emelie

Well long time no see eller vad säger man ens efter ett uppehåll på över 10 veckor... Men som jag skrev så visste jag ju inte riktigt hur det skulle se ut med uppdateringen här under sommaren och ja... det gick ju sådär haha. Vilket på ett sätt dock är bra för det betyder att jag har haft väldigt mycket kul saker för mig och har helt enkelt inte haft tid att skriva. Det kommer nog ta en stund att komma ikapp med allt igen, och risken är stor att jag glömmer eller missar att skriva om saker som hänt men jag ska försöka mitt bästa.

 

Är det nåt man kan vara säker på med den här veckan så är det att ungefär det mesta gick åt helvete, mer eller mindre i alla fall och på så många olika plan. En kaosvecka både känslomässigt, mentalt, fysiskt, materiellt ja listan bara fortsätter. Det tragikomiska med det hela är att det verkade gälla alla och parken också.

 

Jag började veckan starkt med att ha jätteont i magen. Jag hade inte ont när jag vaknade på morgonen men allt kändes väldigt skört, som om jag bara väntade på att smärtan skulle bryta ut igen. Jag klarade mig igenom frukosten men sen fick jag ont igen precis innan vi skulle köra första setet. Jag tänkte att jag bara kör och hoppades på att det skulle släppa efter Cotton Eyed Joe men det var ett envist magont. Jag tog mig igenom allt men med kallsvetten lackandes så jag fick fly in i logen sen. Jag tog en värktablett och satt med huvudet i bordet ett tag och tack och lov så hjälpte det. Fy fan för magont alltså. Resten av dagen gick bra sen men jag var lite skärrad tror jag. Nåt som också gjorde det bättre var att jag hade ett jättefint möte med ett litet barn under dagen. Kan han ha varit runt 3 år kanske? Han tyckte i alla fall att Clementine var den vackraste han nånsin hade sett! Nämen hur gulligt! Så han fick en kram och fick ta bilder och sen varje gång vi gick förbi dem i parken så ropade han och vinkade, så söt!

 

På kvällen var det äntligen dags för zumba med Rebecca igen och det tror jag också räddade mig från magont, att få ha kul och röra på sig! Vi hade lyckats få dit en hel del folk också så vi var ett helt gäng som dansade tillsammans och efter hängde jag med Tuva, Viktor och Hjalmar till Howdys en sväng vilket var trevligt.

 

Jag var sen ledig tisdag och onsdag och man hade kanske tänkt att det vore rätt skönt och visst, det var skönt att komma ikapp lite med livet, städa, tvätta och sånt men det var också två ensamma dagar med väldigt mycket ångest tyvärr. Jag var på filmkvällen på tisdagskvällen för de visade Spirited Away men jag borde ha gått därifrån för ångesten låg liksom och bubblade, det är lätt att vara efterklok. På onsdagen drog världens storm in över parken och när jag säger storm så menar jag verkligen det! Jag satt instängd på mitt rum och skrev på bloggen när det blev kolmörkt och började blåsa och hällregna och hagla samtidigt som det åskade och blixtrade nåt enormt. Elen gick också så jag stod där inne i mörkret och kikade ut genom fönstret på misären utanför. Det regnade alltså så kraftigt att det översvämmade hela parken och de var tvungna att utrymma och stänga! Galet! 

 

Av förklarliga skäl så kunde vi därför inte ha en vanlig AW i Mexico på kvällen så det drogs ihop en spontan aw på Wild West Inn istället. Jag var inte alls i fest mood och vågade heller inte riktigt dricka alkohol pga. mitt magont tidigare i veckan men jag kände ändå att det var bättre att gå dit än att fortsätta sitta själv på mitt rum. Det var en pers… Matilda och Julia var riktiga hjältar som försökte sitt bästa att få mig att må bättre men det var mycket ångest som styrde tyvärr. Kvällen vände ändå efter en stund, jag vågade mig på att i alla fall dricka en cider och jag gick runt och försökte socialisera med folk. Bästa på hela kvällen var att sitta på trallen och prata om livet och scenkonst med Isabel och Fanny!

 

Det var skönt att komma tillbaka till jobbet igen på torsdagen. Tyvärr så har det gått på tok för lång tid så jag minns inte riktigt hur dessa jobbdagar i slutet av veckan gick men jag tror de var fina! Det kändes lite som den kaosiga veckan ändå vände där i slutet mot det bättre. Jag kände mig fortfarande lite ensam på kvällarna men tog mig i kragen på fredagen och skrev och frågade Isabel om hon ville ha en te-kväll med mig och det slutade med att jag blev inbjuden på pannkakskväll med alla kostymtjejerna. Vi satt ute vid grillplatsen på wwi och Lisa stekte pankakor och det var så väldigt mysigt!

 

Slutet på veckan rullade på och på söndagen kom Alice och besökte parken! Och hon, han verkligen se varenda show! Jag trodde mamma och pappa var effektiva men jag tror nog Alice tar priset haha. Det var så fint att ha henne här och trotts lite regn så höll ändå vädret sig ganska okej hela dagen. Jag hade också ett av mina finaste möten med ett barn denna dag, det var en tjej som kom fram till mig efter set 4 och pratade på lite knackig engelska och frågade om jag kunde lära henne hjula på en hand. Hon berättade att hon var från Ukraina och att hon hade hållit på med gymnastik där men att hon inte kunnat fortsätta nu när hon var i Sverige för det fanns ingen gymnastikförening där hon bor och hennes mamma kunde inte skjutsa henne längre bort. Nämen jag ville bara bryta karaktär helt, ta den här flickan under armen och bara hitta en gymnastikförening som kunde ta emot henne och hämta upp henne där hon bor! Hon var så duktigt också! Jag coachade i alla fall henne en stund och försökte peppa så mycket jag kunde och tipsa om sånt man kan öva på hemma men åh mitt hjärta alltså! Jag hoppas jag i alla fall kunde ge henne lite självförtroende att fortsätta öva!

 

Alice stannade över natten också så på kvällen tog jag med henne på pizzakväll i Daisy. Det var Douglas som hade bjudit in på pizzakväll och jag vet nog inte riktigt vad jag väntade mig men det var långt ifrån det som mötte oss när vi kom dit. Det var nämligen full on pizzeria inne i köket. De hade stora plastbackar fulla med deg som Douglas och Viktor stod och kavlade ut och som sen Hjalmar stekte i alla Daisy Towns stekpannor. Sen var det bara att ta sin botten, välja topping och in i ugnen. Jag och Alice delade på två pizzor och det blev riktigt gott! Det var en jättemysig kväll och vi var ett härligt gäng som var med och åt. Det var också kul att Alice fick träffa alla samt att se kulturkrocken när en civilingenjör försöker förklara sitt jobb för ett gäng kulturarbetare haha.

 

Vi blev inte kvar jättesent utan gick tillbaka till mitt rum sen och satt och pratade bara vi. Det var ju ett tag sen vi sågs och vi båda hade så mycket att berätta om. Allt som händer på chappen är ju lite som paradise hotel on crack liksom haha. Ett toppen avslut på en kaosig vecka och här tror jag verkligen att det vände för resten av sommaren.