emelie

Föregående veckan hade jag ändå börjat skriva på i mer närtid så vi får se hur mycket jag minns av vecka 29, önska mig lycka till haha. 

 

Jag minns tyvärr inte så mycket av jobbdagen men på kvällen hade vi zumba med Rebecca så jag antar att jag gick runt hela dagen och försökte få folk att komma dit haha. Zumban på måndagar är verkligen nåt jag ser fram emot och denna gång körde vi rakt under en regnbåge! Hur fint! Vi försökte ta lite fina hoppbilder med den i bakgrunden men ja det gick kanske inte som vi tänkt haha… och mitt lår gillade heller inte splitt hopp o-stretchad… man lär sig av sina misstag hehe.

 

På tisdagen hade jag mitt sista jobbpass innan ledigt, vi jobbar ju 6-dagars veckor. Det var slitigt, rösten var trött och kroppen var trött men vi tog oss igenom. Efter jobbet sen hängde jag med Lisa och några stuntare till gymmet. Jag var mest där för att träna lite handstående och stretcha vilket kändes lagom efter en hel arbetsvecka. Men jag testade några styrkegrejer också som de andra höll på med och jag och Lisa passade på att ta lite vighetsbilder.

 

På onsdagen var jag ledig och det var fint väder, så förutom städ och fix och sånt, passade jag på att sätta mig ute i solen och äta glass med jordgubbar och chokladsås. Men sen skrev Viktor och undrade om jag ville hänga så då promenerade jag till honom i Daisy men jag hann knappt komma dit innan tjejerna ringde på mig och ville ha glassleverans och det är en viktig del av varma dagar så jag och Viktor började promenera mot p-maten. Vi hann dock bara till tågövergången där vi blev stoppade av rätt skärrade Thomson och Annie och Calle kom civilklädd med handen i ett bandage så Viktor fick skjutsa honom till akuten och jag fortsatte på mitt glassuppdrag. Det är snabba vändningar även på lediga dagar på Chappen.

 

Onsdagskvällen bjöd sen på aw som vanligt och vi började kvällen i Daisy med att dricka GT. Calle och Viktor kom tillbaka från akuten och han hade alltså brutit tummen, stackarn! Men han hade i alla fall slagit rekord på den mekaniska tjuren och det är ju ändå nåt. Tragikomiskt men man får försöka hålla sig positiv när skador händer. Vi promenerade i alla fall bort till Mexico och åt middag där och kvällen rullade på. Kostymtjejerna gjorde ett underbart dansuppträdande till Beyoncés Texas Hold ’Em. Sen minns jag tyvärr inte riktigt om det hände nåt mer speciellt just denna aw, men jag antar att vi dansade och folk sjöng på open stage och det drogs till Daisy efteråt. Jag vet bara att jag gick hem i ganska bra tid för jag hade planer för dagen efter.

 

På torsdagen stod höghöjdsbana på schemat! Viktor och Hjalmar skulle nämligen ha klättrat veckan innan men det blev inställt pga. stormen så när de bokade om till veckan efter frågade jag om jag fick hänga på och det fick jag! Det var två trötta men taggade killar som hämtade upp mig på morgonen. De hade inte gått och lagt sig i tid efter aw:n så att säga... Hur de ens stod på benen is beyond me haha. Vi skulle i alla fall till Isaberg som låg några mil bort. Vi lämnade också Chappen på den kanske mest populära dagen på hela sommaren, bilkön gick liksom i flera km bort från parken. Hur som helt så körde vi dit, checkade in och bytte om till klätterutrustning.   Det var först en säkerhetsgenomgång och man fick testa hur man gör med utrustningen och hur allt funkar, sen ville killarna direkt ge sig på den röda banan vilket alltså är den näst svåraste och avslutas med ett hopp från 15m. Ja det var bara att hänga på, jag kan ju inte vara sämre liksom haha.

 

Men Emelie, är inte du jättehöjdrädd och grät upprepade gånger när du klättrade klättervägg senast? Ja, jo, men av att klättra höghöjdsbana så har jag insett att visst, jag är jättehöjdrädd men jag tror jag också är väldigt kopplat till just klätterväggar. Jag klarar helt enkelt inte av den typen av problemlösning i combo med hög höjd. Så banan gick ändå förvånansvärt bra, alltså förstå mig rätt det var läskigt! Men jag tog mig ändå framåt. Jobbigaste delen av banan som var just en klättervägg hade jag tårarna brännande i ögonvrårna på men Viktor som klättrade före mig stod på plattformen och peppade och guidade mig igenom väggen så jag inte fick panik. Så kom vi till sist till slutet av banan där man antingen kunde välja att klättra ner eller göra ett hopp från 15m. Allt talar ju emot att jag skulle hoppa men ibland så är det som att jag bara bestämmer mig för att göra nåt jag egentligen inte vågar. Liksom Viktor och Hjalmar var ju inställda på att hoppa och jag kan ju inte, inte hoppa då haha… Det var ju också en liksom bungylina som man spände fast sig i så egentligen så faller man ju bara fritt i några meter innan den tar tag och istället hissar ner en, det gjorde också att det kändes lite bättre på nåt sätt.

