Vecka 42, 43: Små vinster, turist fasoner, tråkiga svar, och nya tag

Vecka 42
Det var ett tag sen jag behövde ställa klockan på 06-nånting men jag hade ändå inga problem att vakna. Faktum är att jag vaknade redan 05.45 på grund av nerver för dagen och rädsla att missa larmet… Måndagens största sak på schemat var audition och det var som sagt en tidig start.  Så vi åkte in till stan och väl på plats så skrev man in sig, hejade på alla man kände, som också var där och sökte, och sen så började dagen med dansprov. Det gick ändå helt okej. Det är alltid lite tricky att göra ett dansprov i en sal utan speglar, man blir så otroligt utlämnad om man råkar tappa bort sig, men det gick ändå bra.
 
Sången var näst och jag var ganska så långt ner på listan så det tog sin lilla tid innan det var min tur och därav fanns en hel del tid att bygga upp massa nerver. I Slutändan så gick det inte som jag hoppats. Jag var på tok för uppe i varv efter min första låt att jag helt enkelt inte hann få ner vare sig andan eller struphuvudet innan min andra låt som var en lugn ballad. Summan av kardemumman så var jag missnöjd.
 
Efteråt gick jag och August och Jessica och åt lunch på K25 vilket var trevligt även om jag inte var på mitt bästa humör. Jag och August gick sen en sväng på stan och kikade i lite secondhandbutiker innan det bar av hem igen. August var en ängel och lagade middag på kvällen, hemmagjord pizza.
 
Under hans lilla vistelse här hos mig så introducerade jag också honom för Twiligt haha. Hur kan man In the year of our lord 2025 inte ha sett Twiligt!? Det behövde jag råda bot på eftersom den också är en av mina favoritfilmer, hur dålig och problematisk den än må vara. Det är ju också hoa, hoa, hoa season så det passar ju bra att se den nu på hösten. Jag tror ändå att han gillade den, eller i alla fall var road och det är det viktigaste haha. Vi såg första filmen på söndagen och denna måndagskväll blev det då alltså uppföljaren New Moon.
 
August tåg hem gick inte förens på eftermiddagen på tisdagen så då passade jag på att visa upp lite av Stockholms bästa sidor. Vi började med en frukostfika på Älskade Traditioner, alltid otroligt goda våfflor! Sen promenerade vi bort till The Tea Centre of Stockholm en tebutik på Hornsgatan så August fick fylla på sitt teförråd. Därifrån är det jättenära till utkiksplatsen Mariaberget och det är verkligen så fint där med utsikten över vattnet och stadshuset och i princip halva centrala Stockholm. Det känns bra när jag till och med kan få skåningar att erkänna att Stockholm är ganska vackert ändå. Det blev väldigt mycket promenerande denna dag men det gjorde inget, vädret var superfint och bättre ekonomiskt för nån som inte har SL-kort. Nu tog vi oss ner från Mariaberget och gick mot Gamla stan och Science fiction bokhandeln. Jag har faktiskt aldrig varit in där förut men nån gång ska väl bli den första. Vi strosade runt bland alla böcker och August hittade sen en bok som han köpte för att läsa på tåget.
 
Nästa och sista stoppet för dagen blev till den underbara lite antik & kuriosa butiken vid Odenplan som bland annat säljer original vintage reklam prints och posters. Jag vet inte hur länge vi var där inne och bläddrade bland alla posters men om August inte haft en tid att passa så hade vi nog kunnat stanna ännu längre haha. Vi hittade i alla fall båda lite posters vi gillade. Jag vet inte riktigt var jag ska få plats med mina men det är ett framtida problem. Vi promenerade sen till centralen och jag vinkade av August. Det har varit så fint att ha honom på besök!
 
