnamo? Det är liksom inte ens försvarbart så jag och Matilda fick boka buss istället, Flixbuss och det var en upplevelse kan jag tala om.

 

Vi satt på nedervåningen i ett fyrasäte med bord och jag satt baklänges vilket var en utmaning för min åksjuka minst sagt men som om det inte var nog så fungerade inte ac:n och vi satt vid det här bordet tillsammans med en dam som hade med sig matsäck till ett halvt fotbollslag på sommarläger. När hon mitt i resan plockade fram en hel grillad kyckling höll jag på att tappa det… Han som satt bredvid mig tog inte upp bara hela sitt säte utan även halva mitt och höll på och skulle krångla sig förbi en massa för att han tydligen inte hade koll på vart han var på väg med bussen eller nåt? Sen på andra sidan gången om oss satt ett pensionärspar i den klassiska upplagan liten timid tant + jättearg gubbe med väldigt kort stubin…  Jag har nog aldrig varit så lättat i att få kliva av i Värnamo. Både jag och Matilda kände att vi hade överlevt halvt tortyr där på bussen i över 6 timmar.

 

Tack och lov så kom Fredrik och hämtade oss och sen spenderade jag resten av kvällen med att bara ta det lugnt i stugan. Filippa dök även upp där på kvällskvisten och det var så fint att ha henne tillbaka! Vi satt och pratade en massa som vi brukar. Hon berättade om sin semester och jag om vad som hänt på Chappis sen hon jobbade senast, väldigt trevligt.

 

Det var en grådisig morgon man vaknade upp till på lördagen men väder-apparna hade lovat finväder så det var bara att vänta och se om solen skulle kika fram. För en gångs skull så hade faktiskt apparna rätt och det blev en riktigt solig och varm dag. Vi var liksom inte beredda på det efter hur kyligt det var helgen innan men det var lite som att sommaren gjorde comeback. Själva jobbdagen gick bra, det var ändå ganska mycket folk. Många stammisar och gamla medborgare såklart men även vanliga besökare. Personligen hade jag dock inte en toppendag pga. lite saker men det blev bättre och det mesta går att lösa med bara bra kommunikation istället för att min hjärna försöker trotsa mitt logiska tänkande och tänka ut det värsta scenariot.

 

Eftermiddagen och kvällen blev sen ganska lugna. Direkt efter jobbet var jag, Lisa och Calle och åt på Howdys en sista gång för säsongen. Mycket trevligt, vi satt och pratade om sommaren och lite om framtiden också. Resten av kvällen hängde jag bara i stugan med Filippa och satt och snackade förutom då jag var över en sväng till Rebecca för att kolla igenom kläder som hon rensat ut.

 

Så var vi framme vid säsongens sista dag! Galet så fort tiden har gått! Det var ännu en grådisig morgon som sprack upp i solsken. Det var många uppe på frukosten, folk passar väl på lite extra så här sista dagen. Sen innan vi öppnat passade vi på att ta lite bilder och sånt på Main Street. Det var en fin sista dag dock så råkade jag bli getingstucken mitt i set 1. Det gjorde så sjukt ont och hela min hand pulserade men det var bara att köra på. Tack och lov så blev det bättre under dagen. De är verkligen aggressiva på ett sätt, dessa getingar. Paulina blev liksom stucken två gånger förra helgen. 

 

Lunchen blev också spännande för mitt i när vi sitter där och äter i godan ro uppe i P-maten går brandlarmet. Så det var bara att gå ut och ställa sig på uppsamlingsplatsen utanför parken. Som tur var så var det typ inga besökare utanför vid just denna tidpunkt för det måste ha varit en rolig syn att se nästan alla parkens karaktärer olika mycket klädda lämna parken i samlad trupp haha. Tack och lov var det inget som brann på riktigt så vi kunde ganska så snabbt igen gå upp och fortsätta lunchen.

 

Det var inte jättemycket folk i parken men förutom ett väldigt tomt set 4 så hade vi ändå bra med publik på alla våra set under dagen och traditionsenligt så avslutade vi sen dagen med en stor dansfest på Main Street på vårt sista set. Vi hade bjudit in alla som jobbar att vara med och dansa Cotton Eyed Joe och även om alla inte dansade så var det god uppslutning. Fullt med barn, fullt med karaktärer och jättemycket dansglädje. Det är så fint att se och så uppskattat av besökarna så mycket så att vi fick köra Cotton Eyed Joe två gånger. Ett fint avslut på en superfin säsong.  Det är mycket att stå i när det hela är över sen. Tack och lov så hade jag varit lite smart i år och redan lämnat in min Sammy kostym på lördagen så jag hade inte lika mycket saker med mig nu som behövdes bocka av. Allt för att underlätta så mycket som möjligt för tjejerna på kostym! Det är många kostymer de får återlämnade på en och samma eftermiddag.

 

De flesta tog sen sitt pick och pack och åkte hem den söndagskvällen så det blev många hejdån och tack för sommaren. Åh vad jag kommer att sakna detta sommargäng! Vi har haft så roligt! På kvällen så var det också en liten slutfest ute vid hästarenan, jag var lite i valet och kvalet om jag skulle gå då som sagt de flesta redan hade åkt hem men så ringde Alice där på kvällen och hade en massa tea att dela med sig av så då blev valet ganska självklart att stanna kvar i stugan istället och jag tror ändå att det var ett bra val.

 

Ännu en säsong på Chappen är därmed till ända och alltså vilken säsong det har varit! Jag trodde förra säsongen skulle bli svår att toppa men ack så fel jag hade. Jag gick in i denna sommar med ett mål och det var att inte ha så mycket ångest och vet ni vad? Det målet uppfylldes med råge! Jag har haft så roligt genom allt, rep period, countryfestival, högsäsong, lågsäsong. Jag har fått träffa och lära känna så många nya härliga människor, samtidigt som jag har byggt vidare på fina relationer sen förra året. Jag har vågat en massa och både kommit nära och släppt in personer nära. Jag har känt så mycket kärlek och trygghet och glädje. Skrattat så tårarna runnit flertalet gånger och skapat så många fina minnen! Jag håller den här sommaren väldigt nära till hjärtat! Den har varit en av de bästa nånsin!