Övertid och utomhusbio

Det blev en lång dag på jobbet igår, bokstavligen då det är lite kort om folk så jag behövde jobba över en halvtimme. Det är ju inte så mycket längre egentligen men oj vad sista timmarna gick långsamt. Eftermiddagen och kvällen var tack och lov mycket roligare. Jag var bara snabbt hem efter jobbet för att äta sen åkte jag in till stan och mötte upp Axel.
 
Igår kväll var det nämligen äntligen dags för utomhusbio, en självklarhet för mig som älskar film och jag brukar försöka gå iallafall en gång per år. De har ju redan haft några visningar nu i sommar som jag tyvärr missat pga att de går så sent och jag börjat jobba kl 7 dagen efter... vilket var fallet nu också men nu hade jag nån att gå med och det var det en film jag verkligen ville se då då var det värt att offra lite sömn.
 
Jag träffad Axel en stund innan och tog en fika sen började vi promenera ner mot Bouloungern. Filmen som visades var Call Me by Your Name (2017), en film jag tänkt se nästan ett års tid nu men inte lyckats se haha. En Oscarsvinnare och väldigt hyllad film som var aning speciell. Den utspelar sig i en sommar på 80-talet i norra Italien och handlar om Elio en 17årig kille som bor med sina föräldrar i deras sommarhus och den romans som blommar upp mellan honom och den 24årige collegestudenten Oliver som jobbar med hans pappa.
 
Det är en vacker film rent visuellt, Italien är oerhört vackert med storslagna scener, en riktig sommardröm. Dialogen är underbar på alla olika språk som blandas i filmen (franska, italienska, engelska) och skådespelarinsatserna är starka men filmen nådde ändå inte riktigt upp till mina förväntningar. Den är först och främst väldigt lång och det är inte mycket som egentligen händer vilket jag visserligen har vant mig med nu efter alla filmer undr kursen haha. Jag tycker heller inte att relationen mellan Elio och Oliver etablerades särskilt bra, den hade ingen tydlig uppbyggnad, scenen som på nåt sätt ska etablera relationen blir för luddig och med för dålig kemi.
 
Jag hade förväntat mig att sitta och gråta och skratta men den nådde inte riktigt fram förutom möjligtvis en av scenerna i slutet där Elios pappa hr en känslosamt vacker monolog till Elio, för faktum är att även fast det är en romantisk film så är nästan Elios relation till sina föräldrar den finaste av relationerna i filmen, så mycket kärlek, acceptans och förståelse. Så hur som helst så får filmen en 7/10 från mig och jag tycker ändå den är värd att se även fast den inte nådde upp till mina förväntningar.
 
Det blev hur som helst en superfin kväll, kanske den sista varma sommarkvällen för den här sommaren.
 
(null)