Vecka 28, 29: Tvättdans, förkylning, ösregn och sommarvärme

Vecka 28
Veckan började med en ledig dag där jag främst passade på att laga matlådor. Att laga mat här är inte det mest smidiga men man gör så gott man kan t.ex. sitta på golvet i stugan och hacka lök haha. Sen på kvällen hängde jag med August i hans stuga om jag inte mins helt tokigt så kollade vi på Once. Det gäller att kultivera alla jag känner med mina favoritfilmer haha och som tur var så tyckte han om den.
 
På tisdagen var jag tillbaka på jobbet, jag var Sammy för både Rebecca och Paulina var lediga så Lisa hoppade in på Katy. Jag minns inte så mycket av arbetsdagen men jag tror allt rullade på bra och på kvällen sen spelade vi hint några stycken här i Daisy. På onsdagen väntade säsongens första superdag, jag vet inte om det är ett vedertaget uttryck men enligt besöksprognosen så skulle det bli väldigt mycket besökare. Vädret var också toppen och vi var fyra i ensemblen för dagen dvs. Clem fick göra comeback. Det lutade åt en riktig toppendag så vi taggade igång med camp rock och Hanna Montana på morgonen när vi hämtade tvätten. När jag stod där inne på kostym och väntade på Lisas snickarbyxor kom de andra tjejerna indansandes och så dansade tillbaka med tvätten längst hela Main Street haha. Att vara en tjejensemble har verkligen sina perks! Dagen rullade på och sen på kvällen hängde vi på bryggan och var med på musikquizet. Det blev ingen vinst denna gång men vi hade kul ändå och tillbaka i Daisy sen hängde jag lite med August utanför hans stuga. Patrick var också förbi som han brukar och det hela slutade med att han och Jonathan låg nerbäddade i Jonathans säng och kollade på Skam, gullisar! På onsdagen sen jobbade jag mitt sista pass för denna period, jag och Lisa hade bytt lite ledighet så jag jobbade bara tre dagar. Jag var tillbaka som Sammy igen och dagen rullade på bra vad jag minns det förutom en del mensvärk.
 
När vi sen kom hem efter jobbet möttes vi alla av Lisa som fixat gatuskyltar till Daisy så nu är det utsatt var Naughty Bend, Strip Lane, Sexy Pepparkaksgränd och Broken Road ligger ifall man tappar bort sig här i Daisy haha, så fint fixat och så roligt med våra gatunamn. Jag och Filippa bor alltså på Naughty Bend. På kvällen sen hade Sosso förberett ännu ett musikquiz. Jag var egentligen väldigt trött efter dagen men bestämde mig för att vara med ändå. Jag trodde jag skulle kunna vända det hela men tröttheten, mensvärken och några andra omständigheter fick mig bara att känna mig riktigt skör och tillslut så blev det nog så jag gick in i stugan och grät en skvätt. Som en tursam slump så kom även Filippa in i stugan en sväng för att hämta nåt och stannade kvar med mig vilket jag är väldigt tacksam för. Det var så skönt att bara få prata av sig lite och jag mådde så mycket bättre efter.
 
Mina två lediga dagar spenderade jag både men att fixa och städa och sånt hemma i stugan men också med att gå i parken. Jag var ju ledig en annan dag än vanligt så då passade jag på att gå och se Billy & Annie Show samt Zorro så jag fick se de som i vanliga fall har samma lediga dagar som mig jobba. Väl i Mexiko passade jag även på att köpa nachotallrik med mig hem som en sen lunch, så trevligt! Jag tog så mycket ostsås att jag nästan skämdes haha. På lördagen var det ju spelning med på bryggan som vanligt så då hängde vi där ett gäng vilket var trevligt.
 
På söndagen var det tillbaka på jobbet igen och jag mådde typ okej men hade en liten oroande förkylningskänsla i halsen som började smyga sig på. Jag försökte ignorera den så gott det gick och det gick ändå riktigt bra att jobba vad jag minns det. Så jag höll tummarna på att halskänningen skulle ge med sig. På kvällen sen var det AW och i och med värmen som börjat ge sig till känna mer och mer passade jag på att ha min rödvit-rutiga klänning. Alltid härligt att inte behöva ha tights och jacka på sig. Det var en trevlig AW vad jag minns, vi satt först och drack vin i Daisy, jag Paulina och Filippa sen var vi alla (speciellt jag och Paulina) mycket taggade på att äta chicken nuggets. AW maten må inte vara toppen i år men bra nuggets tackar man ju ändå inte nej till haha. Vi köpte alla varsin buffé men turades sen om att hämta mer nuggets så fort de tog slut. Jag vet inte hur många jag åt allt som allt men det var så värt det haha. En inte så händelserik AW-kväll kanske men trevlig i alla fall.
 
(Inlägget fortsätter efter bilderna)
 
Vecka 29
Med tre av fyra sjuka av oss som skulle jobba för dagen så började väl kanske inte denna vecka helt ultimat. Jag hade precis som dagen innan bara lite ont i halsen men inte så att det satt på rösten så jag kände ändå att jag kunde jobba. Lisa var den som mådde sämst så hon tog en sjukdag och Anna som inte heller mådde så bra men lite bättre kämpade sig igenom dagen. Paulina var frisk och jag hade som sagt min röst intakt så vi tog oss ändå ganska så bra genom dagen även om det såklart är kämpigt att jobba när man inte mår toppen. Vädret var också sisådär, lite regn, lite sol men lagom till att vi körde igång vårt sista set så verkligen öppnade himlen sig. Nämen det var galet vad mycket det regnade! All publik sökte sig under alla tak som Main Street har att erbjuda och vi dansade på ute i regnet. Jag tror ändå att vi gav publiken en minnesvärd upplevelse men jag överdriver inte när jag säger att jag var blöt ända in på underkläderna efteråt och då har jag ändå cykelbyxor på mig under mina snickarbyxor.
 
