emelie

Att gå på daglig träning är och förbli min bästa rutin, jag må inte vara den bästa dansaren men jag älskar verkligen att dansa. Så efter en vecka utan dans och egentligen utan träning överhuvudtaget så var det skönt att vara tillbaka i salen. Det var mer klassisk broadwayaktig jazz denna vecka och det var så skönt. Det har varit mycket mer dans åt det kommersiella hållet på sista tiden, jag gillar det också men jag får struggla lite mer. Klassisk jazz är ju det jag har mest erfarenhet i och känner mig tryggast i så det var skönt att liksom bara få göra lite vanliga hederliga jazzdiagonaler haha. Det var också roliga showiga koreografier.

 

På onsdagen var det ingen dans, det var ju valborg. Jag jobbade dock, jag jobbade faktiskt en hel del den här veckan. Fyra pass totalt och det var lite blandad kompott. Måndagen, onsdagen och torsdagens pass var lite lagom sådär och under lugnare stunder hade jag tid att städa och sortera upp bakom kassadiskarna. Fredagens pass var dock väldigt stressigt. Jag jobbade långpass och det var stundtals väldigt mycket folk. Det är egentligen inte ett problem men jag stod med en ny tjej. Jag vet inte alls hur många pass hon har hunnit jobba så det är verkligen inte hennes fel, för det är inte en lätt butik att lära sig. Men det blev väldigt tung jobbat för mig. Att jag sen fick väldigt ont i fötterna och höfterna ju längre dagen gick gjorde inte saken bättre.

 

Tillbaka till valborg så var jag faktiskt bortbjuden på ett litet firande med tjejerna på jobbet. Jag jobbade mitt pass då på onsdagen och sen åkte jag hem till Maja. Hon bor bara några stationer bort från mig så det är ju väldigt smidigt. Det var en jättemysig kväll, vi drack bubbel, pratade, och åt sushi och så var det en av tjejerna, vars familj äger vingårdar i Italien, som höll en liten bubbelprovning, så kul. Det är verkligen ett superfint gäng tjejer som jag jobbar med på Scorett. De andra var lite mer i partymood än jag så jag åkte hem när de skulle vidare ut men jag kände mig nöjd med det beslutet jag hade ju både jobbat och skulle jobba dagen efter.

 

Helgen denna vecka blev sen väldigt lugn men efter fredagens stresspass på jobbet var det ändå rätt skönt. På söndagen var jag tillbaka på poweryogan dock vilket kändes bra. Sen gick eftermiddagen till bland annat hårtvätt, lite hemmaspa och nagelmålning.

 

Sista veckan hemma i Stockholm innan det bär av till vilda västern för en första vända med rep. Att säga att den har varit fullspäckad är att ta i men jag har ändå haft en del saker för mig. Det har dansats, i vanlig ordning. Denna vecka var det Ambra Succi som höll i klasserna hon är alltså en av originaldansarna i Bounce! Bara det är ju lite coolt. Hur som helst så gillade jag hennes klasser jättemycket! Vi gjorde samma saker alla tre klasser så man fick tid att utveckla och jobba på materialet vilket uppskattas nåt enormt och som inte alltid är så vanligt på proffsklasser.

 

Vi gjorde först en pas de bouree kombination över diagonalen. Det i sig är ju väldigt back to basic men hon hade en tvist på det, nämligen att ändra på var man lägger accenten. I de allra flesta fall när man gör pas de bouree eller andra tre stegs övningar så ligger accenten på det tredje steget och det blir liksom en vana hos oss alla, så att ändra på det och lägga accenten på ettan eller tvåan blir verkligen en mindfuck för en. Hon pratade mycket om att liksom känna det i kroppen och inte fastna i huvudet men det är lättare sagt än gjort haha. Det blev i alla fall bättre dag för dag men alltså hjärnan fick jobba. Jag tycker det är så nice att få liksom öva på sånt här på klass som teknikträning för det är ju exakt det, det är!