På onsdagen var det upp tidigt igen för ännu en audition. Denna gång för Starlight Express i Tyskland, alltså rullskridskomusikalen. Jag hade väldigt låga förhoppningar på mina chanser och dagen började också med dans så jag tänkte mer ta det som en bra auditionövning typ. Hur som helst så åkte jag dit och det var flera stycken jag känner som var där som jag stod och catchade upp med lite innan. Sen när vi står där helt casual utanför danssalen på House of Shapes så går Zara Larsson förbi!? Jag vet att jag bara tänkte ”ah där är Zara Larsson” och sen fortsatte man med sin konversation. Det är så roligt hur svenskt det är. Man bara wow en världskändis och nu går jag vidare till mitt. Det är liksom inte konstigt att hon skulle vara just där heller med tanke på att Shapes är en av Stockholms största dansstudios där många svenska artister rör sig men ändå.
 
Hur som helst tillbaka till audition så började vi som sagt med dans och det gick faktiskt ganska bra. Det var en köttig korre fysiskt men den var inte så lång vilket jag tycker är väldigt tacksamt. Det var härlig stämning i salen och jag kände mig faktiskt inte så jättenervös. Det gick helt okej att dansa upp den i smågrupper sen också. Jag gjorde lite små missar men tycker jag lyckades med face och närvaro ändå.
 
Efter dansen var det direkt en första cut och jag var helt inställd på att bli cuttad, jag har nämligen inte så bra trackrecord när det kommer att gå vidare från dansprov men hör och häpna så läste de upp mitt namn! Så det var bara att byta om och göra sig redo för sång. Att gå vidare gav mig verkligen en självförtroende-boost och jag gick sen in och sjöng och det gick helt okej. Jag gick tyvärr inte vidare efter sången men det kändes som att det inte hade så mycket att göra med min prestation utan att de var ute efter nåt väldigt specifikt. Jag gick ifrån audition med huvudet högt och kände mig också stolt över mig själv. Dansaudition är som sagt nåt jag tycker är svårt då jag är lite långsammare att plocka upp koreografi så det gäller att fira även de små vinsterna.
 
På vägen hem sen gjorde jag sällskap en bit med Ellen som gick ut SMU nu i våras. Vi catchade upp lite och pratade om branschen och livet efter SMU och sådär. Det är så trevligt att få såna utbyten musikalartister emellan. Det är så lätt att känna sig ganska ensam i sitt frilansande annars.
 
Alla auditions var klara för veckan men på torsdagen hade jag en arbetsintervju för ett brödjobb. Det var min andra intervju för detta jobb och jag hade stora förhoppningar. Själva intervjun gick bra och kändes bra, de var trevliga som höll i den men jag var samtidigt rädd för att jag hade varit lite för ärlig. Balansgången i att kunna försörja sig på nånting som känns meningsfullt samtidigt som jag vill fortsätta att frilansa och utöva min konstform är smal. Det jag sökte var inte ett heltidsjobb och då vill jag kunna frilansa på sidan av men samtidigt är jag rädd att folk ska välja bort mig för det. Som sagt det är knivigt.
 
Resten av torsdagen, fredagen och lördagen var inte så jätteintressanta. Jag spelade lite piano, övade lite sång, städade hemma, såg klart alla resterande Twilightfilmer. Nu hade jag ändå haft rätt fullt upp i två veckor vilket jag egentligen trivs bäst med och så tog allt slut igen. Det gjorde mig nedstämd och det är så lätt att ramla ner i det hålet. På lördagseftermiddagen fick jag dock nog och åkte in till Skanstull och gick en långpromenad. Det var ju underbart soligt höstväder så jag passade på att gå längst vattnet hela vägen till Tanto och sen Hornsgatan upp. När jag var framme vi Zinkensdamm gick jag in en sväng på Beyond Retro där. Det blev tyvärr inga fynd men jag hittade en helt otrolig jacka som tyvärr var för liten, det kanske visserligen var bra för min ekonomi men åh jag önskar verkligen att den hade passat.
 