 

Viktor var först ut och han liksom bara klev av plattformen, sen var det min tur och det var bara upp dit och dra av plåstret, jag tog till och med ett litet skutt haha. Det kittlade ordentligt i magen och jag var skakis efter men det var så kul! Och jag är så glad att jag gjorde det! Hjalmar var sist och jag och Viktor satt och hejade på från marken. Väl nere på marken alla tre så firade vi med en gruppkram och sen var det bara att fortsätta med nästa bana. Jag kände mig typ ganska nöjd efter hoppet men vi körde några banor till, blåa banor som var lite lättare men som ändå kom med sina specifika problem. Jag var nämligen utomordentligt dålig på alla banor med en zipline… Jag vet inte varför men jag kunde inte få dem att inte åka så galet snabbt eller snurra runt mig. Jag vet inte hur många träd jag åkte verkligen rakt in i… Det var en zipline som var jättelång där jag liksom kraschade in i trädet och sen skjutsades ut igen halva banan och fick dra mig själv in med hjälp av armgång… Hjalmar som klättrade före mig höll dock på att ramla av plattformen av skratt varje gång jag kom dundrande in i ett träd så det är ju fint att kunna roa andra i alla fall haha.

 

Viktor gav sig på den svåraste banan också men då hade i alla fall jag gett upp för dagen. Men han klarade den och det var lagom till att vår klättertid var slut så vi klädde om och så körde vi till Hestra-grillen för lunch. En liten, liten grill i den lilla, lilla byn Hestra. Hjalmar och Viktor hade ätit där veckan innan och tyckte gubben som ägde stället var skön så då blev det dit vi åkte. Hjalmar hade till och med satt på sig sin eldskjorta för att matcha elddekoren utanför. Det var god mat, väldigt billigt och vi kunde sitta ute i solen och äta. På hemvägen sen stannade vi i Gnosjö och köpte glass och kikade i secondhand butiken där. Det var en så väldigt trevlig dag och jag är så glad att jag fick hänga på!  Jag var tillbaka på Chappen igen lagom till Paulina och Josefins paltkväll! Nämen hur mysigt? Jag har aldrig ätit palt innan. Det stektes palt i mängder och det serverades sen med sylt, smör och fläsk. Det var så gott! Det var också så trevligt att äta paltmiddag tillsammans och jag berättade för alla som ville höra om att jag hoppat från 15m haha.

 

På fredagen vaknade jag och hade konstigt ont i knävecket, det visade sig nämligen att åka med ryggen först rakt in i träd med plattformar kanske inte är så skonsamt ändå. Jag hade ett helt galet stort blåmärke haha… det var så enormt att det syntes genom mina vita strumpbyxor jag har som Clem. Fredagen rullade på, det var fint väder men tyvärr så är just jobbdagarna nåt jag minns absolut minst av när jag bloggar ikapp så här, de smälter liksom ihop med varandra. Men eftersom det var fint väder så bestämde sig Rebecca och jag att vi skulle åka och bada efter jobbet! Det var kallt i vattnet men det var härligt att få svalka av sig och bara mysigt att hänga med Rebecca.  Kvällen sen var kanske inte toppen, jag satt själv i mitt rum på wwi och kände mig lite nere, ledsen för att jag varit ledig när vi hade en fotograf på plats tidigare i veckan och fomo för att det verkade ha hänt nåt spontant roligt i Daisy på kvällen som jag missat. Det är mycket upp och ner i måendet när man sitter fast ute på mossen.

 

På lördagen jobbade jag, min andra dag för jobbveckan, jag tror jag var Clem om jag inte minns fel. På lördagskvällen var det sen en extra aw. Eftersom aw:n på onsdagen veckan innan blev inställd pga. stormen så fick vi dubbla aw:s denna vecka. Det var en väldigt lugn stämning, vilket ändå kändes lite lagom. Det var många som inte var där eftersom många redan hunnit planera in andra saker. Men vi åt natchotallrik, pratade och dansade lite. Jag pratade en hel del med Pontus, jag tror jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg men vi är ganska lika och klickar väldigt bra. Så när aw:n var slut och alla drog till Daisy där det egentligen inte hände så mycket så tog vi den långa promenaden från Daisy till wwi. Vi gick och pratade om lite allt möjligt, livet, film, Chappen etc. etc. och det var bara supertrevligt. Sommarkvällspromenader ändå! Det blev också lite starten på vår spontana filmklubb.

 

Jag rekommenderade nämligen filmen Before Sunrise till honom. Det är ju en av mina absoluta favoritfilmer, en film jag brukar rekommendera till folk som jag tror skulle uppskatta den. Jag är dock alltid 100% inställd på att folk liksom inte kommer att se den. Så hör och häpna när jag kom in på lunchen på söndagen och Pontus berättade att han hade sett den!  Mitt bästa är ju att få diskutera film och särskilt när det kommer till mina favoritfilmer så vi satt hela lunchen och diskuterade. Det var ett tag sen jag såg den men jag har ju sett den många gånger och har starka åsikter om den. Men det var intressant att få höra vad nån annan tycker och vad man håller med om och inte. Ett så givande samtal.

 

Söndagskvällen sen bjöd på Chappens årliga båt race. Jag var inte med och tävlade men absolut på plats för att heja! Det blev ett jäkla race ändå! Många av båtarna var väl kanske lite tveksamt sjödugliga haha men det var roande att kolla på när de försökte simma sig runt. Det var tur att det var högsommarvärme i luften i alla fall. Det var en fin kväll som kändes värd att ta vara på så jag, Isabel, Douglas och Fanny bestämde oss för att sätta oss och ta ett glas på Howdy’s i kvällssolen. Supertrevligt och ett fint avslut på veckan.