 

Vi gjorde sen en rolig men utmanande koreografi. Också där pratade hon mycket om att liksom lyssna och känna med musiken. Att börja dansa direkt och inte vänta till de sista fem minuterna. Det resonerade verkligen med mig för allt som oftast så är jag så stressad att få in stegen att jag liksom glömmer att lyssna till musiken. Det är intressant hur det kan bli så just när det kommer till dans. Jag menar jag är ju som sångerska egentligen väldigt musikalisk och just lyssna är ju ett av mina starkaste verktyg när jag sjunger. Jag önskar komma till ett plan med dansen där jag kan lyssna och känna in musik på samma sätt som när jag sjunger. Jag är hur som helst väldigt tacksam, energipåfylld och inspirerad efter dessa klasser.

 

Förutom dans så har jag jobbat mina två sista pass på Scorett denna vecka. Jag jobbade måndag och torsdag. Måndagens pass var så trevligt, lagom, ganska lugnt men folk som handlade liksom verkligen handlade. Det var bara härlig stämning och bara trevligt att stå och prata med kollegorna och testa lite nyheter från Novita när det var lugnt i butiken. Jag passade även på att göra ett personalköp på ett par 90s inspirerade slip-in klackar från K.Cobler som jag har haft ögonen på. Torsdagens pass var ett låångpass, det hade kunnat varit längre dock men jag hade tid hos min psykolog på morgonen så jag fick komma in lite senare. Men 10.30-19 är långt så det räcker och blir över ändå. Det var dock en rätt lugn dag, kylan ute gör att folk glömmer bort att de egentligen behöver köpa sommarskor. Dagen rullade på men det var skönt att få komma hem sen och lägga upp fötterna.

 

Nåt annat som hänt denna vecka förutom några spontana shoppingrundor och en massa övande av material till sommaren. Var att jag äntligen kunde gå och hämta ut mitt kassettband som jag lämnat in för digitalisering. Jag hittade bandet när jag var i Gävle senast och jag vet att det innehöll en inspelning av mig och Amanda när vi var ca 8 år där vi sjunger sångerna från Lejonkungen. Jag har inte lyssnat på bandet på säkert runt 15 år så det var så kul att få höra det igen, det är verkligen en liten tidskapsel. Nämen alltså vem är denna lilla 8åriga diva! Haha. Det sjungs med sån confidence! Egenpåhittad text, spännande tonartsbyten och det wailas på sina ställen haha, allt med 100% självförtroende. Jag minns att vi även spelade upp detta för klassen på klassenstimme. Hon må varit nervös och försiktig då också men ge henne en scen och det fanns inga hämningar. Det ska nog ändå bli mitt mål, att hitta tillbaka till det självförtroendet. Det har ju funnits där så det borde gå att få fram igen.

 

Jag skickade också filen till Amanda. Så mycket tokigt vi hade för oss när vi var små och så kul att vissa saker, som detta band, finns sparat. Det är så fint att vi fortfarande har kontakt även om den är lite mer sporadisk nuförtiden. Galet att tänka att hennes dotter nu är i ungefär den åldern som vi var när vi spelade in bandet.

 

Denna sista helg hemma på ett tag har spenderats just där, hemma. Det har städats och övats och bara varit ledig typ. Igår var jag inne på yogan på morgonen och det borde ju inte vara nåt speciellt men jag vet inte riktigt vad som hände. Det ska vara ett maxantal på klassen på 24 pers. och redan då är det väldigt trångt eftersom han vill att vi sitter på två rader. Nånting blev dock tokigt igår för det bara fortsatte välla in folk, tillslut tror jag vi var runt 30 pers. inne i den lilla salen. Det kändes verkligen som man stod med ansiktet i röven på den framför i vissa positioner…  Klassen gick sen bra trotts trängsel men det var mycket nya personer där så han förenklade en hel del. Men utrymmet finns ju alltid att modifiera och göra lite mer utmanande positioner också utöver vad man själv känner för. Jag brukar vilja få in lite huvudstående, handstående och underarmsstående. Det var lite kul för efter klassen var det en av de lite yngre killarna som fått tränga in sig i mitten som kom fram och var så imponerade av handståendena haha. Fint ändå att kunna inspirera lite.

 

Nu när denna vecka är över så går vi in i rep och jag vet inte riktigt hur jag kommer göra med bloggen under sommaren. Vi vet ju alla hur det gick förra året… Men jag vill uppdatera, både för mig och för att jag ändå har några läsare som uppskattar att jag skriver. Det kommer i alla fall komma nåt inlägg till innan sommaren så får vi se hur upplägget blir sen.