Nästa stop blev spontant in på Stadsmissionen, jag är ute efter alla hungergames böckerna till en billig peng så jag tänkte att jag skulle snabbt in och kika om de hade nån av dem. Jag hittade faktiskt första boken, 20kr! ett kap haha. Jag fortsatte sen min promenad bort till Slussen för att åka hem. När jag går där och precis ska svänga runt krönet vid sidan om stadsmuseet så möter jag två yngre killar som jag känner igen men liksom inte kan placera direkt. Millisekunden efter dock slår det mig och jag vänder mig om och bara ”hallå!”. Då var det alltså två av parkvärdarna från Chappen! Erik och Max. Vi jobbar ju ganska nära med parkvärdarna eftersom de också hjälper oss med vagnen så man har ju pratat en hel del under somrarna. Galet hur liten världen är ibland! De var minst lika chockade som jag haha och bara ”vad gör du här?” och jag bara ”jag bor här, vad gör ni här?” De var i alla fall i stan för att kolla på fotboll. Hur som helst så stod vi och pratade en liten stund, alla fortfarande i chock över oddsen att springa på varandra här. Men trevligt att ses och hoppas de fick en fin kväll.
 
Söndagen var en jobbig dag jag mådde inte toppen men masade mig upp i alla fall och iväg på poweryogan på morgonen. Hur mycket det än suger så är det bättre att komma iväg. Det var en bra klass och sen efteråt gick jag en sväng in på Monki då de ska stänga butiken och har utförsäljning. Det fanns inget värt att se där dock. Det till trotts tycker jag att det är synd att de lägger ner. Jag har gillat Monki väldigt mycket, i alla fall förr i tiden. Det känns som de mycket medvetet har urvattnat märket nu i flera år, tråkigt.
 
På kvällen åkte jag in till gymnastikträningen men jag var inte så motiverad. Jag övade en del brytningar i alla fall samt lite voltträning. Jag vill få tillbaka mina stilla saltos på golvet igen men saknar lite muskelstyrka. Den här träningen var också första gången på mycket länge som jag inte hade ont nånstans och jag kunde äntligen stretcha ordentligt igen. Jag hoppas att jag kan hålla uppe min rehab träning nu så jag kan få vara smärtfri. Det hade varit underbart! 
 
Vecka 43
Om jag mådde dåligt på söndagen så var det inget mot för vad som väntade mig tyvärr. Måndagen kändes som en enda lång väntan på domedagen typ. Jag väntade alltså två jobb-besked och jag visste att de troligtvis skulle komma nån gång i början på veckan. Det var heller ingen dagligträning denna vecka så det var svårt att hålla sig själv distraherad. Jag försökte i alla fall att se nån film, jag tog tag i tvätt och sen så åkte jag in och tränade gymnastik på kvällen. Jag var inte på humör och kände mig bara arg och irriterad. Jag fick ut lite av träningen i alla fall även om jag mest bara kände för att åka hem.
 
På tisdagen gick jag upp tidigt för mamma skulle komma på besök. Vi skulle gå på lite museum och sånt som vi brukar. Men när vi sitter på tunnelbanan in till stan så får jag inom loppet av, på riktigt, 5 minuter negativa besked från båda jobben. Jag kunde i princip höra mig själv gå sönder inifrån. Fy fan, jag mådde fysiskt illa. På ett sätt var jag glad att ha mamma där men på ett annat sätt så var jag så ledsen över att detta nu la sig som en blöt filt över hela vår dag. Jag försökte hålla ihop det samtidigt som min hjärna gick på högvarv och vi försökte ändå att göra det bästa av dagen.
 
Först tog vi en fika på Mr. Cake och sen promenerade vi bort till Hallwylska. De hade en utställning med miniatyrer. Det var intressant och kul att se men det var tyvärr ganska mycket folk så alltså väldigt trångt i de små utställningsrummen. När vi var klara där åkte vi bort till Odenplan för att mamma också ville besöka den posterbutiken jag skrev om tidigare. Tyvärr verkar han som har den varit iväg på lunch just då för butiken var låst men vi kikade bland det han hade ståendes utanför i alla fall. Nästa stop blev sen fotografiska där vi såg deras 15års jubileums utställning. Många spännande bilder. Vissa har jag sett förut men mycket var också nytt. Efter många intryck och en hel del promenerade åkte vi hem till Bagis igen och köpte sushi till middag. Sen tog mamma tåget hem till Gävle igen. En fruktansvärt tuff dag men skönt att jag slapp vara ensam. Pappa ringde sen på kvällen också när mamma satt på tåget så det var skönt att få prata av sig ännu mer, ibland måste man bara få ut allt.
 
