emelie

Det var en spännande hellweek vi fick, mycket otur och oväntade händelser och det kändes lite overkligt alltsammans som om man kände på sig att det inte skulle bli som vanligt. Jag vet inte men jag har pratat med fler om det och vi var ändå några som delade den känslan. Hur som helst så körde vi två genomdrag på måndagen som var totalt kaos vilket inte är så konstigt haha och genomdraget på kvällen drog ut på tiden så vi var kvar i skolan till nästan kl ett på natten för att få notes haha detta liv alltså... Tisdagen gick åt till att jämna ut kören i mickarna så alla nummer skulle gås igenom sen på kvällen ännu ett genomdrag som gick lite bättre än måndagen. På onsdagen jobbade vi med att korta ner Heathers på dagen, den var ju fortfarande för lång så vissa repliker och sånt var tvunget att strykas för att vi skulle komma ner till iallafall 35 min istället för 42... haha. Det började bli lite tufft nu med många sjuka inklusive mig själv och många trötta röster. Fotografen var på plats på onsdagen och vi tog bilder till programbladet och på showen. Jag var inte speciellt nöjd med Heathers men blev peppad av mina fina klassisar tack och lov att vi kan peppa varandra. Genomdraget fick dock ett abrupt slut när pianisten i bandet svimmade mitt i steppnumret och vi fick märkbart chockade avbryta och alla gick nog hem den kvällen med en ganska konstig magkänsla.

 

På grund av allt som hänt och så många halvkrassliga fick vi en ledig dag på torsdagen, vissa var på plats ändå och målade scenen och fixade med rekvisita men jag kände att jag behövde vila så jag var hemma. Vi körde istället två genomdrag på fredagen, ett genomdrag och ett genrep och min stackars sångröst kämpade på. Genrepet kan ha varit min bästa gång hittills med Candy Store för jag visste att min röst var sliten och förkyld så jag jobbade med all jäkla energi och sångteknik jag bara kunde vilket också ledde till min bästa sånginsats!? helt sjukt för min röst bar knappt i scenerna sen. Hur som helst så var jag nöjd över genrepet och det var så sjukt härligt att äntligen få publik det behövdes verkligen!

 

På lördagen sen väntade premiären och mina föräldrar var här! Så först på förmiddagen var de hos mig och fikade och sen gick dem på föreställningen på kvällen. Det var en rätt jobbig dag psykiskt min röst var nästan obefintlig och jag hade panik över att sjunga mycket tårar och stress innan så jag hann inte riktigt njuta av premiärkänslan tyvärr men jag försökte. Det var en tuff show jag fick jobba så hårt och jag var inte nöjd för det går helt enkelt inte att sjunga exakt så bra som jag vill när rösten är förkyld så det var tufft men jag fick mycket pepp och alla var så stöttande och fina så det kändes bättre ju längre kvällen gick jag gjorde mitt bästa och det var ändå bra för att vara så sliten med en sån svår låt. Det var så kul att mamma och pappa äntligen fick se och så härligt att vi ändå fick en premiär för det var ju lite osäkert innan då också. På kvällen efter var det traditionsenligt korv med bröd fika i matsalen och det var så mysigt att bara få fira premiären tillsammans. 

 

På söndagen var vi tillbaka för föreställning två och tack och lov med en bättre röst från min sida massa ånga och bubblande på förmiddagen gav också resultat. Vi sminkade, värmde upp och taggade igång. Jag var så mycket mer känslomässigt stabil denna föreställning och även fast jag fick en liten tupp i sången så kände jag mig överlag nöjd med showen, den är så sjukt rolig att göra och jag älskar att få göra den med alla dessa fina klasskompisar! På kvällen väntade premiärfest a.k.a. nu kan vad som helst hända för alla kommer bli kaos haha vilket det också blev. Vi började hos Anna med pizza och G&T sen tog vi oss till lokalen och jag drack alldeles för mycket bubbel och kvällen fick ett spännande slut haha. Bakisångest deluxe dagen efter men det var en kul kväll är det nåt vi kan så är det ju att festa galet haha. En galen och oväntad avslutning på en galen och oväntad showperiod.