emelie

Efter att ha sagt hejdå till de tjejerna jag tog sällskap med från Bjärnum hoppade jag på tåget mot Svalöv och min sista ansökning för i år på Fridhem. Förra året när jag sökte kom jag dit mycket tidigare på eftermiddagen och kunde gå och se tvåornas slutföreställning med eftersom jag åkte direkt från Bjärnum så hade klockan redan hunnit bli strax efter åtta på kvällen innan jag var framme.

 

Som tur var så var det fler än jag som också kom senare så jag tog sällskap med Frej som kom samtidigt som mig från bussen och gick en liten rundtur runt skolan som slutade med att jag försökte mig på att ge privatlektioner i handstående haha men det gick bra. Lite senare på kvällen så kom även lite fler kända ansikten dit bl.a. Hedvig och sent, sent kom även Agnes som hade haft otroligt mycket strul med tågen.

 

Att sova på en pilates-matta är kanske inte att rekommendera men faktum är att jag sov betydligt bättre på den än vad jag gjorde på min stora luftmadrass förra året... haha hur som helst var det dags för första provdagen och jag var så nervös att jag trodde jag skulle dö lite halvt, jag tvingade i mig frukost så gott det gick men det kändes mest som jag bara ville spy upp allt igen... Jag och de flesta av mina kompisar hamnade i första ansökningsgruppen så vi körde igång på en gång med uppvärmning och sen satt proven igång. Jag hade varit lite taktisk i år så jag slapp vara först in men jag var bland de typ 7 första iallafall vilket kändes mycket bättre. Första provet går snabbt, det är bara in och ut igen i princip men det gick bra, jag körde samma monolog som jag gjorde i Bjärnum dagen innan så jag var väldigt förberedd sen gick den kanske ännu bättre i Bjärnum men jag var nöjd.

 

Nu började bara en lååång helvetesväntan på resultatet.... Jag hade sån galen ångest alltså nervositeten åt upp mig inifrån och jag lyckades bara få i mig lite panering och en färskpotatis till lunch för jag mådde så dåligt. Tillslut så kom det iallafall, resultatet och jag kan knappt beskriva glädjen över att se mitt namn stå där! jag hade kunnat gjorde stillastående dubbelsalto direkt på plats med det adrenalinpåslaget! De flesta av mina kompisar gick även de vidare vilket var superkul, nu var det dock bara att börja ladda om inför andra provet... 

 

Det var några sköna typ 5 minuter av ren glädje men den byttes snabbt ut mot nervositet igen när det var dags för andra provet. Det provet tar lite längre tid än första så det blev en hel del väntan igen. Så vi satt ute i solen och var även iväg och köpte glass och så för att fördriva tiden. Andra provet gick även det bra, jag gjorde en monolog som jag även gjorde i Skara och den kändes riktigt bra sen var det en intervju där det kändes som jag svamlade en del haha... men det gick ändå okej.

 

Väntan fortsatte och nervositeten lika så... jag lyckades äta lite mer till middag iallafall men det var fortfarande inte mycket sen skulle vi se den andra gruppen av tvåors slutproduktion innan vi fick reda på resultatet. Det var en barnpjäs vi fick se men jag var så nervös och mådde så dåligt så jag knappt kunde hänga med i det som hände.. och när pjäsen sen var slut visste jag inte om jag ens vågade gå ut därifrån. Mycket riktigt satt listan där när vi kom ut och än en gång så stod mitt namn där! jag i princip grät av glädje! Äntligen efter konstant ångest i 8 timmar kunde jag andas ut, nu väntade tredje provet dagen efter.

 

Jag sov visserligen okej men två nätter på en pilates-matta känns ändå inte riktigt okej i kroppen. Då var det dags att vara nervös igen då och försöka peta i sig nån frukost innan sista provet drog igång. Sista provet är grupprov med halva gruppen medans den andra halvan går på en rundvandring, jag fick börja med provet. Det är otroligt svårt att veta hur de bedömer såna här prov men det kändes som jag gjorde alla fel, jag kan inte riktigt pinpointa exakt men det kändes inte helt bra och det blev en rundvandring i total ångest efter.

 

 

Vi åt lunch sen och väntade på att allt skulle vara klart och det var ett trött gäng som låg utslagna på gräset och soffor, stolar och bord. Även fast vi bara känt varandra i typ två dagar så kändes det nästan som en hade känt nästan alla i flera år, jag antar att, att gå igenom en sån här sak med så mycket press blir man ganska så tighta, sen är ju alla så otroligt fina, glada och härliga människor också så det bidrar ju. Jag vill även ge en stor eloge till alla fina kompisar som gjorde sitt allt för att jag inte skulle drunkna i min nervositets ångest! Jag vill samtidigt be om ursäkt också för hur jag blir när det blir så där men om ni läser detta så ska ni veta att ert peppande hjälpte mig såå mycket! särskilt Agnes och Hedvig som försökte peppa upp mig hela tiden så mycket kärlek till er! 💗

 

Då var alla ansökningar klara och när jag kom hem då till lägenheten sent på onsdagskvällen var jag så glad att allt äntligen var över men också så glad att det hände! Trotts nervpärs och ångest så hade jag två fantastiska dagar tillsammans med så många härliga människor, jag har skrattat och gråtit av glädje och det är det jag vill ta med mig.