På onsdagen kände jag inte för att kliva upp överhuvudtaget. Inte hjälpte det att det spöregnade ute heller. Till slut så tog jag mig i alla fall upp och jag gav mig sen bara hela dagen till att få känna allt jag behövde känna. Bryta ihop och sen komma igen helt enkelt. Jag vet inte hur många sidor korsord jag löste men det är verkligen en bra grej för att distrahera ångesten.
 
Det blev sen bättre dag för dag och även om jag fortfarande kände mig nedstämd både torsdagen och fredagen fick jag i alla fall lite saker gjort. Jag tvättade håret, skrev om mitt CV så det ska funka bättre för all rekryterings-AI att läsa det, och jag fick iväg några nya jobbansökningar. August ringde också i torsdags och det var skönt att få spy ut och reflektera över allt med nån som också är i samma sits.
 
Lördagen kändes som min bästa dag hittills den här veckan. Jag ställde klockan på när solen går upp och gick sen upp i ganska bra tid och utan att doomscrolla Instagram. Jag var sen igång aktivt hela dagen. Det handlade mest om att städa och göra diverse hushållssysslor men det var skönt att få vara igång och göra saker med händerna liksom. Jag var också iväg med källsorteringen och pantade. Jag dammsög lägenheten och sen satt jag mig och fixade och målade en ny nail art. Allt detta med podden Oss Dansare emellan i öronen. Det är en ung svensk dansare, som jag först hittade på tiktok, som har den och hon samtalar med olika danspersonligheter om dans. Det är väldigt intressant och jag känner att jag, trotts att jag inte är dansare på det sättet, kan relatera väldigt mycket till de ämnena som tas upp. Musikalbranschen och dansbranschen har en hel del gemensamt. Den väcker både tankar och inspiration, jag rekommenderar den varmt!
 
Söndagen började med yoga och sen tog jag en liten promenad men jag var först förbi Clas Ohlson för att äntligen köpa ett ordentligt stativ till min telefon så jag slipper bygga torn med mitt knivställ högst upp så fort jag ska filma selftapes. De hade extrapris just nu så, tips! Mittendelen av dagen var inte så intressant men jag började iallafall kolla på den nya vampyrserien Färjan på SVTplay. På kvällen sen var jag iväg på gymnastikträning men efter en tuff vecka med inte så mycket rehab som jag borde var min smärta i ljumsken tillbaka med full kraft. Det är så jäkla begränsade att ständigt ha ont i benet. Jag körde på så gott det gick ändå och försökte lägga fokuset på stilla salto och side arial träning. Det går som det går, jag behöver verkligen bli starkare det är ett som är säkert. Nåt annat kul på träningen var dock att jag började prata med en kille som är relativt ny och det visade sig att han tidigare också sysslat med musikal och nu även kör drag, så coolt! Vi började prata musikal och rantade om dåliga svenska översättningar haha. Ibland glömmer jag bort hur nördig jag är tills jag träffar och pratar med en annan musikalnörd haha.
 
Väl hemma på kvällen sen råkade jag stäckkolla klart på alla avsnitt av Färjan. Alltså jag är ju typ den mest lättskrämda personen jag känner så att se en skräckserie precis innan man ska sova kanske inte var min bästa idé. Jag tyckte dock inte att den var så otäck just i stunden men den lämnade mig ändå med nåt slags obehag som jag inte hann skaka av mig. Så mitt tips, se den, men inte precis innan läggdags.