Justja jag ska gå Bjärnum!
24 maj 2019
Vem kollar sätter sig och kollar filmen Psycho (1960) av alla filmer när man väntar på ett auditionresultat... ja tydligen jag! haha jag var så fruktansvärt nervös och tänkte att jag måste distrahera mig med nånting helt annat och sen har jag ju aldrig sett den innan och den har precis kommit på Netflix så två flugor i en smäll typ... Hur som helst så sitter jag där, jag har lagt ifrån mig mobilen på sängen och stängt av mejl aviseringarna på datorn, Marion har just blivit mördad i duschscenen och privatdetektiven är Norman Bates på spåren när Alex flyger in skrikandes genom min dörr VI HAR KOMMIT IN PÅ BJÄRNUM!!!!!!! och inte bara vi heller utan en hel drös till som kommer inspringande genom vår ytterdörr och vi står i några galna minuter och hoppar, kramas, gråter, skrattar och skriker i vår hall och en följer några chaosiga timmar där alla ringer nära och kära för att berätta de glada nyheterna innan vi tillslut landar på jorden på golvet i vår hall igen.
På kvällen åkte vi till Hässleholm och firade med sushi. Resten av helgen sen blev verkligen en chans att slappna av ordentligt. Det var marknadshelg ungefär som i höstas men mitt i byn denna gång. Så vi var såklart där och kikade på lördagen och sen på kvällen passade vi på att festa till det ordentligt först uppe i Svalis för att sen dra oss till partytältet nere på marknaden, vissa blev fullare än andra om man säger så haha men det bjöd på en hel del skratt från vi som var lite nyktrare haha.
Den fredagen då för snart tre veckor sen var en bergochdalbana av känslor utan dess like, jag mådde så dåligt innan men så extremt bra efter! Det känns helt galet och fantastiskt och alldeles alldeles underbart och jag kan knappt fatta det ibland att jag faktiskt ska få gå Bjärnum till hösten! Tillsammans med några av mina bästa vänner också! Det är som att kunna andas igen efter att ha kippat efter luft i två månader. Jag får fortsätta utvecklas och hålla på med det jag älskar ett år till och sen är det bara att satsa vidare efter det. Efter allt jäkla slit och alla nej jag fått genom åren känns det så galet skönt! Det har inte riktigt landat än även fast det snart har gått tre veckor och det kommer nog inte riktigt landa förens jag står där i den lilla lilla hålan i norra Skåne i slutet av augusti.