Tur i oturen ändå att fastna i regnet under sista setet för då kan man ju ändå byta om till torra kläder direkt efter. Det var bara det att när jag sen skulle gå hem till Daisy kom jag ungefär halvvägs så öppnade sig himlen igen… Det är inte mycket mer man kan göra än att skratta åt eländet. Kvällen sen försökte jag mest vila så mycket som möjligt och verkligen be för att få vakna frisk dagen efter.
 
På tisdagen var det Anna som mådde sämst och stannade hemma så Lisa var tillbaka. Jag mådde typ samma men tänkte att jag hade ju tagit mig igenom två dagar nu så jag borde klara en till. Jag kände dock jag tillskillnad från de andra dagarna mådde jag bara sämre och sämre ju längre dagen gick och det är inget gott tecken. Jag tog mig igenom dagen helt okej dock och efter jobbet var jag med och åt dansk koldskol tillsammans med de andra. Jag gick och la mig extra tidigt och hoppades verkligen på att jag skulle kunna jobba dagen efter också men när jag sen vaknade på morgonen alldeles slö och rosslig i halsen så fick jag kasta in handduken. Jag låg därefter hemma i sängen i stugan hela dagen. Jag tyckte mig ändå må helt okej sen på kvällen vilket också betydde att jag kunde följa med på bio precis som vi hade planerat! Dock hann vi bara komma fram i Värnamo innan det kändes som kroppen kom ikapp mig. Det gick okej att sitta och kolla på filmen, vi såg nya superman. Men efteråt när vi sen åkte och handlade på Coop kände jag mig alldeles snurrig och tung i huvudet verkligen feberkänningar och det är ju sällan ett gott tecken.
 
Jag ville verkligen vara frisk till att jobba sen på torsdagen och gick ändå upp i servicehuset på morgonen och gjorde ett tappert försök att ignorera mina symtom men väl där inne mötte jag Rebecca som bara kollade på mig en gång och sa ungefär ”du ser ut som skit, gå och lägg dig, du ska absolut inte jobba idag”. Vi må alla ha svårt för att inse våra egna gränser så det är bra att vi kan säga till varandra när man försöker ta orimliga beslut. Sagt och gjort gick jag och la mig igen och spenderade ännu en dag i sängen och denna dag låg jag verkligen kvar där också hur tråkigt det än är. På kvällen sen kom August förbi med kantarelltoast, nämen hur fint!
 
På fredagen mådde jag bättre, fortfarande ont i huvudet men betydligt piggare, så skönt! Jag låg och vilade ganska mycket ändå för säkerhetsskull men var uppe och duschade och tvättade håret samt tvättade. Skönt att få känna sig lite fräsch igen och att få bädda rent det gör mycket för måendet det också. På kvällen sen var det dags för årets upplaga av Dead Mans Walk. Där tågarna och stuntarna tävlar mot varandra på stuntarenan som ett tv-spel fast live. Det är verkligen svårt att förklara, man måste vara där. Hur som helst så var det kul att titta på och kul att få komma ut ur stugan och umgås med lite folk igen. Till slut stod Alfred från tåget som segrare, en välförtjänt vinst, han var verkligen iskall på banan.
 
Lördagen var min sista lediga dag och förutom huvudvärk så kände jag mig på banan igen. En sista dag av återhämtning kändes precis som det var det jag behövde och det blev verkligen en vilodag. Filippa var också ledig och lite krasslig så vi satt inne i stugan hela dagen och bara tog det lugnt och pratade om allt och ingenting, väldigt trevligt! Efter en hel dag med vila i värmen så kände jag mig helt återställd och därför var det också helt underbart att få åka iväg och bada på kvällen. Det var verkligen en riktig drömsommarkväll. Film-moment lik skulle jag säga. Kvällssol, fina vänner och massor av skratt! Det var så pass varmt i vattnet och på land att man kunde komma upp ur vattnet och sitta på bryggan utan att frysa. Att bada utomhus utan att frysa är verkligen inte nåt jag tar för givet haha.
 
På söndagen var jag äntligen tillbaka på jobbet igen! Fortfarande i värmebölja så det var tungt på alla sätt och vis att jobba i gassande hetta men jag var tacksam att få vara frisk och vara tillbaka i parken. På kvällen sen var det AW och jag passade på att ha på mig min lilla svarta klänning nu när man varken behövde strumpbyxor eller jacka. Det var en av de bästa aw:na hittills med bra väder och öppen scen. Folk sjöng och spelade, Patrick körde stand-up och Anna och Frida tog oss alla på sängen med en improviserad sketch haha. Det var också tacos till mat men tyvärr ingen ostsås… jag grät stilla tårar inombords. Hur som helst en härlig kväll som sen avslutades med lite häng i Daisy innan det var dags att sova. Det är verkligen sommar på riktigt när man kan sitta bararmad utomhus kl. 23 och inte frysa.